Mytologi Synonymer Betyder Uttal

• gudalära

Hur används ordet mytologi

1. Adonis är i grekisk mytologi en gud som symboliserade årstidernas växlingar, och inlånad från syrisk-fenicisk religion, möjligtvis via den feniciska kolonin Cypern. Enligt Svenska Akademiens ordbok är Adonis även en skämtsam beteckning för en man som är mycket mån om sitt utseende, en sprätthök eller snobb. (källa)
2. För andra innebörder av gigant, se Gigant, grekisk mytologi. (källa)
3. I nordisk mytologi representerar Ginnungagap ("den magiska avgrunden") den ursprungliga intighet ur vilket allting senare föddes. Ur Ginnungagap föddes först Muspelhem och därefter Nifelhem "den mörka världen". I den mytologiska beskrivningen låg Nifelhem i norr där frost rådde och de kalla floderna, Elivágar flöt fram. I söder fanns Muspelshem med gnistrande flammor. Här föddes urjätten Ymer och urkon Audhumla. När hettan från Muspelhem mötte rimfrosten från Niflhem i Ginnungagap uppstod urjätten Ymer. När gudarna Oden, Vile och Ve ("raseri", "vilja och "helgedom") skapade världen av Ymers kropp. (källa)
4. Glam (mytologi) – en draug i nordisk mytologi. (källa)
5. Gorgoner (av grek. gorgós "fruktansvärd) var i grekisk mytologi tre kvinnliga monster med hår av giftiga ormar. De tre gorgonerna var systrarna Medusa, Stheno (Steino) och Euryale som var döttrar till gudarna Forkys och Keto. Av systrarna är Medusa den som är mest känd och den av systrarna som blir dräpt av hjälten Perseus. Medusa är också den enda av systrarna som är dödlig, Stheno och Euryale beskrivs som odödliga. Den som såg någon av gorgonerna skulle enligt myten direkt förvandlas till sten. Zeus och Athenas sköld Aigis är prydd med ett gorgonhuvud. I konsten framställdes gorgonerna antingen som vedervärdigt fula, eller i senare antik konst, ofta sköna men med av smärta förvridna drag. (källa)
6. Gracer – mytologiska väsen inom bland annat grekisk mytologi, se Chariter. (källa)
7. Till skillnad från gudar, som överträder naturlagarna så följer gudinnorna/mödrarna naturlagarna eftersom de är naturen och kosmos. Detta innebär också att de inte härskar över en skapelse, utan verkar i sig själva emedan de är själva skapelsen. Eftersom naturen rör sig i en ständig cirkel av födelse, liv, död och återfödelse bär gudinnorna/mödrarna alla dessa aspekter. Därmed är cirkeln också en symbol för gudinnorna/mödrarna. Många kulturer har eller har haft gudinnor vanligast som en del av en pantheon. Ursprungligen (under paleolitikum, äldre stenåldern) bestod denna pantheon av enbart kvinnliga väsen/mödrar. Under neolitisk tid (bondestenåldern) fick gudinnan/modern en gemål och pantheonen kom att bestå av både gudinnor och gudar. Så småningom kom gudinnor, precis som gudar, i mytologin ofta att få ansvar över ett område. Exempel på områden är visdom, tur, kärlek, jakt, krig, osämja, moderskap, himmel, underjorden m.m. (källa)
8. Uttrycket guldålder härstammar från antikens mytologi och legender. Uttrycket refererade till den högsta åldern inom det grekiska spektrumet av brons-, silver- och guldåldrarna eller till mänsklighetens början vilket ansågs vara ett idealt tillstånd, eller en utopi, när mänskligheten var ren och odödlig. (källa)