Malmfyndighet Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet malmfyndighet

1. Långfallsgruvan, även kallad Saxbergets gruva eller Saxbergsgruvan, numera nerlagd sulfidmalmsgruva belägen två kilometer väster om Saxdalen i Ludvika kommun. Malmfyndigheten på Saxberget upptäcktes 1879 och gruvan var i drift från 1880-talet till 1988 då gruvan lades i malpåse. Uppfordringen av malm gjordes via ett donlägigt (lutande) schakt där malmhiss och personhiss gick på räls. (källa)
2. Det var huvudsakligen två instanser som verkade i bergsbruket: gruvarbetare och hyttarbetare, under lång tid sköttes båda uppgifterna av samma bergsmän. Bergsmännen vid järnframställning hade att utvinna malmen och framställa tackjärn. Tackjärnet sålde de sedan vidare till handelsmän i städerna eller till järnbruken som förädlade malmen till stångjärn. Bergsmännen var bönder som ägde bergsmanshemman som hade malmfyndigheter på sin mark och andra nödvändiga naturtillgångar, som skog för kolning och strömt vatten. Bergsbruket fram till 1859 drevs som regel som samfälligheter eller kooperationer, och var organiserade i hyttlag eller gruvlag. Från medeltiden till 1700-talet värvades människor under bergsfriden eller skogsfinnar till arbetskraft, och dessa hade täkterätt, rätt att röja till nybyggen som de fick besitta. (källa)
3. Några släktnamn har med sysselsättningar eller egenskaper kopplade till sysselsättningar att göra, som Lukkari (klockare) och troligen Gaup (kommer av namnet Jakob), Länsman (av yrkesbeteckningen länsmansdräng i betydelsen att stamfadern var särskilt skrivkunnig), Maaherra (landshövding), Pulk (slädmakare), Bonta (sydsamiska båantodh, rik bonde), då en anfader skall ha anlagt nybygge), Gakko (yrkesbeteckningen "skjutsskaffare", dvs. person anställd för att sköta en skjutsstation), Grufvisare (en som upptäckt en malmfyndighet), Påve (efter anfader som predikade på samiska). (källa)
4. Vid Iviken, en mindre vik av sjön Väsman strax väster om Ludvika, pågick gruvdrift redan på 1400-talet. Malmfyndigheten ingår i det långsträckta Håksbergsfältet med bland annat Källbottens, Ickorrbottens och Lekombergs gruvor. (källa)
5. Större delen av den nickel som utvinns kommer från två sorters malmfyndigheter. De ena är lateriter där de främsta malmmineralerna är nickelhaltig limonit: (Fe,Ni)O(OH) och garnierit : (Ni,Mg)3Si2O5(OH). De andra är magmatiska svavelfyndigheter där det främsta malmmineralet är pentlandit: (Ni,Fe)9S8. (källa)
6. Magnesiumsulfat förekommer i form av de kristallvattenhaltiga mineralen kieserit och epsonit i kalisaltfyndigheter i Tyskland. Epsomit förekommer även i vissa saltsjöar samt som vittringsprodukt vid vissa malmfyndigheter. (källa)
7. Inom prospektering efter malm används geokemisk anomali för att hitta malmfyndigheter täckta av morän eller andra lösa avlagringar. Geofysiska anomalier används för att hitta malmkroppar som är tyngre än omgivningen och förändrar gravitationen. (källa)
8. Magnetometrar används i geologin för att mäta jordens magnetfält (magnetosfären). Framförallt ger järnhaltiga mineral utslag i magnetometrar och kan därför hjälpa i jakten efter malmfyndigheter. De används också för att hitta arkeologiska fyndplatser, skeppsvrak och andra begravda föremål. Magnetometrar kan göras mycket känsliga och kan ge tecken på norrskensaktivitet innan själva norrskensljuset blir synligt. Det finns ett nätverk av magnetometrar runt jorden som konstant mäter solvindens effekt på jordens magnetfält. (källa)