Minimistraff Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet minimistraff

1. Bedrägeri (Betrug) bestraffas enligt § 263 tyska strafflagen (Strafgesetzbuch) med fängelse i högst fem år eller böter. Föreligger grovt brott är minimistraffet fängelse i sex månader och maxstraffet 10 års fängelse. Även försök till bedrägeri är straffbart. (källa)
2. Fickstöld är en typ av stöld som innebär att man stjäl någonting som någon "bär med sig, eller på sig", vanligtvis är ficktjuven/ficktjuvarna ute efter pengar och stjäl då plånböcker, mobiltelefoner eller handväskor. I vissa fall kan även pass eller andra identitetshandlingar stjälas för att användas till exempel för att beställa varor i någon annans namn. Den som utför stölden kallas ficktjuv, och försöker oftast begå sitt brott obemärkt även för offret. Juridiskt sett i Sverige är fickstöld nästan alltid att betrakta som grov stöld enligt brottsbalken 8:e kapitel 4§, vilket innebär ett minimistraff om sex månaders fängelse. Ett bra sätt att göra det svårt för ficktjuvar är att ha värdesaker i innerfickor, i de främre byxfickorna eller i en stängd magväska som sitter tätt inpå kroppen så att man känner om någon försöker ta saker ur den. Det är även bra att om man är på en plats med mycket trängsel känna efter att man har allting med sig med jämna mellanrum. (källa)
3. En av de mest kontroversiella frågorna som kyrkorna hade att ta ställning till var om en väpnad kamp av befrielserörelserna var berättigad. Tutus inställning till våld låg i linje med SACC:s hållning, där man kombinerade förståelsen för de skäl som fanns för att ta till vapen med ett konsekvent fördömande av allt våld, vilken sida det än kom från, och en uppmaning till de unga vita män som stod i beredskap att värvas till det militära att de skulle fundera på att vapenvägra. Det verktyg Tutu kom att fastna för i den fredliga kampen mot apartheid var ekonomiska påtryckningar i form av sanktioner och uteblivna investeringar. Sydafrika var Afrikas kraftcentrum när det gällde gruvindustrin, och industrin över huvud taget, och landet var beroende av internationell handel och investeringar. År 1978 investerade utländskt kapital till ett värde av över 26 miljarder dollar i landet. Av detta kapital kom 40 procent från Storbritannien, 20 procent från USA, 10 från Västtyskland. Det var förbjudet i antiterrorlagen att uppmana till något som "inverkade menligt på någon industri eller något företag ". Istället vädjade Tutu både i utlandet och i Sydafrika om "politiska, diplomatiska och särskilt ekonomiska påtryckningar gentemot Sydafrika", påpekade att antiterrorlagarna förespråkade ett minimistraff på minst fem års fängelse för ekonomisk sabotage och överlät åt åhörarna att själva dra slutsatserna. Frågan om sanktioner ledde till flest meningsskiljaktigheter och till djup splittring, både i kyrkorna och i andra apartheidfientliga organisationer som höll sig till lagen och hade stöd bland vita. Nästan utan undantag stödde de svarta sanktionerna medan de vita motsade sig dem. (källa)