Närkamp Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet närkamp

1. I maj 1986 skadade Bakaou korsbandet och blev borta från fotbollen i sex månader. Det blev bara sex matcher för Bakaou 1986, och han fick inget nytt kontrakt med GAIS, som ansåg det alltför riskabelt att åter kontraktera den då 32 år gamle, skadedrabbade Bakaou. 1987 skrev i stället Västra Frölunda IF, som just hade gått upp i allsvenskan, kontrakt med Bakaou, som dock vantrivdes i klubben och längtade tillbaka till GAIS. Han visade emellertid att han var långt ifrån slut som professionell fotbollsspelare, och uppvisade en tuffhet i närkamperna som han tidigare hade saknat. (källa)
2. I den fortsatta utvecklingen kom Tyskland att spela en central roll. I Berlin utvecklade Max Heiser handbollen utifrån det spel han skapat för kvinnor, torball, utifrån vilket handbollen formades 1917. Carl Schelenz utvecklade sedan handbollen ytterligare genom att införa regler som tillät närkamper och minskade storleken på bollen. Schelenz ska ha fått inspiration från det tjeckiska spelet hazena. Schelenz lanserade även trestegsregeln. Andra menar att det var Carl Diem som initierade utvecklingen av utomhushandboll. I övrigt tog man över spelplan (stor gräsplan) och antalet spelare (elvamannalag) från fotbollen från vilket handbollens regler och spelsätt utvecklades ytterligare. (källa)
3. Landslaget tog sig till EM 2000 mycket tack vare Ljungberg, men väl där ville det inte lossna för vare sig laget eller Ljungberg. Ej heller VM-slutspelet 2002 blev bra för Ljungberg. Mest uppmärksammat blev hans bråk på träningen med Olof Mellberg efter en hetsig närkamp. Med en skadad höft gjorde att han fick nöja sig med att spela de två första matcherna, mot England och Nigeria. Hans bästa insats var målpassen till Henrik Larssons 1-1-mål mot Nigeria. Medan övriga landslaget laddade för åttondelsfinalen mot Senegal fick Ljungberg kämpa för att över huvud taget kunna gå. (källa)
4. Bärsärkarna anses ha stått högt i klassamhället, inte sällan arbetade de åt en kung. Före en strid anses det att bärsärkarna eggade upp varandra och uppträdde i björnskinn eller vargskinn, därav ordet bärsärk. I stridens början uppträdde de som ovanligt duktiga, kallsinniga kämpar, men i närkamp så föll de in i den välkända bärsärkagången. Då tjöt de som vilddjur för att skrämma upp fienden och egga upp sina stridskamrater och sig själva, för att sedan komma in i raseriutbrott. En bärsärk i strid sades inte bry sig om eventuella skador, och slogs därför tills fienden, eller de själva, dog. (källa)