Vad betyder och hur uttalas mytbild
Mytbild uttalas myt|bild.
Ordformer och varianter av mytbild
Singular
- mytbild
- obestämd grundform
- mytbilds
- obestämd genitiv
- mytbilden
- bestämd grundform
- mytbildens
- bestämd genitiv
Plural
- mytbilder
- obestämd grundform
- mytbilders
- obestämd genitiv
- mytbilderna
- bestämd grundform
- mytbildernas
- bestämd genitiv
Mytbild är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet mytbild
På 1830-talet spekulerade bröderna Lars Levi och Petrus Læstadius om huruvida Stalo verkligen bara var en mytologisk gestalt, eller om Stalo faktiskt hade en historisk verklighetsförankring. Bröderna tog del av flera olika sägner om Stalo och kom fram till att det sannolikt rörde sig om vikingar och rövare som drog runt i fjällvärden och livnärde sig på att stjäla renar. Samtidigt menade man att människoätandet enbart var ett sätt att höja mytbilden, för att till exempel skrämma barnen till lydnad.
Nationalismen som ideologi och kulturellt paradigm, är förvisso ett helt igenom modernt fenomen. Dock inkorporerar den moderna nationalismen en mängd "kulturella spår" från det förgångna. Folken, eller ethnie, är visserligen förändrade i de moderna samhällsstrukturerna, men de bär på historiskt ackumulerade myter och traditioner som är primordialt villkorade. Att tänka nationellt är med andra ord ingen medfödd egenskap - den egenskapen ingår i det moderna nationsparadigmet. Men om nationen över huvud taget skall kunna realiseras och överleva, från den inledande nationalismen, måste den stödja sig på "organiskt" etablerade kulturfaktorer. Exempel på sådana faktorer framträder enligt Smith i våra kollektiva mytbilder om det förgångna - myter om vilka våra förfäder var, hur de erövrade "hemlandet" från naturen eller "främmande folk" och hur deras kultur avgränsade sig i förhållande till andra folk osv. "Etniska koder" med historisk anknytning måste således inkorporeras i nationsbygget. En "etnisk myt" som kan omvandlas till en nationell myt är således, enligt Smith, en nödvändighet, om än inte en tillräcklig, förutsättning för uppkomsten av nationalism. För att bekräfta sitt resonemang inleder Smith sin historiska exposé i sumerernas och egyptiernas forntid och arbetar sig sedan framåt till modern tid. Under hela denna historiska process menar Smith att etniciteten och de offentliga myterna kring folk och riksbildningar spelat en ovedersäglig roll som homogeniseringsfaktorer. Men det var först i och med det moderna industrisamhällets framväxt som de olika statskulturerna tvingades att politisera sina kulturer till nationaliteter. I detta senare skede hade förvisso de intellektuella en avgörande roll som skapare och förmedlare av den nationalistiska ideologin. Smith menar att den intellektuella eliten ("det nya prästerskapet") på sitt sätt "uppfann" och definierade nationens etnicitet. Och det är först i och med medvetandegörandet om det etniska och dess geografiska utbredning, samt dess historiska sammanhang, som kraven på territoriell "frigörelse" över huvud taget kunde komma till stånd.
Bo Cavefors bokförlag blev 2018 föremål för en doktorsavhandling, Cavefors: Förlagsprofil och mediala mytbilder i det svenska litteratursamhället 1959–1982, skriven av bokhistorikern Ragni Svensson vid Lunds universitet. Samma år utkom även boken BOC – en bok om Bo Cavefors bokförlag, innehållande ett flertal intervjuer genomförda av Jonas Ellerström samt andra texter och en komplett bibliografi över förlagets utgivningar.
Ragni Svensson Cavefors Förlagsprofil och mediala mytbilder i det svenska litteratursamhället 1959-1982.