Minnesutställning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet minnesutställning

1. Westin deltog upprepade tillfällen i Konstakademins utställningar från 1829 och han medverkade i konstutställningen på Charlottenborg 1851. Flera minnesutställningar har visats Stockholms konstförening anordnade en utställning 1889 och i samband med 100-årsminnet av hans död visades minnesutställningar i Kalmar och på Nationalmuseum 1958. (källa)
2. Separat debuterade han med en utställning i Göteborg 1898 som följdes av separatutställningar i Göteborg 1908, 1912 och 1918 han ställde även ut separat i Oslo 1908, Lund 1911 och 1924, Norrköping 1913, Uddevalla och Malmö 1916, Köpenhamn 1918, Uppsala 1924 och på, Liljevalchs konsthall 1922 samt AB Konstverk i Stockholm 1926 och med skisserna till freskerna i Länsstyrelsens sessionssal på Göteborgs konstmuseum 1927. Han medverkade sedan 1891 i utställningar arrangerade av Konstnärsförbundet och förbundets utländska utställningar 1898–1916. I Paris ställde han ut första gången 1891 och medverkade sedan så gott som årligen under 1890-talet i några franska utställningar. Han var genom åren representerad i ett stort antal utställningar arrangerade av Sveriges allmänna konstförening, Svenska konstnärernas förening, Göteborgs konstförening samt en rad representativa utställningar inom och utom landet. På Galerie Moderne visades en minnesutställning 1928 och Konstakademien och Göteborgs konstmuseum arrangerade en gemensam minnesutställning 1929. Nationalmuseum arrangerade 1930–1932 en vandringsutställning och en sammanfattande minnesutställning visades på Liljevalchs konsthall 1934. Skånska konstmuseum visade en mindre minneskollektion 1934 och Färg och Form visade en kollektioner 1937, 1939, 1946 och 1955. Vid Nationalmuseums historiska inventarieutställning 1948 som visade Konstnärsförbundets insats i den svenska konstvärlden var Wilhelmson som en av tre av förbundets huvudgestalter i mellangenerationen rikt representerad och 1955 arrangerade Liljevalchs konsthall en utställning med skulpturer av Christian Eriksson och målningar av Wilhelmson. 1966 visade Göteborgs konstmuseum en utställning med Wilhelmsons konst i Sparbankshallen i Göteborg. (källa)
3. Tillsammans med Albert Abbe debuterade han med en utställning på Helsingborgs konsthall 1916 men det kom att dröja ända till 1937 innan han ställde ut separat då på Malmö rådhus och på Vikingsbergs konstmuseum 1948 och på Höganäs museum 1960, han var mycket sparsam med separatutställningar men medverkade i desto fler grupp- och samlingsutställningar. Tillsammans med Gerhard Wihlborg ställde han ut på Malmö museum 1942 och tillsammans med Martin Emond på Göteborgs konstmuseum 1943. Han var från starten 1924 medlem i den skånska konstnärsgruppen De tolv och medverkade i gruppens utställningar på Malmö museum och Vikingsbergs konstmuseum, samt i Den Frie Udstilling i Köpenhamn 1930, Konstakademien 1933 och Ystads konstmuseum 1949. Tillsammans med Martin Emond och Johan Johansson ställde han ut under gruppbeteckningen Skånemålare. Han medverkade i utställningar arrangerade av Skånes konstförening, Helsingborgs konstförening, Ängelholms konstförening, Riksförbundet för bildande konst, Landsföreningen Kristen konst, Efteraarsudstilling i Köpenhamn och Sveriges allmänna konstförenings utställningar på Liljevalchs konsthall och i utställningen Skånska målare som visades på Göteborgs konsthall samt grafikutställningar arrangerade av Grafiska sällskapet och Föreningen för grafisk konst. En retrospektiv utställning med hans konst visades strax före hans 50-årsdag på Skånska konstmuseum i Lund. En minnesutställning visades på Kristianstads museum och Landskrona museum 1961 samt Ängelholms konstförening arrangerade en minnesutställning 1962 på Förslövs bygdegård. Bland hans offentliga arbeten märks en monumentalmålningen Bergspredikan i Grevie kyrka som han utförde 1937 men den första väggmålningen Jordevandringen utförde han redan 1932 på en trädgårdsmur till en privatvilla i Ängelholm och för Malmö stadsteater formgav han gobelängen En midsommarnatts dröm som vävdes av Barbro Nilsson, han avled under slutarbetet av korfresken till Förslövs kyrka. Under sina många utsmyckningsuppdrag anlitade han ofta andra konstnärer som medarbetare bland annat kom Lars Larsson, Bengt Orup, Kaj Siesjö, Nils Möller och Karl-Einar Andersson att arbeta som medhjälpare samtidigt som de fick en utbildning i monumentalmåleri. (källa)
4. Hon medverkade bland annat i konstutställningen på Valands 1891, Konstnärsförbundets utställningar i Stockholm 1894–1895, Svensk konst i Helsingborg 1903, Konst- och industriutställningen i Norrköping 1906, Lundautställningenn 1907, Sveriges allmänna konstförenings utställning i Stockholm 1910, Föreningen Svenska Konstnärinnors utställning på Konstakademien 1911 och Skånska konstmuseum 1912, Baltiska utställningen 1914, Skånes konstförenings höstutställning i Malmö 1930 samt i ett stort antal av Svenska konstnärernas förenings utställningar i Stockholm från 1906. En minnesutställning med hennes konst visades på Malmö museum 1945. Tynell är representerad vid Malmö museum och Nationalmuseum. Hon fann sin sista vila på Östra kyrkogården i Malmö, där hon gravsattes den 29 januari 1930. (källa)
5. Han var son till bokhållaren och konstnären Arvid Ragnar Julius Svensson och tvätteriidkerskan Sofia Svensson. Sigvard började måla redan som barn och fick en viss handledning från sin far det uppges också att han i unga år skulle haft kontakt med Norrlandskonstnären August Berg och i honom fick en mentor. Han far motsatte sig att Sigvard valde konstnärsbanan och övertalade honom att utbilda sig till typograf. Han provade även att arbeta inom andra verksamhetsområden innan han slutligen gick till sjöss. Han vistades i Kanada 1930–1935 där han förde ett äventyrligt liv och försökte försörja sig som träskulptör. Hans upplevelser under dessa år kom senare att sätta tydliga spår i hans konstutövande. Det finns omnämnt att han studerade vid en målarskola i Toronto men själv hävdade han att han var autodidakt och inte erhållit någon konstutbildning. Mer trovärdig är hans berättelse om att han tillbringade tre år på tukthus med daglig misshandel efter att han på en krog i Vancouver tillgripit bartenderns växelkassa på omkring 300 dollar och omedelbart spenderat pengarna på en intilliggande krog där han bjöd samtliga gäster på dryck så länge pengarna räckte. Efter återkomsten till Sverige började han måla mer intensivt och fick kontakt med konstnärsvänner i Lennart Jacobsons Croqutistklubb i Östersund där han även debuterade med en utställning 1937. Senare samma år ställde han ut separat i Bollnäs och Sundsvall. I pressen förekom vid denna tid att Sigvard genomfört en studieresa till Paris och Amsterdam samt att han studerat van Goghs måleri och varit elev till Otte Sköld men dessa uppgifter tillbakavisades senare när han slog igenom. Han medverkade i Konstens vecka som visades i Östersund 1939 och slog igenom som konstnär vid en utställning på Mässhallen i Stockholm 1940. Året efter ställde han ut separat på Haglunds konstsalong i Stockholm och i Östersund och visade då målningen Bebådelsen som hyllades av kritikerna. Han medverkade i samlingsutställningar arrangerade av Croqutistklubben, Sällskapet för jämtländsk konstkultur och postumt med Gävleborgs läns konstförening. De stora framgångar han fick 1940 medförde inte någon djupare förändring av hans liv som blandades av hektiskt arbete och perioder av ångestfull upprivenhet med stor alkoholkonsumtion. Han hittades död tillsamman med en kamrat i en lägenhet på Söder i Stockholm 1943. gaskranen på spisen var öppen och om det var med avsikt eller en olyckshändelse är ovisst. En minnesutställning visades på Haglunds konstsalong 1943 och i Östersund visades en minnesutställning med hans och Lennart Jacobsons konst 1953. Hans verk Bebådelsen ställdes även ut efter hans död, på Galleri Remi på Storgatan 62 i Östersund 2007. Då ställde Remi ut en blandning av galleriets samlade konstverk. Sigvard var litterärt bevandrad och beundrade Karin Boye, Nils Ferlin och Pär Lagerkvist och skrev några kortare essäer. Han tillhörde de konstnärslöften sam aldrig helt han infrias och kunde under lyckliga stunder skapa gripande konstverk och trots att hans produktion inte är så stor räknas han till de få Norrländska konstnärerna i främsta rummet och han anses som en utpräglad romantiker och bohemnatur. Hans konst består av figurer, blomsterstilleben, genreartade porträtt, skogsarbetare, vildmarksbilder, stadsmotiv och motiv från litterära förlagor. Sigvard är representerad vid Hälsinglands museum, Östersunds museum och Moderna museet i Stockholm. (källa)
6. Som bildkonstnär var Lindström verksam inom både måleri och skulptur. År 1987 anordnades en stor minnesutställning i Aspås där över 100 av hans verk visades. En minnesutställning med Aksel Lindströms konst visades även på Jamtli i Östersund under jubileumsåret 2004. Han är gravsatt på Frösö kyrkogård. (källa)
7. Efter två besök i Paris, 1911 och 1914, valde Karl Isakson att radikalt förändra sitt sätt att måla till en snabbare arbetsprocess. Han fick se Pellerins stora Cézanne-samling och intresserade sig för Picassos kubism. Men hans produktion kom inte att öka nämnvärt, eftersom hans hälsa vacklade, med en ögonsjukdom, depressioner och andra nervösa störningar. Karl Isaksons självkritik fick honom ofta att tveka och rata sina verk. Efter att ha visat några verk på fyra grupputställningar 1908–1911, slutade han att framträda trots uppmaningar och uppmuntran från dansk sida. Till slut upphörde han med att signera sina verk, då han såg dem som "skalövningar", ett slags förarbete inför det måleri som han hoppades skulle komma. Isakson blev, trots sin skygghet, god vän med flera av Danmarks främsta konstnärer, och vid minnesutställningen 1922 beskrev den danske målaren Sophus Danneskjold-Samsøe honom som "en Gave til sit Hjemland". Vid Liljevalchs konsthall i maj 1922 visades 159 av Karl Isaksons målningar. (källa)
8. Niinivirta studerade 1925–1928 vid Åbo konstförenings ritskola och ställde ut första gången 1929. Hans produktion daterar sig huvudsakligen till 1930-talet, men han blev känd på allvar först sedan han 1940 vunnit tävlingen om en altarväggsmålning till det nya gravkapellet (Uppståndelsekapellet) i Åbo som Erik Bryggman ritat. Han gick emellertid bort innan han hunnit förverkliga sitt tävlingsförslag, som stannade på skisstadiet. Skisserna inköptes i samband med minnesutställningen i Helsingfors konsthall 1943 till Åbo konstmuseums och Ateneums samlingar. (källa)
9. Vid återkomsten till Lund 1898 gick han med i det nybildade Lukasgillet och han återupptog sina förbindelse med de danska skolkamraterna Gudmund Hentze och Ernst Køje. På hösten 1899 började tecken på en lungtuberkulos märkas och på våren 1900 for han till Spanien för att få luftombyte. Han återvände till Lund i början av augusti och avled senare samma månad. Hans konst består av fantasifyllda teckningar, porträtt, figurmotiv, landskap från Spanien samt djurstudier med en impressionistisk stil i akvarell eller pastell. Johnsson är representerad vid Malmö museum och Lunds universitet. Det visades minnesutställningar med hans konst i Malmö 1913 och 1942. (källa)
10. Hon var dotter till köpmannen och konsuln François du Vinage och läkaren Amélie von Skopnik. Hon studerade vid Akademie der Künste och vid Schule für Kunstgewerbe und Handwerk i Berlin 1930–1931. Hon arbetade på frilansbasis som fotoreporter och journalist för bland annat förlaget Atlantis i Zürich och för ett flertal tidskrifter i Tyskland, England och USA 1934–1943. Efter andra världskriget fortsatte hon sin konstnärliga utbildning för Fritz Kronenberg i Hamburg 1945–1948 och som hospiterande elev för Bror Hjorth, Harald Sallberg och Jurgen von Konow vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm 1952–1955 samt för Stanley William Hayter vid Atelier 17 i Paris 1955–1956. Hon företog dessutom ett flertal kombinerade studie- och reportageresor till bland annat Paris, Norditalien, Dalmatien, London, Belgien och Spanien. Hon bosatte sig i Sverige och blev svensk medborgare 1961 och skaffade sig tillsammans med Märta Teljstedt en ateljé på Regeringsgatan i Stockholm men i samband med stadsomvandlingen av centrum som genomfördes på 1960-talet flyttade de ateljén till Öland. Hon var representerad i utställningen Ung grafik som visades i Lund 1957 och Stockholmssalongen på Liljevalchs konsthall 1963. Separat ställde hon på bland annat Galerie Æsthetica i Stockholm samt St. Peter-Ording/Nordsee och i Göttingen samt medverkat i samlingsutställningar i Kiel och Hamburg. Ett flertal minnesutställningar med hennes konst har visats i Sverige. Hennes konst består av landskapsskildringar utförda i olja, akvarell eller i form av koppargrafik. du Vinage är representerad vid Kupferstichkabinett i Staatliche Museen-Berlin, Kunsthalle Kiel, Schloss Gottorp, Kunstsammlungen des Landes Schleswig-Holstein. Stockholms läns landsting, Kalmar konstmuseum, Kalmar läns landsting, Kalmar läns museum och Ölands folkhögskola. (källa)