Mortalitetsstatistik Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet mortalitetsstatistik

1. Kőrösy började sin bana som journalist, men blev vid 25 års ålder chef för Budapests då inrättade statistiska byrå, vars organisatör han blev och vars ledning han behöll till sin död. Han var en av sin tids främsta statistiker och utförde många praktiskt användbara utredningar, särskilt vad gäller Budapest och dess hygieniska förhållanden. Inom kommunalstatistiken erhöll han redan 1872, tillsammans med Richard Böckh, av Statistiska kongressen uppdrag att utarbeta den del av "Statistique Internationale", som behandlar "les grandes villes" (storstäderna), efter dess fullbordande fortsatte han den finansiella avdelningen av arbetet genom sin Bulletin annuel des finances des grandes villes (1877-86). Som forskare ägnade han sig främst åt nativitets- och mortalitetsstatistiken och bidrog till utarbetande såväl av dess teori som praxis. Han var en av stiftarna av International Statistical Institute och en av dess mest verksamma medlemmar. (källa)
2. Kersseboom verkade som finansämbetsman, som revisor och inom postväsendet i Haag. Han är ett viktigt namn i mortalitetsstatistikens historia. I flera av sina talrika skrifter, ofta polemiskt hållna, och omväxlande med statistik, försäkrings-, skatte- och postväsen till ämnen, kom han in på mortalitetsberäkning. Denna grundades på livräntegivarnas böcker och utgick från dödsfallen och sannolikheten för dödsfall. Hans rationella mortalitetstabell (1742) betecknade ett väsentligt framsteg jämfört tidigare metoder. Genom sina beräkningar, i vilka han utgick från en stationär befolkning, fick han bland annat till resultat att ett land har 35 gånger så många invånare, som där årligen föds, att förhållandet mellan flick- och pojkfödslar är 17-18. (källa)
3. Efter juridiska studier vid universitetet i Sankt Petersburg sändes Bortkiewicz av ryska regeringen till utlandet för studier. Han promoverades 1892 till filosofie doktor i Göttingen och blev 1895 privatdocent i Strassburg. Han lämnade 1898 docenturen för att inträda i rysk statstjänst och arbetade tre år i pensionskassornas centralverk för statsjärnvägarnas personal. År 1901 blev han e.o. professor i statistik och angränsande ämnen vid universitetet i Berlin. Han var matematisk statistiker och anslöt sig främst till sin lärare Wilhelm Lexis. På mortalitetsstatistikens område var han delvis påverkad av sin andre lärare Georg Friedrich Knapp. (källa)