Nationalförfattare Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet nationalförfattare

1. År 1984 köpte Helsingfors stad villan för kulturella ändamål, och 1990 fick den namnet Villa Kivi för att hedra Finlands nationalförfattare Aleksis Kivi. I huset har numera 14 författare sina arbetsrum, och i bottenplanet finns gemensamma utrymmen för olika litteraturevenemang och fester. I strandbyggnaden bredvid Villa Kivi finns bland annat tre gästrum, som i första hand hyrs ut till författare och översättare som gästar Helsingfors. (källa)
2. Lindström har kallats "Jämtlands nationalförfattare" och skrev på 1950-talet en trilogi med handlingen förlagd till Frösön under vikingatiden, där kristendomens undanträngande av den gamla asatron är huvudtemat. Böckerna Den leende guden, Österhus brinner och Husfröjornas nycklar bildar ett slags krönika över vikingatiden i en sorts 1950-talsperspektiv, båda tidsperioderna var brytningstider. Av hans senare böcker kan särskilt nämnas Vidundret, som handlar om Storsjöodjuret, och Rövaren med Arnljot Gelline som huvudperson. LT:s förlag gav ut nyutgåvor av hans verk i pocketform under 1970-talet. Den så kallade "Frösötrilogin", Den leende guden, Österhus brinner och Husfröjornas nycklar, utkom i nyutgåva 1997 på PM Bäckström förlag. (källa)
3. Meris bokutgivning har ofta skapat debatt i Finland, bland annat hans okonventionella och hett omdebatterade författarporträtt över Finlands nationalförfattare i Han som blev Aleksis Kivi (på finska Aleksis Stenvallin elämä, 1973). Likadant blev det med Det hände 1918 (Vuoden 1918 tapahtumat, 1960) som berörde den för några årtionden sedan i Finland känsliga tidsperioden omkring landets självständighet. Titelnovellen skildrar en liten avdelning rödgardister i inbördeskrigets förvirrade slutskede och Meri avkläder sina novellfigurer varje form av heroism och låter slumpen föra deras liv framåt på gränsen mellan liv och död. Meri beskriver ofta det militära livet, eller låter det åtminstone vara bakgrundsmiljö i sina romaner, bland annat i Rötter i vinden (Irralliset, 1959), där han skildrar garnisonslivet i Tavastehus under den ryska tiden. Hans mest kända roman är Manillarepet. (källa)
4. Simeon den store har också förekommit ofta i skönlitteratur. Den bulgariske nationalförfattaren Ivan Vazov tillägnade honom en patriotisk dikt för barn, "Tsar Simeon", och den tonsattes senare som sången "Kraj Bosfora sjum se vdiga". En dramaserie i elva avsnitt som filmades 1984, Zlatnijat vek (Guldålder), återberättar historien om Simeons regeringstid. I serien spelas tsaren av Marius Donkin. Ett historiskt drama med namnet Tsar Simeon — Zlatnijat vek debuterade i december 2006. Ivan Samokovliev spelar huvudrollen som Simeon. (källa)