Myntsystem Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet myntsystem

1. Efter många år av krig hade den nya nationen en ansträngd ekonomi och var hårt skuldsatt. Med Hamilton som arkitekt utformades den ekonomiska politiken. Programmet inriktades på fyra områden: statsskulden, federala inkomster, myntsystemet och centralbanken. (källa)
2. Det infördes i början av 1300-talet i Nederländerna och Rhentrakterna och slag här allmänt fram till omkring 1400. Till mellersta och östra Tyskland kom Groschen via Böhmen, där den präglats från omkring 1300. Under medeltiden gällde groschen i allmänhet för 12 pfennige, i de nyare tyska myntsystemen efter omkring 1570 oftast 1/24 taler och räknades i Nordtyskland från omkring 1670 = 2 schillinge. I nordvästra Tyskland kallades groschen grote och gällde som 1/72 taler. Groschenmynten har ofta fått namn efter prägelbilderna såsom Apfelgroschen, Löwengroschen och Mariengroschen. (källa)
3. I Sverige hade penningen det lägsta värdet i myntsystemet, dock var värdet olika beroende på var i Norden man befann sig. Som jämförelse kan sägas att det i Svealand gick åtta penningar på en örtug (en mark var värd åtta öre och ett öre var värd tre örtugar), medan det i Götaland gick sexton och på Gotland (även vissa delar i sydöstra Götaland) tolv. Man fastslog dock på 1300-talet att det skulle vara Svealandsmodellen som skulle gälla i Sverige. (källa)
4. Dalern var ursprungligen avsedd för utrikes handel, och anslöt inte till det svenska myntsystemet. Då dalern höll en relativt konstant silverhalt, steg dess kurs i förhållande till marken. Den var först 3 ½ mark, 1540-1541 3 ½–4 mark, 1563 4 ½ mark. Under Erik XIV:s sista regeringsår stod kursen i 7–8 mark och under Johan III:s myntförsämringsperioder 1568–1574 och 1590–1592 till 25 respektive 38 mark. Under perioderna 1574–89 och 1594–1604 föll dalerns värde till omkring 4 mark eller 32 öre. (källa)
5. Myntkonvention, myntunion, överenskommelse eller fördrag emellan två eller flera stater angående ett gemensamt myntsystem i en valutaunion. Exempel på sådana fördrag är den s.k. latinska myntunionen, den skandinaviska myntunionen samt den Ekonomiska och monetära unionen inom Europeiska unionen. Myntkonventioner mellan skilda länder kan upprätthållas endast så länge som de särskilda ländernas i övrigt autonoma penning- och finanspolitik förs efter samstämmiga principer, vilket ådagalades under första världskriget, då själva basen för gällande myntkonventioner, den gemensamma myntfoten, uppgavs med införandet av pappersmynt. (källa)
6. Shilling, schilling eller scilling är från början namnet på en gammal tysk myntenhet, introducerad på 800-talet. Därifrån har den spridit sig till en rad länder och introducerades i 1400-talets England under Henrik VII. I äldre svenska myntsystem kallades myntet skilling. (källa)
7. Riksdaler, daler, taler, var ett internationellt mynt och myntsystem baserat på ett givet silverinnehåll som användes i främst Europa. Dalern (Joachimsthaler) präglades för första gången år 1518 i Joachimstal (Jáchymov) i nuvarande Tjeckien. Namnet "Daler" härstammar från tyskans "Tal", som betyder dal, myntens silver bröts ursprungligen i olika dalar omkring Joachimstal. (källa)
8. Florin var även namnet på ett silvermynt i Storbritannien, präglat från 1848, motsvarande 2 shilling. Floriner ingick även i Sydafrikanska unionens och Brittiska Västafrikas myntsystem. (källa)
9. Över logerna stod "distriktförsamlingarna", valda av minst fem loger. Distriktförsamlingarna utsåg de delegerade, som bildade "generalförsamlingen", vilken var ordens högsta domstol, vakade över dess "grundlag" och förordnade om bland annat lösenord och handgrepp vid hälsning. Ordens stormästare bar titeln Grand Master Workman ("arbetarestormästaren") och var främste medlemmen i den av fem medlemmar bestående "exekutivkommitté", vars beslut satte hela det levande maskineriet i rörelse. Under sin blomstringstid (1883–86) hade orden närmare en miljon medlemmar. Dess program, vilket visade sig äga en underbar makt att locka de arbetande massorna under "Riddarnas" fanor, var av huvudsakligen praktisk natur och innefattade i sig, utom några allmänna yrkanden rörande statens myntsystem m.m., den moderna arbetarfrågans flesta krav på lagstiftningens ingripande samt kunde lika väl ha utfärdats av fackföreningarna. Skillnaden låg egentligen i den för alla slag av arbetare, även icke kroppsarbetare, öppnade organisationen. "Riddarna" fick därför redan från början att kämpa å ena sidan mot fackföreningarna, vilka fruktade för sin maktställning, å den andra mot de rent socialistiska föreningarna. (källa)
10. Under början av 1200-talet drog hanseköpmännen fördel av Tyska ordens expansion i Baltikum och knöt till sig vitryska och litauiska områden i sitt handelsnät. År 1227 slöt man handelsavtal med fursten av Smolensk och redan vid mitten av 1200-talet fanns ett dussintal städer med lybsk rätt i Östersjöområdet, däribland Reval, Wismar, Rostock, Stralsund, Greifswald, Kolberg, Danzig och Elbing. Riga grundades 1201 med gotländskt myntsystem och lag efter gotländsk rätt, men inordnades under denna tid i Hansan. Under det tidiga 1200-talet ökade även antalet tyska köpmän på sillmarknaderna i Skåne. De flesta kom från Lübeck, men även från andra städer som Rostock, Wismar, Stralsund, Greifswald, Stettin och Danzig deltog i handeln. Lübeck kom under hela medeltiden att förbli Hansans centralort i Östersjön. År 1283 slöt sig de vendiska städerna samman i en gemensam organisation under Lübecks ledning. I det nuvarande Sverige var Visby, Kalmar, Stockholm och Nyköping knutna till Hansaförbundet. (källa)