Myntväsende Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet myntväsende

1. De äldsta arabiska mynten är efterbildningar av bysantinska och sassanidiska mynt. Först 696 skapade Abd-al Malik ett eget islamistiskt myntväsende. I guld myntades dinaren, som vägde 4,3 g och i silver dirhemen med en vikt av ca 3 g. Kopparmynten kallades fals och var av skiftande vikt och värde i olika trakter. De mynt, som i huvudsak präglades i detta system fram till 1200-talet, benämndes efter staden Kufa i Mesopotamien kufiska mynt. De är bildlösa och bär islams vanliga religiösa sentenser, korancitat och uppgifter om myntherre, präglingsår och präglingsort. Dessa uppgifter gör arabiska mynt till viktiga källor för de mångfaldiga dynastiernas historia. (källa)
2. Efter att ha varit tjänsteman vid nationalbibliotekets i Paris mynt- och antikkabinett, blev han 1908 professor i numismatik vid Collège de France. Han skrev en mängd för sin tid utmärkta arbeten över forntida länders kultur, konst- och myntväsende, bland annat Description historique et chronologique des monnaies de la république romaine vulgairement appellées monnaies consulaires (2 band, 1885–87), Recherches archéologiques en Tunisie (1886, med Salomon Reinach) och Atlas archéologique de la Tunisie (1893–1900, med Reinach och René Cagnat), Le cabinet des antiques à la bibliothèque nationale (1888–90, illustrerad), Manuel d'archéologie orientale (1889), viktiga kataloger över Bibliothèque nationales samlingar av monnaies greques (1890), bronzes antiques (1894, med Blanchet, illustrerad) och camées antiques (1897), La gravure en pierres fines, camées et intailles (1894), Origines de la monnaie considérée au point de vue économique et historique (1898) samt Traité des monnaies grecques et romaines (band 1–3, 1901–17). Därtill kommer den betydande artikeln Monnaie i "Grande encyclopedie", band 24. Babelon skev en fortsättning (i flera band och upplagor) av François Lenormants "Manuel d'histoire ancienne de l'Orient" och var utgifvare av tidskrifterna "Revue numismatique", "Gazette archéologique" och "Mélanges numismatiques". Vid numismatiska kongressen i Bryssel 1910 utsågs han enhälligt till president, och dess minnesmedalj präglad med hans bild. Glödande patriot, sökte han i arbetet La grande question d'Occident. Le Rhin dans l'histoire (3 band, 1916–19) anföra historiska grunder för, att västra Rhenstrandens tyska länder borde "återbördas" till Frankrike. (källa)
3. Berch var en framstående myntkännare och ökade ansenligt arkivets svenska och romerska myntskatter, varjämte han upprättade en förteckning över dess handlingar samt riktade det med egna beskrivningar och allehanda nyttiga arbeten. Han är känd som upphovsman till den s.k. Berchska skalan, med vilken man anger storleken för vissa numismatiska objekt (till exempel "medalj av åttonde storleken"). Även på hävdaforskningens område intog han ett aktat rum och utmärkte sig särskilt genom en sträng kritik. Utom en stor mängd avhandlingar i kulturhistoria och myntväsende efterlämnade han Namnkunnige svenske herrars och fruers skådepenningar, med bifogade levernesbeskrivningar (3 flockar, 1777–81) samt "korta utkast" till levnadsteckningar över svenska regenter och deras gemåler, från och med Gustav II Adolf till och med Fredrik I (1788). (källa)
4. För att bättre kunna behandla statistiska och statsekonomiska ämnen övergav Askelöf veckobladsformen och uttog nu, först tillsammans med Clas Livijn och fjorton dagar senare i förening även med prosten greve von Schwerin, tillståndsbevis för att ge ut månadsskriften Läsning till utbredande af medborgerliga kunskaper (juni 1816). Den hade redan vid sitt tredje nummer över 1000 prenumeranter och för att skydda den emot hovkanslerns godtycke hade varje artikel — rörande statistik, bank- och myntväsende med mera - före tryckningen blivit inlämnad till Tryckfrihetskommittén, som skriftligen intygat, att inget olagligt förekom i den. Men Schwerin fick besked om att detta inte skulle förhindra hovkanslern att vidta sådan "inhiberande åtgärd" som han kunde finna lämplig och Schwerin lade då ner tidskriften med en förklaring om orsaken. De båda kvarstående redaktörerna meddelade att de tänkte fortsätta, men så blev inte fallet. (källa)