Melankoliker Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet melankoliker

1. Man var melankoliker då den svarta gallan var dominerande, men att vara melankoliker behövde tidigare inte nödvändigtvis vara synonymt med att vara sjuk, även om melankoli kunde vara en sjukdom. Enligt Marsilio Ficino (1433–1499) innebar melankolin högsta rang av ett intellektuellt liv, befriat från alla medicinska inskränkningar.
2. När man sörjer, skriver Freud, försvinner intresset för omvärlden och vårt ego absorberas fullständigt av att sörja. Melankolikerns ego absorberas på liknande sätt och personen stänger ute omvärlden precis som den sörjande. Skillnaden är att melankolikern inte upplevt en egentlig förlust, men på något sätt blivit kränkt och besviken, och sörjandet därför inte vänder sig mot ett faktiskt objekt. Melankolikern skiljer sig också åt från den sörjande genom att nedvärdera sitt ego till någonting värdelöst som inte är till någon nytta och borde bestraffas. Egenbilden av moralisk underlägsenhet resulterar i sömnlöshet och matvägran och – vad som är psykologiskt förvånande – en saknad av överlevnadsinstinkt vilket annars är en gemensam strävan för allt levande. Oavsett om melankolikern varit högpresterande, socialt aktiv och ansvarsfull eller inte bidragit till samhället på något sätt kommer de uttala sig lika nedsättande om sitt ego när melankoli utvecklats.
3. Gemensamt för alla melankoliker anser Freud vara att den självförebråelse de ger uttryck för egentligen är förebråelser och klander mot en person som melankoliker har älskat, borde älska eller fortfarande älskar. Alla nedsättande ord som sägs om det egna egot är egentligen menat som klander till någon annan. Därför är de inte ödmjuka och undergivna som annars kunde vara naturligt för så "värdelösa" människor som de ger uttryck för att tycka sig vara, utan ofta tycker sig melankolikern bli orättvis behandlad av omgivningen. Freud menar att melankolikern har en narcissistisk personlighet. Libidon som tidigare riktats mot ett objekt (förslagsvis en person) riktas istället genom regression till det egna egot. (källa)