Militärorkester Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet militärorkester

1. Idag består trumman av cylinderformad metallram, där man över resonans- och slagsidan (undre resp. övre) har spänt en hinna som av historiska skäl kallas (och fortfarande kan vara gjord av) skinn. Resonanskinnet har en eller flera metallsträngar över sig (sejarmatta), vilket ger en smattrande ljudkaraktär, dessa strängar kan dock sättas ur funktion genom en spak. Denna typ av trumma är det centrala instrumentet i trumsetet, men har även en viktig roll som slagverkinstrument i orkestrar, till exempel symfoniorkestrar och militärorkestrar. (källa)
2. Basunen användes även i militärorkestrar, då även ventilbasunen (som tillverkades för första gången kring 1830, men aldrig kom att låta likadant som varianten med drag och därför inte kunde ersätta dragbasunen), och i blåsorkestrar och då det blev populärt att spela jazzmusik, i början av 1900-talet, användes den också i sådana sammanhang. (källa)
3. Eufoniet återfinns oftast i olika blåsorkestrar såsom symfonisk blåsorkester, brassband och militärorkestrar, där det ofta används som soloinstrument. Instrumentet har en dominerande roll i många marscher, till exempel i dem som John Philip Sousa skrev. Instrumentet används idag också ofta i olika brassensembler. Eftersom instrumentet är skapat så sent som på tidigt 1800-tal återfinns det normalt sett inte i moderna symfoniorkestrar. Bara i vissa verk har kompositören använt sig av ett eufonium (eller en tenortuba). Exempel på sådana verk är: Gustav Holsts "Planeterna" och Gustav Mahlers sjunde symfoni. Namnet eufonium kommer från det grekiska ordet eufonion som betyder välljudande. (källa)
4. Ursprungligen spelades sarrusofonen med dubbelrör och visar då släktskap med oboefamiljen. Användningen var främst i militärorkestrar som en tonstarkare ersättning för oboe, som i tonstyrka har svårt att hävda sig bland bleckblåsinstrument. Numera har användning av sarrusofon så gott som helt upphört. (källa)
5. Musikdirektör är en musikanförare vid ett regementes musikkår. Den har i uppdrag att arrangera, anordna och leda musikkårens framträdanden. För att ta musikdirektörexamen krävs godkända kunskaper i harmonilära, instrumentation för militärorkester och att spela ett träblåsinstrument, ett bleckblåsinstrument och piano. De som utbildade sig efter 1905 fick istället titeln musikunderlöjtnant. (källa)
6. Orkestertyper klassificeras på olika sätt. Ett vanligt sätt är att ange vilka olika sektioner som ingår, exempelvis stråkorkester, blåsorkester, brassband. Ett annat sätt är att namnge efter funktion, exempelvis militärorkester, dansorkester. (källa)
7. I all hast satte Strauss i gång med att sätta samman sina valsskisser till premiären, som från början var tänkt att gå av stapeln den 10 februari men senare framflyttad till den 15. Till en början fick sångföreningen ett fyrdelat oackompanjerat körstycke bestående av fyra valser utan inledning och med endast en kort coda (utgiven i tryck i januari 1867), och kort därefter åstadkom Strauss ett i hast nedskrivet pianoackomanjemang med ursäkten: "Förlåt den slarviga och dåliga handstilen - jag var tvungen att få den klar på några minuter. Johann Strauss". Sångföreningens huspoet, Josef Weyl (1821-95), till yrket poliskommissarie och barndomsvän med Strauss, skrev en delvis satirisk och ironisk text till de fyra valsdelarna och codan. Weyl hade redan fullfört uppgiften då Strauss lade till en femte valsdel, vilket tvingade Weyl att ändra om orden i den fjärde valsen, skriva nya ord till den femte och ändra om texten till codan. Körpartierna infogades av körledaren Rudolf Weinwurm och senare tillkom orkesterversionen för militärmusik (vid premiären framfördes valsen av en militärorkester ledd av antingen Josef Wiedemann eller eventuellt Johann Proksch från Straussorkestern). (källa)
8. Efter en stund gav ceremonimästaren (som samtidigt var rikshärold) tecken med sin häroldsstav ute på drottningläktaren och en militärorkester på läktaren längst bak i salen började spela för de kungligas entré. Då anlände, till tonerna av Paradmarsch av Charles Voss, drottningen och övriga kungliga damer in på drottningläktaren från Ordenssalarna och intog sina platser. Drottningläktaren befinner sig till höger snett ovanför tronen. Enligt en gammal tradition gick de ända fram till år 1974 in var för sig iklädda diadem och särskilda hermelinmantlar med släp. Vart och ett av dessa släp bars bakom dem av pager i pagelivré. I tur och ordning neg de djupt tre gånger för de församlade, två gånger för de bägge kamrarna och en för den diplomatiska kåren. Detta ändrades naturligt till två nigningar efter tvåkammarriksdagens avskaffande 1970. (källa)
9. Smyth arrangerade verket flera gånger. En version för kör och valfri orkester ingick i Songs of Sunrise, en samling bestående av tre sånger som hade premiär den 1 april 1911 i Queen's Hall i London. De andra två sångerna i samlingen var "Laggard Dawn" och "1910". Ett arrangemang av "The March of the Women" för solopiano förekom 1914 i King Alberts Book, en välgörenhetsbok för belgisk hjälpverksamhet. Den 6 mars 1930 dirigerade Smyth en version av marschen för militärorkester vid avtäckandet av Emmeline and Christabel Pankhurst Memorial i Victoria Tower Gardens. Vid ceremonin närvarade Stanley Baldwin och musiken framfördes av Metropolitan Police. (källa)