Maskeradbal Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet maskeradbal

1. Den 18 december 1878 hade Johann Strauss operett Blindekuh premiär på Theater an der Wien. Librettot av Rudolf Kneisel var huvudorsaken till att verket blev ett fiasko och Blindekuh togs bort från repertoaren efter bara 16 föreställningar. Strauss räddade mycket av musiken genom att snabbt arrangera fem separata orkesterstycken med motiv ur operetten. Efter misslyckandet med Blindekuh for Strauss med sin nya hustru Angelica Dittrich (första hustrun Jetty hade avlidit 8 april 1878) till Paris i förhoppningen att hitta en ny teater för sina operetter. Det lyckades honom dock inte. I Paris dirigerade han musiken till två maskeradbaler i Hippodromen och en konsert i 'Cercle France International'. Han spelade sina mest populära dansstycken för den franska publiken i hopp om att väcka deras intresse för Blindekuh (på franska: "Colin-maillard) genom att spela valsen Kennst du mich?. Man hade nog förväntat sig att Strauss även skulle spela ett annat stycke baserat på operetten, kadriljen Opern-Maskenball-Quadrille, särskilt då han vid sitt senaste besökt 1877 hade dirigerat de berömda maskeradbalerna på Parisoperan. Kadriljen ingår dock inte i de publicerade musikprogrammen. (källa)
2. Ansiktsmask används i olika sammanhang. Hos naturfolk används masker med religiös eller ceremoniell funktion och inom teaterns historia spelar ansiktsmasken en mycket viktig roll. Under 1600- 1700-talen var det vanligt att damer i sällskapslivet bar mask för att skydda sin hy. Detta övergavs när sminket blev modernt, men masker används fortfarande bland annat vid maskeradbaler. I den kriminella världen bär man ofta halvmask vid till exempel överfall och bankrån. (källa)
3. Maria Teresa blev år gift 1790 med sin dubbelkusin ärkehertig Frans av Österrike, och blev kejsarinna då han år 1792 besteg tronen. Hon beskrevs som en livlig och energisk person som tyckte om musik, maskeradbaler och karnevaler, och deltog i dessa även under sina graviditeter. Maken var olik henne som person, men trots det ska de ha kommit mycket väl överens. (källa)
4. Karl XV älskade fester och maskeradbaler och lät också göra om delar av Stockholms slott för att kunna hålla ett ännu mer praktfullt sällskapsliv, och Lovisa fick i egenskap av drottning också en roll att fylla: drottningvåningen på slottet hade bebotts av drottning Desidera ända fram till hennes död 1860, men han gjorde då om den åt Lovisa och lät inreda en omtalad venetiansk spegelsal med sidentapeter och förgylld gips på dörrar och väggar åt henne. Hans nöjesliv på Ulriksdals slott jämfördes med det i Versailles och ansågs i vissa kretsar skämma ut monarkin, något som uttrycktes av kyrkoherde Christoffer Bruun: "Ännu ryser man vid tanken att den högsta kyrkliga makten låg i händerna på denne utsvävande konung som har uppfyllt hela landet med genljud av sitt oanständiga liv." Lovisa ska ha genomlidit Karls otrohet med värdighet, och hon fick rådet av sin svärmor att göra sig av med sina hovfröknar och gifta bort dem så fort Karl verkade intressera sig för dem. Hon ska också ha gjort sitt bästa för att underhålla honom. (källa)
5. Genrens ursprung kan på forskningens närvarande ståndpunkt knappast sägas vara till fullo utredd. Sannolikt synes emellertid, att den står i förbindelse med den i Italien allt sedan antikens dagar fortlevande klassiska lustspelstraditionen. Sådant maskspelet framträder, då det börjar göra sig bemärkt inom den tidigmoderna tidens konstutveckling, har det knappast några mera märkliga karakteristika att uppvisa. Det torde knappast vara oriktigt, att med den förste av genrens historieskrivare, Alfred Soergel, beteckna maskspelet i sin ursprungliga form som intet annat än en maskeradbal, omfattad av ett mer eller mindre betydande dramatiskt ramverk. Att uppdraga några bestämda gränser mellan maskspelen och övriga vid hoven förekommande arter av kostymupptåg och baletter låter sig inte eller åtminstone endast med svårighet göra. I huvudsak synes emellertid maskspelen ha haft sitt egentliga kännemärke däri, att de i densamma deltagande personerna, efter att ha utfört sin första entré, blandade sig med åskådarna och inbjöd dessa att deltaga i dansen. Emellertid förblev maskspelet inte länge på denna primitiva ståndpunkt. I samband med dramatikens allt rikare utveckling ökades kraven på inre sammanhang och organisk komposition även i fråga om maskspelen. De fragmentariska episoder, som ursprungligen bildat motivet till det hela, ersattes av en genomförd handling, som lät det i genren inneboende dramatiska elementet komma till sin fulla rätt, och den yttre utstyrseln, till en början inskränkt till ett minimum, tillgodogjorde sig småningom alla de tekniska konstgrepp, som stod 1600-talets teater till buds. Sin högsta utveckling uppnådde maskspelet med Ben Jonson. Hos honom möter man en i konstnärligt hänseende verkligt fulländad sammansmältning av maskspelets olika beståndsdelar. Dialog, musik, sång och dans binds av en sinnrikt använd fabel samman till en helhet av ofta betagande verkan. Motiven är vanligen hämtade ur den antika mytologin eller historien, även om handlingen i sina detaljer inte sällan utvecklas oberoende av förebilden. I allmänhet är innehållet till sin karaktär allegoriskt, och vanligen förekommer även allusioner på den tilldragelse, som givit anledning till själva festligheten. Vid sidan av Ben Jonson var även flera andra av Englands mera betydande 1600-talsförfattare verksamma på maskspeldiktningens område. Till och med den vid sidan av Shakespeare främste av dem alla, Milton, tangerade genren i sitt berömda sångspel Comus (uppfört 1634). Visserligen företer detta åtskilliga egenskaper, som avviker från de vanliga maskspelen, men överensstämmelserna är trots detta så stora, att man kan inrangera Miltons lyriska mästerverk bland den engelska litteraturens övriga masques and revels. I teaterhistoriskt hänseende har maskspelet sin största betydelse däri, att det utgör en föregångare till operan. Såväl genom sin blandning av lyriska och dramatiska element som genom sin med tiden allt mera utvecklade dekorationsprakt beredde det marken för denna konstform, som skulle bli dess arvtagare både inom hovkretsarna och hos den stora allmänheten. Med operans utveckling förlorade maskspelet sin popularitet och försvann ganska snart från skådebanorna. Under 1700-talet uppehölls dess tradition endast av de stora balettdivertissementen. (källa)
6. En av de mest kända mätresserna var Jeanne-Antoinette Poisson som introducerades för Ludvig XV av Frankrike vid en maskeradbal 1745 och fick titeln Markisinna de Pompadour. Madame de Pompadour blev också stilbildande för rokokon i Frankrike. Hennes efterträdare Madame du Barry var född utanför äktenskapet och chockerade hovet genom att bryta de strikta klassgränserna då hon efterträdde Madame de Pompadour som kunglig mätress. Hon fortsatte Madame de Pompadours överdådiga och kostsamma livsstil, men hon ogillades av Marie-Antoinette och förvisades från hovet efter Ludvig XV:s död. Hon har kallats Europas sista mätress. (källa)
7. Redutt (franska: redoute, italienska: ridotto, samlingsställe), är en mindre, fritt liggande, på alla sidor sluten befästning, permanent fäste eller fältskans utan sidoförsvar (flankering), varifrån kan ges eld i alla riktningar. Formen är oftast kvadratisk. Förr begagnades ordet även i betydelse av offentlig dansplats, offentlig bal, maskeradbal. (källa)
8. 16 mars 1792 mördades Gustav III på en maskeradbal på operan i Stockholm och Sverige hade förmyndarstyrelse 1792–1796 då Gustav IV Adolf tillträdde. I Sverige fick von Fersen en roll inom den svenska politiken. Han sändes av Gustav IV Adolf 1797 till kongressen i Rastatt som ambassadör. Vid hovet i Baden uppgjorde han giftermålskontraktet mellan Gustav IV Adolf och prinsessan Fredrika Dorotea Vilhelmina. 1799 utnämndes han till En av rikets herrar samt kansler vid Uppsala universitet och 1801 till riksmarskalk. Vid åtskilliga tillfällen var von Fersen tillförordnad medlem av riksrådet. Vid utbrottet av Sveriges krig mot Napoleon 1805 följde han kungen till Tyskland. I revolutionen i Sverige 1809 deltog han ej. 29 mars 1809 avsattes kungen. von Fersen var gustavian och ville att kronprins Gustav skulle tillträda. Han hade påverkats av vad han sett av frihetens verkningar i Frankrike och ville inte ha konstitutionell monarki utan inskränka makten till envälde. (källa)