Markatta Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet markatta

1. Markattor (Cercopithecus) är ett släkte i familjen markattartade apor med cirka 25 arter. Hithörande arter lever i Afrika söder om Sahara. Markattor är medelstora primater och vistas vanligen i träd. De är allätare, men äter huvudsakligen frukter.
2. Markattorna har smal kropp, fina lemmar och små händer med lång tumme. Pälsens grundfärg varierar mellan gulgrön, blågrå, rödbrun och svart. Flera arter har arttypisk teckning i ansiktet, exempelvis med avvikande färg på skägg eller morrhår. Kroppslängden ligger mellan 30 och 70 cm och därtill kommer en 50 till 100 cm lång svans. Vikten varierar mellan 1,8 och 12 kg beroende på art.
3. Markattornas utbredningsområde ligger i Afrika och sträcker sig från Gambia över södra Sudan till Sydafrika.
4. Namnet "markatta" kommer troligen från sanskritens ord för apa: markaţa (मर्कट), och används allmänt inom de germanska språken för denna släkt. På tyska och holländska förvrängdes det dock så småningom till "Meerkatze" respektive meerkat - alltså "katt från/över haven". När de första holländska nybyggarna slog sig ner i Sydafrika på slutet av 1600-talet trodde de att surikater var markattor och kallade dem därför meerkat. Denna benämning tog sedan britterna till sig när de började kolonisera Sydafrika på 1800-talet, vilket är skälet till att arten surikat på engelska heter meerkat. På holländska heter dock surikat stokstaartje.
5. Markattor förekommer i olika habitat som regnskog, mangrove, samt trädbevuxen savann. De undviker områden som saknar träd och uppträder ofta nära floder eller andra vattenansamlingar. Markattor är typiska träddjur och lever ofta i stora grupper. De har god förmåga att klättra och hoppa mellan träd, men vistas ändå en del av tiden på marken. När de blir hotade eller när de sover klättrar de upp i träd. Markattor är dagaktiva, främst på morgonen samt på eftermiddagen och kvällen. Svansen kan användas som gripverktyg, men används vanligtvis endast för att hålla balansen.
6. Grupperna består vanligen av 10 till 30 individer, men ibland förekommer större flockar på upp till 200 individer. De mindre grupperna leds av en gammal hanne, som vakar över flockens säkerhet. Vid fara, utstöter den ett varningsljud, varvid alla flyttar till närmaste träddunge eller skog. Markattor försvarar sig framgångsrikt mot rovfåglar, och även andra rovdjur har svårt att få tag i dem. Vanligen lämnar hannar flocken när de blir könsmogna och ibland bildar de temporära grupper med endast hannar. Varje grupp har ett revir, men undviker trots det större stridigheter. En del markattor bildar grupper tillsammans med mangaber eller langurer. Kommunikationen sker med olika ansiktsuttryck. Även pälsvården spelar en större roll i gruppens sociala beteende. För att varna varandra för olika slags faror har de utvecklat särskilda läten.
7. Förutom frukt, säd och andra växtämnen tar markattor även fågelägg och fågelungar. De äter även insekter och ödlor. Markattor sparar upphittad föda i kinden som sedan äts när den är mer ostörd.
8. Till markattornas naturliga fiender hör rovfåglar, ormar, babianer och leoparder, men det största hotet utgörs av människan.
9. Markattor räknas till tribus Cercopithecini som i sin tur tillhör underfamiljen Cercopithecinae. (källa)