Löparbana Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet löparbana

1. Hinderlöpning har sitt ursprung i 1800-talets Storbritannien då man sprang mellan städer och hade dess kyrktorn (steeple) som riktmärke. På vägen passerades oundvikligen hinder i form av åar, diken och stenmurar. Den moderna friidrottsgrenen härstammar från ett 2 mile (ca 3200 m) långt terränglopp med hinder vilket var en del av Oxford Universitys idrottstävling år 1860. År 1865 fick tävlingen ungefär sin nuvarande form genom att hinder placerades ut på en löparbana. Hinderlöpning infördes som OS-gren vid Paris-spelen 1900, då som både 2500 och 4000m. 1904 var sträckan 2500m, 1908 3200m (2 mile), men 1912 fanns inte grenen med på OS-programmet. Sedan OS 1920 har man sprungit den nuvarande längden. Vid OS-finalen 1932 sprang man dock 3460 på grund av att funktionärerna räknade fel på antalet varv och löparna fick springa ett varv extra. Kenya har dominerat grenen sedan slutet på 1960-talet. (källa)
2. Inom löpning kan man till exempel jogga lugnt i 50 meter och sedan springa så snabbt man orkar 50 meter för att sedan jogga ytterligare en sträcka och så vidare. En löparbana lämpar sig bra för intervallträning eftersom det där är lätt att kontrollera distansen. En del förespråkar att man istället för en viss distans som mått använder sig av en given tid, exempelvis löpning 1 minut, lugn jogg en minut och så vidare. Intervallträning kan också utföras uppför korta eller längre backar (kallas då backträning alternativt backintervaller), med lätt jogg eller gång tillbaka nerför backen som lågintensiv del. Observera att det är viloperioderna, oavsett om de består av stillastående, gående, eller lugnare löpning/jogg som är själva intervallerna, och som givit sitt namn åt denna typ av träning. Man skjuter alltså in intervaller av vila mellan belastningen under själva passet. (källa)
3. Löparbana är en för löpning avsedd bana på en idrottsplats. (källa)