Maskinverkstad Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet maskinverkstad

1. År 1873 blev orten en järnvägsknutpunkt då den bredspåriga (1524 mm) privata 149 km långa Hangöbanan mot Hangö öppnades. Ställningen som knutpunkt stärktes då den 11 km långa smalspåriga (750 mm) banan mot Näs (fi. Kytäjä) öppnades våren 1908. Huvudsakligen trävaror från godset i Näs transporterades då till Hyvinge. Banan förlängdes till Högfors den 7 november 1911. Trafiken på Högforsbanan upphörde den 31 augusti 1967. Statsjärnvägarnas maskinverkstad i Hyvinge togs i bruk år 1949. Samtidigt togs spåret mellan Hyvinge station och verkstaden i bruk. (källa)
2. Av Stensholms Fabriks AB kvarstod vattenfallet, dammen och dammfästet i Husqvarna vapenfabriks ägo. Det rinnande vattnet ägdes av Stensholms Fabriks AB. Tidigare, när all rörelsekraft erhölls via en axelkoppling som gick genom maskinverkstaden, gavs maskinerna rörelsekraft genom remdrift. När allt nu var raserat införskaffades en turbin som drev en likströmsgenerator. Generatorn försörjde både maskiner och belysning med kraft, och det utvecklades senare till att innefatta bostäder och gatubelysning på det område där fabriken låg med tillhörande fabrikssamhälle. Vattenkraftsutbytet ökade alltjämt i och med att kraftstationerna samkördes. Under en kort period, efter att Ernst Pettersson tillträdde som chef för företaget, satsade man på produktion av karbidlampor, vilka genomlevde en glansperiod under första världskriget när fotogen var svårt att importera. I och med att elektriciteten blev populär minskade dock marknaden för dessa, och produktionen gick utan framgång. 1920 tillträdde Harald Dahlstedt som ny chef för företaget. Han uppgraderade många av arbetslokalerna såväl som arbetarbostäderna. 1929 ersattes likströmsgeneratorn med en växelströmsgenerator med 150 kW vilket gjorde att belysningen blev bättre och jämnare, ett resultat av hans chefskap. Det gjorde även att man kunde utöka gatubelysningen. (källa)
3. Efter att bruket brann ner, såldes hela företaget år 1889 till Husqvarna vapenfabriks AB som sålde det vidare påföljande år. De nya ägarna var företaget Stensholms Fabriks AB, som övertog byggnader och marken som fanns kvar, förutom vattenfallet, dammen och dammfästet som Husqvarna vapenfabrik behöll. Det rinnande vattnet ägdes av Stensholms Fabriks AB. Tidigare, när all rörelsekraft erhölls via en axelkoppling som gick genom maskinverkstaden, gavs maskinerna rörelsekraft genom remdrift. När allt nu var raserat införskaffades en turbin som drev en likströmsgenerator. Generatorn försörjde både maskiner och belysning med kraft, och det utvecklades senare till att innefatta bostäder och gatubelysning på det område där fabriken låg med tillhörande fabrikssamhälle. Vattenkraftsutbytet ökade alltjämt i och med att kraftstationerna samkördes. Under en kort period, efter att Ernst Pettersson tillträdde som chef för företaget, satsade man på produktion av karbidlampor, vilka genomlevde en glansperiod under första världskriget när fotogen var svårt att importera. I och med att elektriciteten blev populär minskade dock marknaden för dessa, och produktionen gick utan framgång. 1920 tillträdde Harald Dahlstedt som ny chef för företaget. Han uppgraderade många av arbetslokalerna såväl som arbetarbostäderna. 1929 ersattes likströmsgeneratorn med en växelströmsgenerator på 150 kW vilket gjorde att belysningen blev bättre och jämnare, ett resultat av hans chefskap. Det gjorde även att man kunde utöka gatubelysningen. (källa)
4. Sammanbyggt med linbanestationen i Forsby finns sju silor för grovkrossad kalksten. Därtill finns maskinverkstad för linbanevagnarna, verkstad för truckarna, mekanisk verkstad för övriga maskiner, transformatorhus, smedja och gruvstuga (rastlokal) för arbetarna. Till verkstaden går sidospår för linbanekorgarna från lastningsbyggnaden, dessa fungerar också som uppställningsplats för korgar som inte är i rotation. Vid drivstationen i Malmberga finns banans andra verkstad. Där ligger också personalbostäder, tre hus precis vid stationen och ytterligare nio cirka en kilometer därifrån. Personalbostäder uppfördes vid samtliga stationer i etapper mellan 1941 och 1964. Bostäderna såldes ut från företaget kort därefter, de sista 1975. Så småningom togs vid Kalkbrottsvillorna skötseln och ansvaret för vatten- och avloppsfrågor samt sophämtning över av Vingåkers kommun. (källa)
5. Idag ingår delar av den gamla verksamheten i ett dotterbolag till Scana-koncernen under namnet Scana Steel Björneborg AB. Verksamheten omfattar stålverk, friformsmedja, värmebehandling och maskinverkstad. Antalet anställda uppgår till cirka 214 personer. (källa)
6. Svedala Industri AB såg framtiden an med tillförsikt. Genom att en ny infrastruktur skulle byggas upp i Europa kom företagets produkter att efterfrågas. Företagdgs produktionsresurser var utomordentliga med ett högmodernt stålgjuteri och dito maskinverkstad i Svedala och ett modernt plåtslageri i Arbrå. Arbrå tillverkade siktprogrammet samt hjulburna enheter. Dessutom fanns snöröjningsprogrammet som en säker produkt, inte minst ur säsongutjämningssynpunkt. Arbråenheten hade 150 anställda och lönsamheten var god. Den lågkonjunktur som inletts 1990 kände varken Svedala eller Arbrå av förrän 1992. Efterfrågan sjönk då periodvis och ledig kapacitet uppstod. 1993 innebar en vändpunkt med ökad fakturering och vinstmarginaler de kommande åren. Arbråenheten andades optimism men orosmoln fanns som kom att märkas framöver. Dessa var framförallt den höga medelåldern, i synnerhet på en så viktig avdelning som konstruktion, samt låga ersättningsinvesteringarna av tunga "nyckelmaskiner", i plåtverkstaden. (källa)
7. Företaget sysselsatte omkring 450 man då det 1917 uppgick i AB Svenska Maskinverken, vilket bildats på initiativ av ingenjörerna Frank Hirsch och Johan Ekelöf och ursprungligen även bestod av två andra större svenska maskinverkstäder, AB Frank Hirschs maskiner i Stockholm och Söderhamns Nya verkstads AB i Söderhamn. (källa)
8. Sven Ekman var son till Fredrik Laurentz Ekman. Han avlade mogenhetsexamen i Stockholm 1885 och utexaminerades från Tekniska högskolans avdelning för mekanik 1889. Ekström var anställd vid industriföretag i Storbritannien och USA 1889–1891 och vid Surahammars järnverk 1892. Han var 1893–1894 föreståndare för Stockholms stads renhållningsverk vid Riddersvik och 1896–1897 konstruktör vid Morgårdshammar mekaniska verkstads AB, 1898 konstruktör vid Åbo järnmanufaktur AB och vid maskinverkstäder i Boston, Pittsburgh och Milwaukee 1899–1904. Efter att ha återvänt till Sverige arbetade Ekman som ingenjör vid Bolinders Mekaniska Verkstad 1904–1907 samtidigt som han arbetade som konsulterande ingenjör i Stockholm. Han var 1914-1915 professor i maskinlära vid Tekniska högskolan, lektor i samma ämne vid Tekniska elementarskolan i Borås 1917–1918 och professor i maskinlära (värmemotorer) vid Chalmers tekniska institut 1919–1930. Ekman utgav flera mindre skrifter, bland annat Centrifugal-regulatorer, deras egenskaper och beräkning (1910). (källa)
9. AB Svenska Maskinverken, ofta förkortat Maskinverken, en 1917 på initiativ av ingenjörerna Frank Hirsch och Johan Ekelöf bildad sammanslutning av i huvudsak tre större svenska maskinverkstäder, AB Frank Hirschs maskiner, AB Södertelge Verkstäder och Söderhamns Nya verkstads AB. Senare uppgick även August Westmans verkstads AB i Östersund i bolaget, samtidigt som man blev ägare till en del andra mindre mekaniska verkstäder, som AB Norrtälje förenade verkstäder och AB Verktygsfabriken Svea i Sundbyberg. (källa)
10. Efter avslutad skolgång gick han 1895-1898 som lärling på AB Gefle Verkstäder. Han var sedan anställd 1898-1900 på Robert Sjöströms Mekaniska Verkstad i Gävle, 1900-1902 på AB Södra Varvets Maskinverkstäder i Stockholm, 1902-1905 på AB Separator (nuvarande Alfa Laval), 1905 på AB Diesels Motorer (nuvarande Atlas Copco) i Stockholm och 1905-1906 på Ammunitionsfabriken i Karlsborg. (källa)