Lösryckt Synonymer Betyder Uttal

• tagen ur sitt sammanhang

Hur används ordet lösryckt

1. Ett verk kan ha flera upphovsmän. Detta kan förekomma när flera samarbetat om ett verk eller vid skapandet av artiklar på till exempel Wikipedia, när flera personer lämnat bidrag efter varandra. En upphovsman är i det fallet en person som bidragit på ett väsentligt sätt genom att skapa en del av artikeln som även lösryckt ur sitt sammanhang kan anses vara ett självständigt skapad del utan vilken artikeln inte kan anses vara komplett. Upphovsmännen kan uppträda kollektivt. Detta hindrar inte en enskild upphovsman att uppträda enskilt avseende den del han själv skapat av verket. Attribution till en artikel bör ske med angivande av källa till titel på verket, upphovsman med namn eller namn på dem som tillsammans bidragit och Wikimedias Commons-licens. Detta har senast utvecklats på Kristina Alexandersons blogg. Frågan har uppkommit om en person som lämnat sitt bidrag på Wikipedia senare kan återkalla sitt medgivande. Svaret på den frågan är helt enkelt att det är omöjligt. Medgivande som lämnats kan inte senare återkallas. (källa)
2. Men hur har ur denna omedvetna urgrund den givna verkligheten, och särskilt medvetandet, uppstått? Hartmann måste för att besvara denna fråga anta, att den blinda viljan att leva utan grund och tillfälligt övergått från väsen till företeelse, från potentialitet till aktualitet, i det att viljan lösryckt sig från idén. Denna sistnämnda söker göra detta av viljan begångna fel gott igen, i det den i medvetandet väcker till liv en motståndare mot den omättliga, ständigt trängtande, aldrig tillfredsställda viljan. Medvetandet avslöjar denna trängtans oförnuftighet. Tänkandet lär oss inse tillvarons värdelöshet genom att uppvisa att det alltid i denna finnes mera olust än lust, mera lidande än lycka, och att ingen utsikt finns att någonsin övervinna detta missförhållande, i det att kulturen minst i samma mån gör oss känsligare för olyckorna, som de yttre orsakerna till dem måhända kunna minskas. Världsutvecklingens mål är därför förlossning från tillvarons lidande och återvändande till icke-varats frid genom livsviljans dödande och återvinnande av den rent omedvetna enheten av vilja och idé med därmed följande världsförintelse. Medvetandets uppgift är sålunda att upplösa alla de lyckans illusioner, vid vilka de lidande varelserna klängt sig fast. Först har de väntat sig lyckan här i livet. När deras förhoppningar här gäckats, övergår de till illusionens andra stadium, hoppet om salighet efter döden. Vetenskapen visar emellertid omöjligheten av ett medvetet liv utan hjärna. Då sätter man i stället sin tillit till utvecklingen och strävar att möjliggöra ett bättre framtida världstillstånd. Detta illusionens tredje stadium är i stort sett kulturmänniskorna vid sekelskiftet 1900:s ståndpunkt, som man Hartmann antog ännu länge skulle försvaras. Men en gång skall den tid komma, menar Hartmann, då även denna sista illusion brister. När flertalet medvetna varelser övervunnit alla lyckoillusionerna, då bringas deras vilja att leva till ro, och då inträder den allmänna förintelsen, utvecklingens återgång till sin början, varigenom inte bara individerna räddas från lidandet, utan själva det absoluta återförs till frid igen. Medlidandet med Gud är därför moralens högsta motiv och världsprincipens egen förlossning dess yttersta mål. (källa)
3. När flikfisken förflyttar sig använder den sig av två små nästan helt genomskinliga fenor, vars små rörelser i vattnet inte är lätta att få syn på, vilket bidrar till illusionen av flikfisken som en bit lösryckt tång. (källa)