Monadlära synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas monadlära

Monadlära uttalas mon|ad|lära.

Ordformer och varianter av monadlära

Monadlära är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet monadlära

Monadologi – ett koncept som förekommer i Gottfried Leibniz bok Essais de Teodicée från år 1710, där Monader är "de grundläggande andliga byggstenarna", identiska med andliga atomer, till sin art eviga, odelbara, styrda av egna lagar utan att interagera med omvärlden men ändå förenade med resten av universum. I sin La Monadologie (skriven år 1714 men utgiven först efter hans död år 1728) utvecklar han tanken ytterligare. Inspirationen till monadläran kan ha kommit från hans medlemskap i Rosencreuzarna, som i sin tur var inspirerade av såväl pythagoréerna som gnostikerna. (Se teodicéproblemet, panglossianism.).

Genom sin lärjunge prinsessan Sofia Charlottas giftermål med Fredrik I av Brandenburg-Preussen kom Leibniz i förbindelse med hovet i Berlin och flyttade 1700 över dit. Vid hans beskyddarinnas död blev Leibniz ställning osäker i Berlin, och han lämnade denna stad 1711. Två år levde han i Wien, där han för prins Eugen utarbetade en framställning av sin monadlära, Monadologi, ett koncept som förekommer i boken Essais de Teodicée från år 1710, där Monader är "de grundläggande andliga byggstenarna", identiska med andliga atomer, till sin art eviga, odelbara, styrda av egna lagar utan att interagera med omvärlden men ändå förenade med resten av universum. I sin La Monadologie (skriven år 1714 men utgiven först efter hans död år 1728) utvecklar han tanken ytterligare. Inspirationen till monadläran kan ha kommit från hans medlemskap i Rosencreuzarna, som i sin tur var inspirerade av såväl pythagoréerna som gnostikerna. (Se teodicéproblemet, panglossianism.).

Durand de Gros sökte i anslutning till fackvetenskaperna grunda en "vetenskaplig idealism". Stödd på fysiologin och biologins arbetsresultat grundade Durand de Gros en spiritualistisk monadlära, enligt vilken tillvaron tänktes vara uppbyggd av växelverkande andliga kraftcentra. Liksom organismen antogs även själen vara sammansatt av en mängd lägre enheter eller medvetanden. Inom denna sin "polyzoistiska" och "polypsykistiska" filosof har Durand de Gros författat arbetena Essais de physiologie philosophique (1866), Ontologie et psychologie physioligique (1871), Les origines animales de l'homme (1891), Le merveilleux scientifique (1894), Nouvelles recherches sur l'esthétique et la morale (1900) samt Variétés philosophiques (1900).