Mikrokemi Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet mikrokemi

1. Poulsen blev filosofie doktor 1888, docent i botanik vid Farmaceutisk Læreanstalt 1893 och professor där 1902. Poulsen företog 1894–1895 en vetenskaplig resa till Java och behandlade i sina arbeten huvudsakligen morfologiska och anatomiska frågor som anatomin hos Eriocaulaceae, Mayaca och Xyris, rotbyggnaden hos Myristica, extraflorala nektariner med mera samt de lägre växterna naturhistoria. Han har med sitt arbete Botanisk Mikrokemi (1880, 3:e upplagan 1918) verkat banbrytande inom mikrotekniken, varutöver hans utgett läroböcker och botaniska planschverk samt utövat en omfattande populärvetenskaplig verksamhet. (källa)
2. Errera blev filosofie doktor 1879, studerade hos Anton de Bary, Julius von Sachs och andra tyskar och inrättade i Bryssel ett laboratorium för anatomi och fysiologi (sedan kallat Institut botanique och Institut Léo Errera). Han blev 1895 professor i botanik vid Université Libre de Bruxelles. Hans rikliga produktion omfattar växtkemi (och mikrokemi), biologi, fysiologi och floristik. (källa)
3. Leitgeb blev lärare i naturalhistoria i Cilli, och var senare lärare i Görz, Linz och Graz. År 1866 blev han docent i Graz, 1867 extra ordinarie professor i botanik där och 1869 ordinarie professor. Han ägnade sig särskilt åt blad- och levermossornas utvecklingshistoria och utredde i en klassisk morfologisk-utvecklingshistorisk monografi dessas naturliga släktskapsförhållanden och fylogeni. Han undersökte även ormbunkarnas embryologi, varvid han fäste uppmärksamheten på betydelsen av vissa fysiologiska faktorer vid deras utveckling. Andra av Leitgebs undersökningar berör sporväggens byggnad, klyvöppningarnas fysiologi och sfärokristallernas mikrokemi med mera. (källa)
4. Hammarsten studerade mikrokemi i Graz 1924 och kemi vid Carlsberg Laboratorium i Köpenhamn 1927–28 och 1930–31. Hon inskrevs vid Lunds universitet 1930, blev medicine licentiat och medicine doktor 1940, var docent i medicinsk och fysiologisk kemi vid Lunds universitet 1940–41, i klinisk kemi vid Karolinska institutet från 1946, amanuens och assistent vid Lunds universitets medicinsk-kemiska institution 1930–38, vikarierande och t.f. klinisk laborator vid medicinska kliniken vid Lunds universitet 1938–39, t.f. underläkare vid Hässleby sanatorium 1940, extra klinisk laborator vid Karolinska institutet (Serafimerlasarettet) 1940–44 och överläkare vid kliniska centrallaboratoriet vid Södersjukhuset från 1945. (källa)