Murmeldjur Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet murmeldjur

1. Murmeldjur skapar komplexa tunnelsystem under jorden. Det finns permanenta gångar, tunnlar som används för tillfällig flykt och "döda gångar". Gångarna kan vara mellan 10 och 70 meter långa, men den längsta uppmätta tunneln hade en längd av 113 meter. Under sommaren ligger boets djupaste delar cirka en meter under markytan och de som används för vinterdvalan kan vara 5 till 7 meter djupa.
2. Arterna är aktiva på dagen och vistas huvudsakligen på marken. Deras förmåga att klättra i träd och buskar är mindre bra utvecklad. Födan utgörs främst av gräs och örter men de äter även frukter, frön och insekter. Murmeldjurens simförmåga varierar mellan arterna. Ett skogsmurmeldjur iakttogs när det korsade en 1 km bred flod.
3. Angående deras sociala beteende finns större skillnader mellan de olika arterna. Skogsmurmeldjuret lever ensamt och försvarar sitt bo mot artfränder. Hos gulbukigt murmeldjur lever en hanne tillsammans med flera honor. Hannen är aggressiv mot artfränder av samma kön och jagar bort andra hannar när de visar sig för nära boet. Ungdjur av hankön får stanna cirka två år i föräldrarnas revir.
4. De flesta murmeldjur lever liksom alpmurmeldjuret (M. marmota) i kolonier som bildas av ett alfapar och deras yngre släktingar. Två år efter födelsen lämnar vuxna individer kolonin. Hannar provar att etablera en egen koloni genom att driva bort alfahannen från en existerande koloni. Sedan dödas alla främmande ungar i kolonin. För att kommunicera har murmeldjur olika läten som påminner om fågelläten.
5. De flesta murmeldjur parar sig kort efter vinterdvalan. Dräktigheten varar i cirka 30 dagar och sedan föder honan två till fem ungar åt gången. Honor av arter som lever ensamma har vanligen fler ungar än honor i kolonier. Hos några arter som Marmota olympus har honor bara vartannat år en kull. Nyfödda ungar väger ungefär 30 g och de stannar allmänt en månad i boet. Efter ytterligare två veckor slutar honan med digivning. Könsmognaden infaller efter två till tre år. Alpmurmeldjur kan under goda förhållanden leva 13 till 15 år.
6. Arterna i släktet håller allmänt lång vinterdvala som oftast varar mellan 6 och 7 månader, ibland upp till 9 månader. Däremot går sydliga populationer av skogsmurmeldjuret bara 6 till 8 veckor i ide. Bon polstras med gräs och individerna rullar ihop sig. Före övervintringen äter de mycket och skapar fettreserver. Under vinterdvalan andas de bara två gånger per minut och hjärtat slår bara 20 gånger per minut (istället för 200 gånger under den vakna tiden). Energiförbrukningen är 90 % mindre och därför behövs bara 1 200 gram fett för att klara sig över vintern. Vinterdvalan påbörjas när maten på hösten blir näringsfattig samt när fettcellerna är uppfyllda. På så sätt somnar de några veckor före den egentliga vintern. De vaknar när yttertemperaturen är tillräckligt varm.
7. Systematiken är delvis omstridd, och några arter som lever i Asien räknas av vissa zoologer som underarter till stäppmurmeldjuret.
8. De äldsta fossilen från murmeldjur finns från miocen (för 23 till 5,3 miljoner år sedan) och dessa individer levde i Nordamerika. Först under pleistocen (för 1,8 miljoner till 11 500 år sedan) kom arter av släktet till Eurasien.
9. Människans aktiviteter orsakar olika populationsutvecklingar hos murmeldjur. Skogsmurmeldjuret gynnas genom skogsröjning då den inte föredrar täta skogar. I vissa delar av USA betraktas arten idag som skadedjur. Den äter sädesväxter och tunnlarna förstör markens struktur så att betesdjur och jordbruksmaskiner bryter genom. (källa)