Vad betyder och hur uttalas morän
Morän uttalas mor|än [-ä´n] -en -er.
Morän betyder bank o.d. av osorterat bergartsmaterial från glaciär.
Ordformer och varianter av morän
Singular
- morän
- obestämd grundform
- moräns
- obestämd genitiv
- moränen
- bestämd grundform
- moränens
- bestämd genitiv
Plural
- moräner
- obestämd grundform
- moräners
- obestämd genitiv
- moränerna
- bestämd grundform
- moränernas
- bestämd genitiv
Morän är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet morän
En korp, korphacka eller pikhacka används ofta i arbetet när man ska hacka i hård jord, morän och liknande. Man hugger i marken med korpen för att göra marken mjukare och på detta sätt blir det sedan lättare att gräva i marken. Korpen var tidigare ett mycket väl använt redskap och innan moderna maskiner kom, såsom grävmaskiner, var korpen tillsammans med spett, grävspade och skottkärra välbekanta när man grävde diken och byggde vägar, i gruvor och vid järnvägar med mera.
I samband med att en inlandsis smälter undan, bildas det olika jordarter, dessa kan till exempel vara morän, glacial och postglacial lera, sand och silt. Genom att studera jordarternas lagerföljd kan man se hur isavsmältningen har skett. Morän är en jordart som bildas i takt med att isen smälter undan. På flera ställen i Sverige har man hittat spår efter två, eller fler, lager av morän i samma profil, vilket man tolkat som att den senaste isen har bildat den översta moränen, och en äldre is har bildat den undre moränen.
Den äldsta kända istiden är Huronistiden för cirka 2,4–2,1 miljarder år sedan. Spår av stora inlandsisar hittar man i form av isräfflor och sediment som har avlagrats i samband med isavsmältningen, ex. morän och varvig lera.
Sandig-moig morän är en blandad jordart (morän) med högt innehåll av sand och (grov-)mo.
Tallen har en så kallad pålrot och trivs på nära nog all slags mark, men som högstammig skog (timmerskog) företrädesvis på varm, torr, mager jordmån, till exempel det på högre belägna ställen i mellersta Skandinavien så allmänt utbredda morän- eller krossgruset. Lingon och renlav är karaktärsväxter för den högväxta, ljusa tallskogen. På myrar blir tallen dvärgartat liten och kallas martall. En sådan kan fortfarande vid 50 års ålder vara endast av manshöjd och ha en stam som inte är grövre än en vanlig spatserkäpp. I folktron tänkte man sig att maran hade ridit trädet, vilket kan förklara namnet. Även i skärgårdsmiljö förekommer martallar. Till skillnad från martallar i myrmark är dessa påtagligt formade av vind och är ofta mycket lågväxta, så kallade kryptallar.
Morän (jordart) – en jordart.