Synonym till myndighet
Vad betyder och hur uttalas myndighet
Myndighet uttalas mynd|ig|het -en -er.
Myndighet betyder egenskapen att vara myndig, maktbefogenhet och samhällsorgan med maktbefogenhet.
Ordformer och varianter av myndighet
Singular
- myndighet
- obestämd grundform
- myndighets
- obestämd genitiv
- myndigheten
- bestämd grundform
- myndighetens
- bestämd genitiv
Plural
- myndigheter
- obestämd grundform
- myndigheters
- obestämd genitiv
- myndigheterna
- bestämd grundform
- myndigheternas
- bestämd genitiv
Myndighet är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet myndighet
Med klostrens tilltagande rikedom växte abbotarnas makt, många underkände biskoparnas myndighet och en del gjorde själva anspråk på biskopliga rättigheter. Abbotar med biskoplig värdighet kallades infularabbotar och lydde omedelbart under påven. Deras kloster kallades omedelbara eller befriade och utgjorde med underlydande kyrkoområden särskilda abbotstift. I Tysk-romerska riket fanns till och med furstliga abbotstift så som Fulda och S:t Gallen. De styrdes av en furstabbot som både var kyrkligt utsedd klosterföreståndare och furste över ett territorium i Tysk-romerska riket.
Adelsbrev är ett dokument i vilken en behörig myndighet utfärdar eller bekräftar ett adelskap. Adelsbrev är kända från medeltiden och utfärdas än idag i vissa länder. I de länder där dokumentet även innehåller rätt att föra heraldiskt vapen kallas det även för sköldebrev eller vapenbrev.
Områden som styrts av generalguvernörer har ofta varit kolonier, erövrade områden eller sådana administrativa enheter som är av mer tillfällig art. Ofta har generalguvernören utövat både civil och militär myndighet, vilket även har gällt svenska generalguvernörer (vilken var skillnaden mot en landshövding som enbart var chef för den civila förvaltningen).
De mest framstående bland Islands "landnámsmän" (nybyggare) byggde vid sin ankomst dit gudatempel (isländska hof) och förrättade själva offertjänsten där. Till dessa anslöt sig främst underlydande män. De hade följt dem vid utvandringen och på Island bosatt sig inom deras ägoområde (landnám). De stod därför i ett beroendeförhållande till dem. Andra landnámsmän av mindre betydelse eller med mindre förmögenhet anslöt sig även de till någon närboende gode och blev hans tingmän. Godens myndighet var inte bara prästerlig, utan framförallt juridisk och administrativ.
God man är vidare ett begrepp i fastighetsbildningslagen, 4 kap 1-3 §§. En god man i detta sammanhang utses av kommunfullmäktige och kan komplettera förrättningslantmätaren som beslutande myndighet i lantmäteriförrättningar.
I Sverige motsvarade guvernören en ståthållare eller landshövding som också utövade militär myndighet. Ämbetet avskaffades i Regeringsformen 1719, men återinfördes tillfälligt i Skåne 1801–1809. Guvernörer fanns också i de fåtaliga kolonier som Sverige hade, såsom Nya Sverige 1638–1655 och Saint-Barthélemy 1785–1878. Den närmaste nutida motsvarigheten idag är landshövdingarna, vars titel översätts på engelska som County Governor.
Hallrätter förekom förr i Sverige för att utöva tillsyn och domsrätt över industrialiserat hantverk, fabriker och manufakturer enligt 1739 års lagstiftning. Industrierna innefattade textilindustrin, sockerindustrin, tobaksindustrin, glasbruk, porslinsbruk, pappersbruk, pottaskebruk, såpsjuderier, Berlinerblåfabriker, med mera. Eftersom industrierna ifråga var belägna i städer, var också hallrätterna belägna där. Under mitten av 1700-talet var 15% av invånarna i Stockholms stad knutna till fabriker, varför hallrätterna utövade myndighet över ett stort antal personer. Allt eftersom hantverk började utföras industriellt vid dessa fabriker, kom hallrätten att överta vissa funktioner som skråväsendet haft, som kvalitetssäkring och utnämningar till mästare. Skråväsendet förekom dock formellt sett parallellt med hallrätten tills den avskaffades.
Hamnkapten var en tjänsteman som förr fanns i flertalet sjöstäder och som hade till uppgift att vaka över ordningen i hamnen, tillse att hamnordningens föreskrifter iakttogs, låta anvisa fartyg deras platser och på hamnkontoret lämna upplysning om detta, föra journal över fartygs ankomst och avgång, hos vederbörande myndighet göra anmälan om behov av nybyggnad eller reparation av kaj, bro, landfäste o.d., samt att vara chef för stadens hamnpolis, vilken även bestod av hamnfogdar, hamnmästare, hamnlotsar m.fl . Hamnkaptenen i Stockholm tillsattes av Överståthållarämbetet.
Sjöfart är framförandet av fartyg till sjöss. Oftast transporterar fartygen gods och passagerare men några andra syften med sjöfart är krigföring, forskning och fiske. I begreppet "sjöfart" räknas även konstruktion och reparation av fartyg, hamn- och farledsverksamhet, skeppsmäkleri, godstransport till och från hamnarna samt försäkring av gods, fartyg och människor ombord. I Sverige är Transportstyrelsen ansvarig myndighet medan FN-organet International Maritime Organization (IMO) ansvarar för internationella sjöfartsfrågor.
Myndighet på Engelska
- majority
- [public] authority [the Swedish Migration Board is a government authority
- public authority the Swedish Migration Board is a government authority