Mellanperiod Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet mellanperiod

1. Arkeologen och religionshistorikern Andreas Nordberg har föreslagit att julens datum kan ha varierat från år till år. Detta berodde på att den förkyrkliga kalendern var lunisolär, vilket innebär att den kombinerade solåret med månfaserna som delade in året i månader. Eftersom solens och månens rörelser inte går jämnt ut fungerade en period kring julen som en särskild mellanperiod. Enligt Nordberg firades julen troligtvis vid fullmånen under den första nya månfasen efter vintersolståndet. (källa)
2. Även under mellanperioden, 1985–1989, utkom ett par engångspublikationer, varav en Marvelproducerad. (källa)
3. Värmlands län bildades första gången 1639 vilket då bara varade till 1654 och åtebildades 1779. I mellanperioderna och från 1634 ingick området i Närkes och Värmlands län. Ibland har det kallats för Karlstads län efter residensstaden. (källa)
4. Begreppet "medeltiden" är indelning av historien som grundar sig i idealiserandet av antiken. Under 1350-talets mitt började italienska författare och akademiker odla ett allt starkare intresse för den klassiska antika perioden. Francesco Petrarca (1304–74) var den första som formulerade idén om att hans egen tid var ett återuppväckande av bortglömda antika ideal, och betraktade tiden från Västromerska rikets fall till mitten av 1300-talet en tid av stagnation och intellektuellt mörker. Petrarca hänvisade själv till tidens tenebrae ("dimmor") och i början av 1400-talet hade historikern Flavius Blondus varit den första som beskrivit perioden som en mellanperiod, en historisk transportsträcka från utslocknandet av antikens lysande intellektuella tankevärld till dess återupplivande nästan 1000 år senare. Den första historiker som definitivt cementerade begreppet i tidigmodern historiebeskrivning var den franske historikern Charles Du Cange som 1678 gav ut verket Glossarium i två volymer om latinets klassiska och medeltida historia. Tio år senare kom Historia Medii Aevi ("Medeltidens historia") ut, skrivet av den tyska historikern Kristoffer Cellarius. Under tidigmodern tid (cirka 1500–1800) betraktade man medeltiden som "den mörka tiden" för att man ansåg att antikens kultur helt försvann under medeltiden, och återkom först i och med renässansens upplivning av antika ideal. Från upplysningstiden kritiserade många tänkare den katolska kyrkans absoluta och intoleranta auktoritet under medeltiden. Denna syn kvarstod i stort fram till tidigt 1800-tal, då exempelvis gotiken kom på modet igen. Många av romantikens konstnärer hade däremot en positiv bild av åtminstone hög- och senmedeltiden, bland annat genom tolkningar av epos och legender. Författare som Walter Scott och Victor Hugo använde medeltida teman för romaner och senare använde nationalromantiska konstnärer som Richard Wagner tidiga medeltida germanska sägner som inspiration för det storslagna operastycket Nibelungens ring. (källa)