Lövsprickning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet lövsprickning

1. Videsläktet eller pilsläktet (Salix) är ett släkte i familjen videväxter, och växer som träd, buskar, ris eller örtlika dvärgbuskar. Träden i släktet kallas normalt pilträd, medan de mer buskliknande arterna oftast kallas vide. Annars brukar pilar kallas de arter som har blomning och lövsprickning samtidigt, medan arter som blommar på bar kvist kallas vide. Släktet har omkring 400 arter. Videns gråaktiga bark är slät eller skrovlig och med en ved som ofta har åsar under barken. Dess vinterknoppar har ett knoppfjäll och bladen är strödda, enkla och naggade eller fint sågad. Viden är tvåbyggare med blommor samlade i axlika hängen. (källa)
2. Bok blir inte lika gammal som ek, men växer fortare och enstaka träd når en höjd av 45 meter, vilket i Skandinavien endast överträffas av vissa arter av poppel. På solitära träd kan stammen ofta uppnå en betydande diameter. I skogsbestånd liknar den en hög, rak pelare med slät ljusgrå yta, kronan har en yvig förgrening och djupgrön färg. Ensamstående bokar slår ut tidigt, men en stor del bladen blåser av långt innan den egentliga lövfällningen inträffar. I västra Skåne sker bokens lövsprickning tidigt, i genomsnitt i slutet av april, och löven är vanligen fullt utvecklade, men mycket ljusgröna kring 1 maj. I mitten av maj har bladen blivit avsevärt mycket mörkare och till exempel vitsippor och en del annan undervegetation försvinner. I mitten av oktober börjar bladen sakta men säkert ändra färg till brunt. Kring 1 november börjar boken fälla sina blad, en process som tar några dagar. (källa)
3. Ekvecklare (Tortrix viridana) är en ljusgrön fjäril med ett vingspann på 18-23 millimeter. Den har fått sitt namn på grund av att den lägger sina ägg i ekens trädkrona. Äggen läggs redan på tidigt på hösten, övervintrar i trädet och kläcks vid ekens lövsprickning. Ekvecklaren förekommer i lövskog, parker och trädgårdar med ek över hela Europa. (källa)
4. Ask (Fraxinus excelsior) är ett stort lövträd i familjen syrenväxter, som räknas till de ädla träden. Fullvuxna träd är omtalade för att deras löv slår ut med en skir grönska sist av alla (inhemska) lövträd. Ofta hävdas även att asken fäller sina blad först av alla lövträd om hösten. Det senare är dock något av en myt, se lövsprickning och lövfällning nedan. (källa)
5. Hos hasseln är hänget, som gett ordningen namnet "hängeväxter", tydligt utpräglat i hanblomställningen. Det är ett långt, slakt, hängande, tätblommigt ax, som producerar stora mängder pollen och vajar av minsta vindil. Blomningen sker långt före lövsprickningen. Hanhängena bildas redan föregående år, liksom svenska träds knoppar i allmänhet, men övervintrar som knoppar utan några skyddande fjäll. Därför kan deras sträckning och blomning börja så snart dagsmejan gör sig kännbar, i mars eller april, ja ibland under blid och solig väderlek mitt i vintern. Ett hanhänge hos hasseln består av en lång huvudaxel med tättsittande skärmblad och inom vart och ett av dessa två tunna, sammanvuxna fjäll, nämligen två förblad, tillhörande den av fyra tvåkluvna ståndare (åtta ståndarknappar), bildade blomman. Honblommorna sitter i små knopplika ax, omgivna av vanliga knoppfjäll, mellan vilka de korta märkena skjuter fram som små purpurröda trådar. En honblomma består av ett mycket litet fruktämne och två trådlika märken, (jämför avenboken). Från blomningen till nötmognaden åtgår en tid av fem månader. Hasselns frukt är en typisk nötfrukt med ensamt frö, rikt på näringsförråd i hjärtbladen ("nötkärnan"), med benhård fruktvägg ("skalet") till fröets skydd. Välsmakligheten hos nötfröet beror på den fina nötoljan i näringsförrådet. (källa)
6. Hägg är en väldoftande blomma. Det skiljer sig från sina samarter i Sveriges flora genom att blommorna sitter i klase. Blomman har 30 ståndare och en knöligt rynkig fruktsten. Den blommar samtidigt med lövsprickningen och anger gränsen mellan vår och försommar. Blomningen är ofta så riklig att den blommande häggen i hagar, i skogsbryn, vid stränder och så vidare står lika vit som de nyligen bortsmälta snödrivorna. Denna blomning utvecklas mycket tidigt och snabbt. Det räcker med några få ljumma majnätter och varma dagar för att häggen ska kunna stå i full blom. (källa)
7. Trädet kan bli upp till åtta meter högt och blommar från februari till april med tre till fem centimeter stora, vita eller vitrosa blommor. De slår ut strax efter lövsprickningen, ofta ymnigt. Mandelträdet är till storlek, form och blad likt sin nära släkting persikan men har kala blad. Mandelträdets stenfrukt skiljer sig från persikans genom att den är torr och inte större än sex centimeter. Frukten är grågrön och lika luden som persikan. När frukten mognar sju till åtta månader efter blomningen torkar den ihop och öppnar sig, så att fröet inuti kan falla till marken. (källa)
8. Myskmadran är en utpräglad skuggväxt och lever i lövskogar och lundar där den bildar täta, låga grupper i den svaga belysningen. Blomningen infaller tidigt (maj, juni), innan marken är alltför starkt beskuggad genom lövsprickningen. (källa)
9. Blommorna är gulgröna med fem foderblad och fem kronblad. (Se artikeln om blommor för information om blommans olika typer av blad.) Han- och honblommorna växer tillsammans i upprätta klasar, och slår ut under lövsprickningen i april–maj. Frukterna är 2–4 cm långa och sitter parvis samman, med gröna eller rödtonade vingar vågrätt utbredda. Detta ger dem ett helt annat intryck än den vanliga lönnens "näsor", där vingarna hänger mera nedåt. (källa)
10. Utöver den religiösa grunden är ett syfte med påskriset är att det ska sättas i vatten så att bladen slår ut och man får gröna blad inomhus under en årstid när gröna blad är ovanligt i naturen. Påskris i offentliga lokaler brukar dock stå utan vatten eftersom lövsprickningen kan orsaka besvär för allergiker. (källa)