Mineralämne Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet mineralämne

1. Ph-värdet i en granskog är lågt på grund av syror som frigörs från barren och berggrunden. När regnet sipprar genom förnan och humusen tar det med sig mineralämnen, däribland järnjoner, och kvar blir blekjord. Detta att näringsämnen från växterna förs ned i jorden kallas urlakning. En bit längre ned i jorden, där pH-värdet är högre, släpps mineraljonerna ut igen, däribland järn, och marken blir rödaktig. Denna jordnivå (horisont) kallas rostjord. Det som är typiskt för podsol är att det sura pH-värdet gör att maskar och andra nedbrytare (destruenter) inte trivs där, undantaget är svampar. Det tar lång tid för dessa att bryta ned de döda växt- och djurdelarna och humuslagret innehåller därför rester av flera års produktion. Det tar alltså tid innan växterna kan använda mineralämnena igen. (källa)
2. Kremering, likbränning eller eldbegängelse, är ett alternativ till jordbegravning. Drygt 60% av kroppen består av vatten, runt 33% av olika organiska ämnen och cirka 6% av mineralämnen. Själva kistan, som också förbränns under kremeringen, består till största delen av organiska ämnen men innehåller även mineraliska ämnen (askämnen). Det som är organiskt, övergår först till flytande form och sedan till heta gaser. Till gaserna tillförs syre (vanlig luft som innehåller 20,9% syre) via en fläkt, för att få en effektiv förbränning med eld. De organiska ämnena oxideras genom förbränningen och avgår som avgaser. Det som återstår i fast form efter processens slut är de mineraliska ämnena, rörande främst från skelettet. De har genomgått en termodynamisk process kallad kalcinering,. där skelett och andra mineralämnen (askämnena) som finns i kistans trä kalcineras. I Sverige kallas detta stoft för aska, vilket vissa anser är missvisande. Först efter att den så kallade askan malts ner till ett slags sand med max 2,5 mm kornstorlek, med hjälp av en askberedare, är det möjligt att strö den för vinden eller lägga den i en urna. Den kemiska termen för kvarlevorna är calcine (kalciumaska). (källa)
3. Mineralvatten är ett vatten som kommer från en vattenkälla som ger ifrån sig ett vatten med god renhet och som har goda egenskaper som dricksvatten. Halterna av salter och andra mineralämnen kan variera stort mellan olika mineralvatten, och de kan endera innehålla kolsyra eller inte. Ursprungligen avsågs med beteckningen ett vatten från en "hälsobrunn". Den officiella beteckningen inom Europeiska unionen är naturligt mineralvatten, och sådant vatten är föremål för gemensamma europeiska bestämmelser. (källa)
4. Inom näringsläran är begreppet mer eller mindre synonymt med mineralämne och är ett ämne som är livsnödvändigt i kosten i mycket små mängder. Exempel är järn, koppar, selen, jod, zink, kobolt, molybden. (källa)
5. Zink är ett metalliskt grundämne med kemiskt tecken Zn och atomnummer 30. Även om zink har använts i koppar-zink-legeringen mässing ända sedan romerska rikets dagar och metallen i stor skala producerades i Indien runt år 1200, så var den rena metallen okänd för Europa fram till slutet på 1500-talet. Den industriskaliga produktionen av zink i Europa kom inte igång förrän den senare delen av 1700-talet. Korrosionsbeständiga zinkbeläggningar på stål är ett viktigt användningsområde för metallen. Andra användningsområden är i batterier och legering, som exempelvis mässing. Zinkblände, en zinksulfid, är det viktigaste mineralet i zinkmalm. Zinkproduktion innefattar rostning, lakning och slutligen pyrometallurgisk vinning eller elektrovinning. Zink är ett vitalt mineralämne, nödvändigt för allt liv. Enzymer med en zinkatom i sitt reaktiva centrum är vitt spridda inom biokemin, exempelvis alkoholdehydrogenas hos människan. Konsumtion av för stora mängder zink kan leda till ataxi, trötthet och kopparbrist. (källa)
6. En hög andel av frukt, grönsaker och bär i kosten har en välkänt god effekt på hälsan. En viktig orsak är att frukt tillför mineralämnen som medverkar till ett lägre blodtryck. (källa)
7. Kärl (växtdel) – leda vatten, mineralämnen samt näringsämnen i växter. (källa)
8. Messmör är en mejeriprodukt som främst används som smörgåspålägg. Den finns framför allt i två varianter: getmessmör med getmjölk som bas och messmör med komjölk som bas. Tillverkningen går till så att vasslen, som pressas ut från osten vid ystningen, kokas ihop till dess den karamelliseras och får en brunaktig färg. Av detta gör man sedan messmör, getmessmör eller mesost. Mesvarorna är nyttiga eftersom de innehåller mineralämnen som till exempel järn och kalcium, samt nyttigt vassleprotein. Förutom av några få bymejerier och fäbodar produceras messmör av Fjällbrynt AB i Östersund, Jämtland. Den engelska översättningen för messmör är soft whey butter. (källa)
9. Bröstmjölk eller modersmjölk är mjölken spädbarn får ifrån sin mor eller någon annan kvinna. Bröstmjölk börjar produceras i körtelvävnaden under graviditetens sista dagar och de första dagarna efter förlossningen. Produktionen sker i bröstens körtelgångar under inverkan av hormonet prolaktin. Den allra första mjölken kallas för kolostrum eller råmjölk och är rik på antikroppar, proteiner, järn, natrium, kalium, fettlösliga vitaminer och mineralämnen. Dessa olika ämnen krävs för att barnet ska växa och utvecklas normalt. Speciella infektionsskyddande proteiner finns också med. Den är laxerande och sätter igång bebisens avföring så att barnbecket från fostertiden ersätts med en tunn och grynig avföring . Jämfört med den mogna mjölken innehåller kolostrum mindre fett, laktos och vattenlösliga vitaminer. Övergången från kolostrum till mogen mjölk sker gradvis över några veckor. (källa)