Makalöst Synonymer Betyder Uttal

• fantastiskt

Hur används ordet makalöst

1. Sommaren 2009 spelade han huvudrollen i Kuta och kör i Mariebergskogen i Karlstad. Hösten 2009 spelade han Ett makalöst bröllop i bland annat Göteborg. Sommaren 2010 spelade han Zpanska flugan med bland andra Robert Gustafsson och Suzanne Reuter. (källa)
2. Bland Oliviers filmer märks Svindlande höjder (1939), En man för Elizabeth (1940), Rebecca (1940), Shakespeare-trilogin som skådespelare/regissör: Henrik V (1944), Hamlet (1948) och Richard III (1955) samt Spartacus (1960). Senare filmer inkluderar Fiskarens skor (1968), Oh, vilket makalöst krig (1969), "Sleuth" – Spårhunden (1972), Maratonmannen (1976), Den sju-procentiga lösningen (1976) och Pojkarna från Brasilien (1978). Olivier medverkade även i tv-produktioner som Love Among the Ruins (1975), En förlorad värld (1981) och Kung Lear (1983). (källa)
3. Efter marschen - som scenens vändpunkt och som en enorm omsvängning - dyker Hektors skugga upp och uppenbarar för Aeneas dennes öde. I den här dramatiskt sett särskilt fint utarbetade scenen skapar stopptoner från fyra horn en makalöst mystisk atmosfär. Efter de döende trojanernas jämmerrop klingar kartagernas lyckliga röster. Landets glädjande utveckling åskådliggörs genom en frammarsch av arkitekter, matroser och arbetare, musikaliskt inbäddade i en nationalsång. Den här melodin utstrålar en upphöjd rofylldhet och står därmed i skarp kontrast mot den eggande trojanska marschen. Endast drottning Dido är olycklig. Arbetet för det allmännas bästa ger henne inte tillräckligt stor tillfredsställelse. Hon längtar efter kärlek (Didos och Annas duett). När de fördrivna trojanerna anländer klingar deras "musikaliska vapensköld", men marschen går i moll, vilket gör att drottningens längtansfyllda och melankoliska sinnesstämning genast blir påtagligt närvarande. Trojanerna hälsas som vapenbröder av kartagerna, vilket ge finalen en hänryckande militärisk ton. (källa)
4. Creutz beställde en replik av Ariadnes huvud som han skänkte till Gustav III. Målningen blev mycket uppskattad av Gustav III som utnämnde honom till förste hovmålare och samtidigt blev han medlem av Svenska konstakademien. Wertmüllers mor rapporterade via brev stolt till sin son att Ariadnes huvud "sitter på Drottningholm och härvarande connoisseurer säga att hufvudet är makalöst vackert". När Gustav III besökte Wertmüllers ateljé i Louvren 1784 fick han genom konungens beställning tillåtelse att måla Marie-Antoinettes porträtt. Han framställde drottningen promenerande med sina två barn i parken vid Trianon och det tog honom nästan ett år att färdigställa verket. Målningen ställdes ut tillsammans med porträtten av Bachelier och J.J. Caffieri på salongen 1785. Porträttet av Marie-Antoinette blev mycket omilt bedömt av den samtida kritiken och Marie-Antoinette uttryckte själv sitt missnöje över målningen. Hans nästa större framgång kom istället med den mytologiska kompositionen Danaë och guldregnet från 1787 som av Axel Gauffin räknades till "den svenska nyklassicismens monumentalaste verk i olja" samt Mme Adelaide Aughié i drottningens mejeri vid Trianon. Tack vare dessa målningar som var lämpliga att väcka uppmärksamhet vid de årliga konstutställningarna kom Wertmüller att bli känd för en bredare publik i Frankrike. Han medverkade i Parissalongen sista gången 1787 och trots de lovord och uppmärksamhet han väckt med sina monumentalkompositioner hade han det svårt att hävda sig som porträttmålare i Paris. Wertmüller hävdar själv att anledningen var de diskussioner kring porträttet av Marie-Antoinette och att hans kolleger "voro ganska afvundsjuka öfver det at jag som en ung man af 33 års ålder hade haft den lyckan". Han sökte dig därför nya arbetsfält och bosatte sig 1788 i Bordeaux där han fick kontakt med en stor och tacksam kundgrupp ur stadens förmögna borgerskap. Under sin tid i Bordeaux målade han i medeltal ett porträtt var tionde dag. När revolutionen bröt 1789 ut lämnade han Bordeaux med ett rejält sparkapital och provade utan större framgång på att bli porträttmålare för Madrids hovkretsar men det blev bara några enstaka porträtt målade i Madrid så han flyttade i augusti 1791 vidare till Cadiz där han under tre års tid var fullt ut anlitad som porträttör. På en svensk brigg som han medföljde anlände han i maj 1794 till Philadelphia där han strax efter ankomsten fick en beställning att måla George Washingtons porträtt. Av detta porträtt utförde han ett flertal repliker varav ett, signerat Philadelphia 1795, ingår i Nationalmuseums samling i Stockholm. Trots framgången med Washingtons porträtt fick han inte många beställningar och han klagade i ett brev till Carl Fredrik Sundvall över att man i New York och Philadelphia föredrog engelska målare. På grund av ekonomiska trångmål tvingades han att återvända till Europa 1796 för att bevaka några ekonomiska intressen. (källa)