Multna synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas multna

Multna uttalas multna -de.

Multna betyder falla sönder till mull, förmultna och murkna.

Ordformer och varianter av multna

Multna är ett verb

Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.

Hur används ordet multna

Landgråsuggor livnär sig vanligen på dött växtmaterial, till exempel vissna löv och multnande trä. Gråsuggor som lever i vatten livnär sig ofta på alger och annat organiskt material eller är rovdjur eller asätare. Några är parasiter.

Till sitt levnadssätt är guldbaggarna blombesökare, som i hetaste solgasset flyger omkring, men vid mulen väderlek sitter trögt stilla på den blomma eller blomsamling på vilken de slagit sig ner. De äter företrädesvis frömjölet och ståndarna, men även kronbladen. Dock lockas de, liksom så många andra insekter, även av utsipprande trädsaft, och vissa tycks till och med uteslutande hämta sin näring därifrån. Larverna lever i multnande trä, några även bland multnande stackmaterial i myrstackar. När dessa skalbaggar känner sig hotade avsöndrar de från bakdelen en gulvit illaluktande vätska som försvar.

Gullvivans underjordiska delar är en vertikal- eller pelarjordstam, och, efter pålrotens död, vilken inträffat i början av exemplarets tillvaro, får stammen ett antal tjocka trådrötter. Denna jordstam dör och multnar i sin nedre ända och tillväxer uppåt med en bladrosett varje år, till dess den avslutas med en blommande stängel, tillväxten fortgår därefter med rosettbärande sidogrenar, som i sin tur på samma sätt avslutas med blomställningar.

Senare tids tillverkning under 1700- och 1800-talet skedde på snarlikt sätt men i större skala. Blyplåtar hängdes över en yta ättiksyra utan att doppa ner i ättikan. Obrunnen hästgödsel eller multnande växtdelar gav dels värme som påskyndar reaktionen dels koldioxid för karbonatbildningen. Efter en tid korroderar blyet, och på plåten bildas vita flak, som kallas skiffervitt. Skiffervitt är en kvalitetesbeteckning eftersom "skivformen" visar att produkten inte blivit utdrygad med krita. Genom pulverisering av flaken får man ett användbart pigment.

Stinksvamp eller liksvamp (Phallus impudicus) är en svampart i familjen stinksvampar (phallaceae). Den växer på multnande material från löv- och barrträd. Häxägg är förstadiet till stinksvampen. Fruktkropparna växer upp i augusti. Det slemlager som täcker svampen innehåller svampens sporer. Den särpräglade lukt svampen utsöndrar lockar till sig flugor som äter as. Flugorna äter av slemlagret och sprider därigenom sporerna.

Plasmodierna lever i förnan, i multnande organiskt material. Nästan alla slemsvampar är saprofyter och lever på huvudsakligen dött organiskt material. De kan också konsumera levande bakterier och svampar. De äter genom att innesluta födan, och lösa upp den. De kan också uppta näringsämnen som är lösta i vatten.

Många arter av vitmossor växer i mycket fuktiga miljöer, genom kapillärcellerna och sin fortgående tillväxt kan de bilda ett sammanhängande vattengenomdränkt täcke, på vilket andra växter kan finna fäste, detta täcke kallas för gungfly. De nedre delarna av mossorna dör snart, men multnar inte bort helt, utan bildar torv, som till slut helt och hållet fyller det vatten de växer i och bildar en högmosse.

Till skötseln av betesmarker hör att de blir avbetade varje år och om de slås skall inga växtdelar lämnas kvar att multna. De måste röjas för att inte växa igen, men träd av olika ålder och vissa buskage, till exempel i skogsbrynen bidrar till hög biologisk mångfald av växter, insekter och häckande fåglar. Värdefulla betesväxter är bockrot, kummin, vicker, käringtand, klöver, näveväxter, ängskovall, gröe, ängssvingel, timotej, lusern och hundäxing. Under ängsbrukets tid kunde näringstillförseln ökas genom att det röjda riset brändes och askan spreds. Lågt belägna ängar kunde även översvämmas av näringsrikt vatten om våren. Växtligheten kunde förbättras genom insådd av höfrö från höskullens golv.

Hattsvamparna lever i jord, som innehåller multnade ämnen, och även i ruttnande ved. De synliga delarna av svampen, fruktkropparna, skjuter snabbt upp ur marken under gynnsamma förhållanden, det vill säga relativt hög fuktighet och inte för låg temperatur. Detta har gett upphov till uttrycket "växer som svampar ur jorden", men de är i allmänhet mycket förgängliga och ruttnar snart.

Multna på Engelska

decay

the leaves are decaying