Majoritetsställning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet majoritetsställning

1. I januari 2003 blev Obama ordförande för hälso- och socialutskottet i Illinois senat, då demokraterna, efter att ha varit i minoritet i ett årtionde, återfick sin majoritetsställning. Han tog initiativ till och ledde det enhälliga antagandet från båda partier av ett lagförslag om att övervaka rasprofilering genom att kräva att polisen rapporterade rastillhörigheten hos de bilförare de häktar och lagstiftning som gjorde Illinois till den första delstaten som gav tillstånd till videofilmning av förhör i mordutredningar. Under hans valkampanj för att bli invald i USA:s senat 2004 gav företrädare för polisen Obama erkännande för hans aktiva samarbete med polisorganisationer i antagandet av reformer av dödsstraffet. Obama avgick från Illinois senat i november 2004 efter att han blivit invald i USA:s senat. (källa)
2. Efter kommunvalet 2006 förlorade Socialdemokraterna majoritetsställningen för första gången och inledde ett samarbete med Vänsterpartiet. Erik Magnusson (S) fick således fortsatt förtroende som kommunstyrelsens ordförande och kommunalråd. Magnusson valde emellertid att avgå från sina befattningar och efterträddes av Sven-Åke Draxten (S) den 1 juli 2008. Förste vice ordförande i kommunen var Jörgen Persson (S), andre vice ordförande Kjell Nilsson (V). Oppositionsråd var Yngve Hamberg (C). (källa)
3. Partiet förlorade sin majoritetsställning i 2004 års parlamentsval och rollen som största parti vid parlamentsvalet i februari 2006. Efter valet avgick Martin som premiärminister och partiledare. Därefter var Bill Graham tillförordnad partiledare fram till att Stéphane Dion valdes till ny ledare i december 2006. Efter valet i oktober 2008 avgick Dion, och efterträddes av Michael Ignatieff som tillförordnad partiledare i december 2008. Ignatieff valdes till ordinarie partiledare i maj 2009, men avgick efter partiets stora valförlust 2011, då sjönk under NDP:s stöd och blev tredje största parti. Bob Rae blev tillförordnad partiledare och efterträddes 2013 av den tidigare partiledaren Pierre Trudeaus son Justin Trudeau. LPC ledde därefter över både konservativa och NDP i flera opinionsmätningar. (källa)
4. 1982 följde en koalitionsregering genom CDU/CSU tillsammans med FDP. Man vann sedan förbundsdagsvalen 1983, 1987, 1990 och 1994. CSU har haft tunga ministerposter som finansminister och 2002 var CSU:s ledare Edmund Stoiber kanslerkandidat. Partiet återkom i regeringsställning 2005, då de regerade i så kallad storkoalition med socialdemokraterna. Efter förbundsdagsvalet 2009, då CDU/CSU erhöll 33,5 procent av rösterna, regerade det i majoritetsställning med det liberala frihetspartiet FDP. Angela Merkel (CDU) är förbundskansler sedan 2005. (källa)