Må Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet må

1. Måsar och trutar (Larinae) är en underfamilj som tillhör familjen måsfåglar (Laridae) inom ordningen vadarfåglar. Underfamiljen förekommer över hela världen, utom på Antarktis. De lever ofta kring kuster men vissa arter finner man också inåt land, vid floder, sjöar, våtmarker men även periodvis vid åkrar eller i närheten av människan, inne i städer och på soptippar. Tretåig mås, beringmås och tärnmås lever pelagiskt utanför häckningstid. (källa)
2. Mår är en klassificering av humus. (källa)
3. Mätbarheten är ett matematiskt begrepp inom måtteori. Man kan definiera mätbarheten för till exempel mängder, funktioner och predikat. (källa)
4. Mått är ett av människans tidigaste verktyg. Primitiva samhällen behövde grundläggande mått för olika uppgifter, byggandet av bosättningar av lämplig storlek och form, för kläder eller byteshandel med mat eller råvaror. Längdmått var i äldre tider ofta baserade på kroppsdelars storlek, vilket återspeglas i deras namn (tum, fot etc.). Måttens storlek varierade mellan olika platser innan standardiserade mått infördes. De mått som används idag är i regel standardiserade och ingår i ett sammanhängande system, Internationella måttenhetssystemet (SI). (källa)
5. Måttverktyg, eller mätverktyg, är ett verktyg för mätning av vinklar och lineära dimensioner samt för överföring av mått. (källa)
6. Måsfåglar – en familj inom ordningen vadarfåglar. (källa)
7. Perutrut (Larus belcheri) är en sydamerikansk fågel i familjen måsfåglar inom ordningen vadarfåglar. (källa)
8. Mull är en form av humus (de andra formerna är mår, torv och dy). Mull skiljer sig från mår genom ett högre pH-värde och en högre basmättnadsgrad, där daggmaskar och andra grävande djur frodas. Dessa djur åstadkommer då ordentlig omblandning av jorden. (källa)
9. Klädstorlek, angivelse för storlek på kläder, med standardiserade kombinationer av olika kroppsmått. EU:s standard heter EN 13402. (källa)
10. Vid en vårdcentral delade man upp 100 patienter med halsfluss i två grupper. Den ena gruppen fick ett vänligt och personligt bemötande av en läkare som tog god tid på sig att undersöka och informera om sjukdomen, hur den skulle behandlas och vad som skulle komma att ske. Den andra gruppen fick ett mindre artigt och ett korthugget bemötande. Alla patienterna fick penicillin mot de streptokocker som ansågs vara orsaken till halsflussen. När man några dagar senare sökte upp patienterna för att höra hur de mådde, visade det sig att de personer som fått ett bättre bemötande hade signifikant mindre halsbesvär än de som blivit bemötta på ett sämre sätt. Likaså upplevde den förra gruppen att de var hjälpta av behandlingen och att de var nöjda och tyckte att de fått god information, något som den senare gruppen inte alls upplevde. (källa)