Missgrepp Synonymer Betyder Uttal

• felsteg
• tabbe

Hur används ordet missgrepp

1. Tidigt använd också i den inre förvaltningen, blev han 1718 president i krigskollegiet och senator. Som uppkomling och gunstling hade han bland den gamla ryska adeln många fiender, men ägde i Katarina I, hans tidigare älskarinna, en pålitlig förespråkare, då han hotades med efterräkningar för sin ohederliga förvaltning eller för politiska missgrepp. Katarinas tronbestigning 1725 lyfte honom till kulmen av makt och inflytande. Han blev den ledande i det nyinrättade "översta hemliga rådet" och fick kejsarinnans understöd, då han sträckte ut handen efter Kurlands hertigkrona. Smickrad av hoppet att se en dotter förmäld med storfurst Peter Aleksejevitj, bidrog han till dennes tronbestigning (1727). Han genomdrev förlovningen och lät utnämna sig till rysk "generalissimus". Men genom samverkan mellan de gammalryska magnaterna och Mensjikovs övriga fiender vid hovet, vilka hetsade den unge kejsaren mot denne, förlorade han hastigt greppet om makten, förklarades (september 1727) förlustig ämbeten och värdigheter samt förvisades till ett avlägset gods och något senare till Berezov i Sibirien, där han avled 1729. (källa)
2. Münch-Bellinghausen var chef för hovbiblioteket, livstidsmedlem av österrikiska herrehuset och generalintendent för Wiens hovteatrar 1867-1870. Han hade utbildat sig under inflytande av spansk dramatik och med intryck från "das junge Deutschland" och skapade en rad effektstycken, stundom med utnyttjande på ett mindre hänsynsfullt sätt av andras uppslag. Karl Warburg skriver i Nordisk Familjebok: "Han upptog tidens idéer, men förflackade dem i stycken, där passionerad sinnlighet och iskall beräkning kämpa om väldet. De lyckades vinna stor framgång hos publiken och skaffa honom en ställning i Wiens officiella värld, bl. a. med utträngande af vida mera betydande skalder." Han fortsätter: "M. har en obestridlig teknisk skicklighet, förstår sig på effekterna och behandlar versen väl, men hans dramer sakna finare karakteristik, lida af psykologiska missgrepp och äro utan djupare inre halt.". (källa)
3. Tillika började han göra sig bemärkt på den politiska banan. Redan 1751 tillhörande såväl sekreta utskottet och dess mindre sekreta deputation, hedrades han med samma förtroenden vid 1755–56 års stormiga riksdag och ryckte nu fram i Hattarnas främsta led i deras strid mot hovpartiet och Mössorna. Det är ur hans vassa penna säväl 1756 års tjänstebetänkande, avsett att göra tjänsteåldern till enda befordringsgrund, som ständernas skarpa skrivelser i den s. k. juvelsaken flutit. Han sattes också till utgivare av den s. k. riksdagstidningen, vari hovets missgrepp skoningslöst blottades. Som belöning för sina trogna tjänster blev han av det härskande partiet insatt i den kommission som skulle utarbeta ett visst handelssystem, med ett årligt arvode av 3 000 daler s.m. och förfäktade i densamma för sin tid framsynta åsikter, såsom växelkontorens onytta och nödvändigheten av den cirkulerande sedelmassans minskning. (källa)
4. Med peshwan av Poona ingick han 31 december 1802 fördraget i Bassein (nuvarande Vasai-Virar City), varigenom denne förband sig att sluta förbund endast med kompaniet samt att till detta avträda stora jordområden mot hjälp av en brittisk försvarsstyrka. Fördraget ledde till ett blodigt krig 1803–1804 med övriga marathfurstar, varunder marathernas makt bröts och Wellesleys bror Arthur Wellesley skar sina första lagrar som fältherre. Kompaniets direktörer, som med oro såg de kostsamma krigen och de vittutseende landförvärven, beslöt därför återgå till non-interventionspolitiken och ersatte i detta syfte 1805 den självrådige generalguvernören med lord Cornwallis. Wellesley hade emellertid under sin generalguvernörstid utstakat riktlinjer för det anglo-indiska väldets utveckling, som sedan aldrig helt kunde överges, även om systemet med subsidieallianser längre fram visade sig vara ett missgrepp och ersattes med andra utvidgningsmetoder. (källa)
5. Kieser blev 1812 medicine professor i Jena samt deltog såsom fältläkare i de allierades krig mot Frankrike. Åren 1831-48 var han universitetets representant vid weimarska lantdagen och 1848 medlem av Vorparlamentet i Frankfurt am Main. Efter att 1831-47 ha lett en medicinsk-kirurgisk och oftalmologisk privatklinik grundlade han 1847 en psykiatrisk klinik och ägnade sig från denna tid företrädesvis åt sinnessjukdomarnas patologi, inom vilket område han inlade stora förtjänster, oaktat hans naturfilosofiska riktning förledde honom till åtskilliga missgrepp. (källa)
6. Handlingen utspelar sig under de två sista åren av kung Richards regering, 1398-1400. Richard II är en självupptagen person med tvära humörsvängningar, men han är också en resolut handlingsmänniska. Shakespeare visar en ung regent som genom politiska missgrepp drar på sig ett uppror, blir avsatt och till slut mördas. (källa)