Malmtåg Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet malmtåg

1. I mitten av 1960-talet hade 1 600 personer sitt arbete här. I början av 1970-talet bröts upp till fyra miljoner ton per år i gruvan och därefter sjönk produktionen successivt fram till nedläggningen 1989. I januari 1990 gick det sista malmtåget från Grängesberg till Oxelösund. (källa)
2. Ett av de största hindren för att utvinna järnmalm i Norrbottens län var transportproblemen. 1826 kom en riksdagskommitté med det första förslaget om att bygga en kombinerad kanal- och järnvägsled mellan Bottenviken och Gällivare för malmtransporter men fraktkostnaderna ansågs bli för höga och det blev inget av förslaget. Sedan följde flera liknande projekt som kom olika långt. 1882 godkändes en ny koncessionsansökan för banan och mellan 1882 och 1887 byggdes Gällivarebanan från Luleå till Gällivare av det privata företaget Sverige och Norges järnväg (The Swedish and Norwegian Railway). Det första malmtåget lämnade Gällivare 12 mars 1888 med 1000 ton malm, men därefter avstannade bygget av banan på grund av kapitalbrist. Regeringen gav då finansmannen K. A. Wallenberg i uppdrag att förhandla med bolaget och 1890 övertog staten Gällivarebanan som överlät den till SJ. Stegvis öppnades banan för trafik mellan 1891 och 1892. Dock var malmfyndigheterna i Kiirunavaara utan järnvägsförbindelser så SJ påbörjade 1898 bygget av Riksgränsbanan mellan Gällivare och Riksgränsen via Kiruna, då en sådan bana ansågs ha riksintresse. Cirka 40 00 arbetare var involverade och banan öppnades för trafik 15 november 1902 men invigdes först 14 juli 1903 av Oscar II, då kungen inte ville resa dit under den mörka vintern. (källa)
3. Redan från början var vissa godstransporter så stora så att man införde systemtåg anpassade till ett visst godsslag i fasta turer från leverantör till kund. En del järnvägar byggdes främst för sådan trafik. De första stora systemtågen i Sverige var malmtågen Kiruna - Narvik och Kiruna - Luleå. Dessa står fortfarande för cirka 20 procent av transportarbetet i Sverige (se ref Godstrafik på järnväg nedan). (källa)
4. Kapillärnäten är oftast kommunalt eller privat ägda järnvägsspår till skillnad från huvudjärnvägarna i Sverige som ägs av Svenska staten. Varje ägare betraktas av Trafikverket som en infrastrukturförvaltare (se nedan). En fördel med dessa nät är att gods som produceras eller köps vid industrin kan flyttas med industrins egna växellok från industrin till huvudjärnvägen där ofta andra operatörer tar över. Den största fördelen med sidospår är att transporten kan gå på spår hela vägen och inga onödiga omlastningar behövs. För större industrier med stora enhetliga godsmängder används ofta systemtåg med speciella lastbärare. Exempel är malmtågen till Narvik, stålpendeln från Luleå, Stora Ensos speciella containertåg från massabruken och flygbränsletransporter från Gävle hamn till Arlanda/Brista. (källa)
5. Man kan dra ned vridmomentet om en axel slirar vid pådrag eller bromsning (ex. malmtågen IORE). (källa)
6. Malmtågen har särskilda koppel som tillåter betydligt tyngre tåg. Det går att köra Iore-lok ensamma, men i praktiken körs de alltid i par, då loken endast har förarhytt i ena änden. Iore är ett sexaxligt lokomotiv, men motsvarande loktyper med samma axelkonfiguration finns på många platser i till exempel USA. Vad gäller ellok med samma axelantal är det tyska lokomotivet 103 en likartad typ som har högre effekt än ensamma IORE men mindre än IORE i par, och en topphastighet kring 200 km/h. (källa)
7. Kontaktskenan skall ta upp väldigt starka strömmar. Malmloket IORE, som anses vara världens starkaste, har en maximal strömstyrka på 840 A, men vid återledning (bromsning) ända upp till 1200 A. Moderna strömavtagare kan nominellt ta upp 1000 A men i toppar upp till 2000 A. Se video från ett malmtåg under en frostig kontaktledning: . För att öka upptagningsförmågan användes numera alltid två kontaktskenor ca ½ m efter varandra. För att klara tillräcklig strömupptagning måste kontaktskenan pressas mot kontaktledningen med en viss kraft. Den ska vid 200 km/h vara 50 - 110 N, men får uppgå till max 200 N. (källa)
8. På moderna lok låter man hyttplaceringen bero på användningsområdet för loket. Linjelok har hytten längst fram och därmed två hytter för att det ger bäst sikt för föraren. Växellok har en hytt för att man ofta byter körriktning med sådana lok och att man på detta sätt undviker behov av hyttbyte. Lok som är permanent hopkopplade har bara hytter i ytterändarna och de lokdelar som finns i mitten saknar hytter. I USA förekommer lok byggda på detta sätt även om de inte är permanent ihopkopplade. Används även i Sverige t.ex. i malmtåg på malmbanan. (källa)