Vad betyder och hur uttalas mynningsladdare
Mynningsladdare uttalas mynn|ings|ladd|are.
Mynningsladdare betyder ä. skjutvapen.
Ordformer och varianter av mynningsladdare
Singular
- mynningsladdare
- obestämd grundform
- mynningsladdares
- obestämd genitiv
- mynningsladdaren
- bestämd grundform
- mynningsladdarens
- bestämd genitiv
Plural
- mynningsladdare
- obestämd grundform
- mynningsladdares
- obestämd genitiv
- mynningsladdarna
- bestämd grundform
- mynningsladdarnas
- bestämd genitiv
Mynningsladdare är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet mynningsladdare
En mynningsladdare (laddstake) är ett eldvapen som laddas framifrån, alltså från mynningen. Det är den enklaste typen av eldvapen och består i huvudsak av ett eldrör som är öppet vid mynningen och slutet i bakändan. Bland tyngre vapen benämns mynningsladdare oftast som framladdningskanoner.
Mycket tidiga kanoner var inte sällan bakladdade, men sedan 1500-talet och fram till slutet av 1800-talet har den uteslutande mängden eldvapen varit mynningsladdade. Luntbössan är ett exempel på ett enkelt mynningsladdat eldvapen. De mynningsladdare som används idag är i huvuddrag granatkastare, salutkanoner samt vissa vapen av äldre modell som används för målskjutning.
Avfyringsanordningen fanns på eldrörets bakända och var mycket enkel på de första mynningsladdarna: på en fängpanna, i vilken fänghålet utmynnade, hälldes krut, (fängkrut), som antändes med en lunta. Genom fänghålet som var urborrat genom eldrörets gods leddes elden till vapnets drivladdning av krut så att detta tändes.
