Mossa Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet mossa

1. Seden kom till Sverige under 1800-talets slut. På Ersta diakoni infördes på 1870-talet med förebild från Kaiserwerths diakonianstalt i Tyskland en adventsgran. Granen hade 28 ljus, av vilka sju ljus, ett för varje dag i veckan tändes varje adventssöndag. Seden fick stor spridning i landet, och från denna tradition utvecklades en sed, dels med en ljusstake med sju ljus, ett för varje dag i veckan, och en med fyra ljus, ett för varje söndag i advent. Denna blev vanlig i Sverige under 1920- och 1930-talen. I Sverige är många adventsljusstakar tillverkade av lackerad stålplåt och kan pyntas med fönsterlav eller närbesläktade renlavar (ofta felaktigt kallade mossa eller vitmossa som är en annan växt) och eventuellt småpynt, till exempel tomtar, kottar, bär och flugsvampar. Ljusen är i Sverige vanligen vita, men även röda förekommer. Adventstidens liturgiska färg är lila eller blå, och det är en vanlig färg på flera av adventsljusen bland troende, ofta i kombination med ett vitt, rött eller rosa ljus för jul. I de flesta västerländska kulturerna har adventsljusstaken formen av en krans och kallas då vanligen adventskrans. Det finns även adventskransar med fler ljus än fyra, som används inom vissa religioner. (källa)
2. I svensk folktro trodde man förr att gulsot kunde ha orsakats av att en gul fågel hade flugit över ens obäddade säng på morgonen. Ett botemedel inom folkmedicinen var att äta någon del av en gul fågel, oftast en gulsparv. Det gick också bra att äta gul mossa, saffran, svavel, smörblommor, ägg eller något annat gult enligt principen att lika botar lika. Ibland kunde även avföring eller djurlöss förtäras som botemedel. Vid bortmätning användes en gul tråd och vid smörjning skulle man krypa genom en gul garnhärva. (källa)
3. En del trädgårdsägare strävar efter en gräsmatta där det enbart växer gräs och försöker därför hålla maskros, klöver, mossa och andra ogräsarter borta. Denna form av monokultur är mycket ovanlig i naturen, och en gräsmatta kräver därför en förhållandevis stor arbetsinsats. Dessutom vill de flesta trädgårdsägare hålla gräset kort och gräsmattan behöver därför klippas regelbundet. (källa)
4. Det skålformiga boet placeras i träd, buskar eller häckar, ofta i granar och enar, men även i lövträd. Det består av fina kvistar, mossa och lavar och är invändigt vanligen fodrat med dun eller tagel. Den lägger i genomsnitt fyra till sex ägg, men tre till sju har observerats. Äggen är blåaktigt vita med små grå och rödbruna fläckar samlade kring tjockändan. Honan ruvar äggen i tolv till 14 dagar och båda föräldrarna tar sedan hand om ungarna, som blir flygga efter 13–17 dagar. Födan till ungarna, som huvudsakligen består av frön och frukt, bärs av föräldrarna i krävan. Grönfinken lägger vanligtvis två kullar per år. (källa)
5. Grönsångaren lever i ljus lövskog och blandskog, ofta bokskogar, och parkanläggningar. Den blir könsmogen efter ett år. Den huvudsakliga häckningstiden är maj till juli. Boet läggs i en håla på marken, vid en buske eller vid sidan av en tuva, bland löv och mossa, ofta bland trädrötter, och är väl dolt. Boet är stort, välvt som en gammaldags bakugn med rund öppning på sidan, byggt av grässtrån, torra blad och mossa, och fodras på botten med fina grässtrån. Honan lägger sex till sju ägg som hon ruvar i tolv till 14 dagar. Ungfåglarna stannar i boet i tolv till 13 dagar. Grönsångaren livnär sig på spindlar, blötdjur, bär, insekter och deras larver. (källa)
6. Hasselmusen vistas huvudsakligen i träd. Varje individ har ett revir med en radie på 150–200 meter. Reviret markeras med urin och sekret från analkörtlarna. Sommarboet, som byggs av löv, mossa, torrt gräs ormbunkar och andra växtdelar, fästs på grenarna av någon tät buske, upp till 5 meter över marken. Vintern tillbringar den i ett väl ombonat bo under trädrötter, i trädhål och liknande. Under vinterdvalan sjunker kroppstemperaturen markant. (källa)
7. Islandslav är, som namnet antyder, en lav, vilket enligt gängse uppfattning är två arter, en svamp och en alg, som lever i symbios. Enligt en nyare uppfattning är en lav en svamp som invaderats av en parasit (alg). Detta gör lavars inplacering i systematiken problematisk. I många fall, till exempel inom blomsterhandeln, kallas islandslav för olika varianter av mossa, men det är tveklöst oriktigt. Misstaget begås även i andra språk än svenska. Mossor är botaniskt något helt annat än lavar. (källa)
8. Julgruppen är ofta planterad i en korg eller någon annan dekorativ ytterkruka. Det kan också finnas dekorationer av julpynt av olika slag i julgruppen. Jorden i julgruppen kan vara täckt av mossa eller fönsterlav. (källa)
9. Järnsparven blir könsmogen efter ett år. Boet byggs av honan och placeras lågt över marken gömt i täta snår. Det består av en skål av strån som täcks med mossa, och som fodras med hår, björnmossa och fjädrar. Arten uppvisar ett promiskuöst häckningssystem och det förekommer att den genomför två häckningar per år, i april och i juni. Den första kullen går ofta förlorad. De tydligt färgade äggen är ett lätt byte för andra djur i den fortfarande sparsamma växtligheten i april. Kullen består av tre till sex grönblå ägg som ruvas i 13 till 14 dagar, främst av honan. Ungarna utfodras sedan av båda föräldrar i 11 till 14 dagar. (källa)
10. Enen är mycket vanlig i Norden och finns i hela den norra tempererade zonen. Enen är oftast busklik till följd av att kronstammen är låg och nedsänkt i mossa och barrmylla. Nästan alltid kan man dock längst nere urskilja en kort kronstam, som uppbär kronan. Enen är därför oftast ett buskträd. Inte sällan blir enen dock ett högstammigt träd av ungefär fyra till åtta meter, men kan nå en höjd av ända upp till femton meter, och har då oftast tät, cypresslik eller kägelformig krona. De renaste enbestånden ser man på magra, stenbundna backar mellan de odlade fälten, eftersom uthuggning och avbetning där har utrotat lövskogen. Vissa delar av fjällhedarna är också översållade med små enar, som antagit dynform eller spaljéform. (källa)