Människosjäl Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet människosjäl

1. Dualismen var den gamla persisk-orientaliska, nära besläktad med den gnostiskt inriktade manikeismen, varför katarerna också betecknats som nymanikéer. Grundtanken var den eviga motsatsen mellan en god och en ond gud, av vilka den senare skapat jorden, materien, och där håller människosjälarna fångna i kroppens band. Den gode guden hade sänt Jesus i en skenkropp för att lära människorna vägen till frälsningen. Denna väg innebar materiens övervinnande, försakelse av alla jordiska ägodelar och njutningar. (källa)
2. Den starka dragning till mysticism, som ända från början utmärker den nyplatonska filosofin, blev hos Iamblichos till en blandning av pythagoreiska och platonska läror med orientaliska religionsföreställningar. Det allmänna syftet hos hans tänkande var att förklara hela världens, det vill säga gudarnas, demonernas, människosjälarnas och materiens, uppkomst genom en successiv utstrålning (emanation) från ett högsta, förnuftigt urväsen. Central för hans kosmologi var tanken på en teurgi, en teori som Porfyrios kritiserade honom för, enligt Iamblichos kunde människan transcendera till det gudomliga genom vissa riter, som han kallade "teurgi". Bland sina anhängare stod han i högt anseende även som profet och undergörare. (källa)
3. Slår man nu ihop dessa två unga män i novellerna, så tonar bilden fram av Lundastudenten Stellan Petreus som i Köpenhamn slösar tid och pengar på sin älskade nattfjäril Pippi. Och likheten blir ännu mer uppenbar när Ville på hemvägen tar vägen förbi Glyptoteket för att beundra skulpturerna. Det är särskilt Stephan Sindings skulptur "Två människor" som han beundrar, denna hymn till två mänskosjälar, som flöto samman i en darrande kyss (s. 84). Samma hänförelse inför denna skulptur uttrycks av Stellan Petreus i romanen En mycket ung man från 1923. (källa)
4. Inom filosofi har andens natur varit ett centralt spörsmål. Anaxagoras beskriver anden som den finaste och tunnaste av alla ämnen och pekar tillbaka på en äldre uppfattning av ande och livskraft som samma sak. Hos Aristoteles är dock anden likställigt med förnuftet och den högsta delen av människosjälen. Inom nyplatonismen uppfattades anden som en utströmning av en högre gudomlig princip, Enan. Ur denna ande utströmmar i sin ordning världssjälen och de enskilda själarna. John Locke kom i sin Essay om det mänskliga förståndet återkoppla att ordet ande ("spirit") ursprungligen betydde andedräkt. (källa)
5. I sina berömda föreläsningar om Kristendomens väsen (1900) avdogmatiserade von Harnack den kristna traditionen till förmån för den etiska kärnan i Jesu budskap, nämligen den aktiva tron på "människosjälens oändliga värde". (källa)
6. Den inre tystnadens filosofi finns beskriven i ett avsnitt av boken, Stegen, skrivet av Johannes av Sinai (579-649). Han anknyter här till Jakobs dröm om en stege som var rest mellan jord och himmel. I allmänhet förstår den ortodoxa kyrkan Jakobs stege som en topos, en symbol för Guds moder Maria. Men i nämnda verk är stegen människosjälens uppstigande till Gud. Den 28:e pinnen på stegen benämner Johannes hesychia, tigandet, den inre stillheten, den högsta filosofin, den noetiska. (källa)
7. Ibland mångfaldigas hans väsen till ett flertal kärleksgudar eller eroter, för vilka den poetiska och konstnärliga fantasin uppfunnit de mest växlande situationer och sysselsättningar. En förandligad Eros, det bildliga uttrycket för den i människosjälen inneboende längtansfulla dragningen till det goda och sköna, spelar en stor roll i den grekiska filosofin, särskilt hos Sokrates och Platon, vars dialog Symposion just ägnas åt utredningen av Eros natur, och samma tanke framträder även i den allegoriska myten om Eros (Amor) och Psyche, som finns återgiven av den romerske författaren Lucius Apuleius i hans Metamorfoser. (källa)
8. Enligt denna lära finns det i den andliga och den materiella världen ingenting, som är åtskilt från brahman, allt varandes urgrund, människosjälen är identisk med brahman, ej en del av honom, den empiriska världen är endast ett bländverk (maya), en på felande insikt grundad sinnesvilla: Teorin att själen är tidtals fängslad i kroppen, men återvänder genom döden till (den opersonliga) gudomen. Idén med själens existens är en förvillelse, i verkligheten existerar det inte några själar - alla former är samma närvaro (brahman). Denna lära är ett betydelsefullt uttryck för indiernas själsriktning. Dess bekännare kallas advaitavadin. (källa)
9. Christer Kihlman var son till Bertel Kihlman, sonson till Lorenzo Kihlman (1861–1949) och sonsonson till Alfred Kihlman. Han debuterade 1951 som lyriker, men övergick 1960 till prosa med den uppmärksammade romanen Se upp Salige!, som utspelar sig i den fiktiva småstaden Lexå (ett lätt maskerat Borgå, där han bodde då), fylld av instängdhet och provinsialism. Med Den blå modern inledde han en serie om spända familjeförhållanden och människosjälens avgrunder, som kulminerade i de prisade romanerna Dyre prins och Gerdt Bladhs undergång. Kihlman introducerade en högst personlig och samtidigt universell "bekännelseprosa" i den finlandssvenska litteraturen med boken Människan som skalv, 1971. (källa)
10. I sin bok Die Dame mit dem Einhorn (1990) gör Gottfried Büttner en antroposofisk tolkning. Han menar att gobelängerna visar olika stadier i människosjälens utveckling. (källa)