Nationalism Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet nationalism

1. Ett socialt tryck att anpassa sig till omgivningen finns dock i alla generationer, till exempel vad gäller kläder, beteende, intressen m.m. Oftast sker anpassningen till gruppen helt omedvetet. Genomgångar av attentatsutförares bakgrunder vid terrordåd i bl.a. Israel visar att det snarare än till exempel religion, självmordsbenägenhet eller psykisk sjukdom handlar om gruppbeteende och nationalism. Förintelsen är ett allvarligt exempel på följderna av grupptryck. (källa)
2. Högerextremismen innebär oftast ett fokus på traditioner i motsats till en politik och sedvänjor som betraktas som modernistiska. De har inslag av socialkonservatism och står i opposition till liberalism och socialism. Termen används vanligen för att beskriva fascism, nyfascism och andra ideologier och organisationer som uttrycker extrem nationalism, chauvinism, främlingsfientlighet, rasism eller reaktionära ståndpunkter. Vissa högerextrema rörelser, som exempelvis nazismen, har genomfört förtryck mot och folkmord på grupper som de ansett varit underlägsna "raser" eller ett hot mot nationen eller staten. (källa)
3. Ideologier är idéer om hur ett samhälle skall organiseras och styras (eller inte styras), hur dess institutioner skall vara utformade, och hur människor skall samarbeta med varandra i vardagen. Nästan alla ideologier har en människosyn, det vill säga en uppfattning om människans natur och därmed en uppfattning om vilka institutioner människan behöver, samt om hur "det goda samhället" bör se ut, något som ibland kallas "utopi". Ideologi betecknar i allmänna ordalag en åskådning, alltså en samling idéer, ofta om samhället. Termen myntades av den franske filosofen Antoine Louis Claude Destutt de Tracy i dennes bok Eléments d'idéologie (1817-1818) för att beteckna ett medvetandes uppsättning av idéer. Till de klassiska ideologier räknas liberalism, socialism och konservatism. Dessa ideologier utformades under 1600-talet till och med 1800-talet. Andra framträdande ideologier är kristdemokrati och grön ideologi, även kallad ekologism, likaså räknas även anarkism, feminism och nationalism. Dessutom finns en rad korsningar mellan de nämnda ideologier, samt andra onämnda. Alla politiska partier har också någon form av ideologi, det vill säga politisk kompass för sina ställningstaganden, ofta är denna kompass en blandning av olika ideologier i egen mix. Ideologier får ävenså olika prägling utifrån olika grupperingars och individers tolkningar, samt förgreningar i varierande riktningar och blandningar. (källa)
4. Internationalism (internationalistisk) är en politisk rörelse som förespråkar större ekonomiskt och politiskt samarbete mellan länder, något som ses som fördelaktigt för alla parter. Anhängare av denna rörelse, som till exempel medlemmar av Världsfederalisterna, hävdar att länder borde samarbeta eftersom de menar att ländernas långsiktiga och ömsesidiga intressen är mer värdefullt än deras respektive egna individuella kortsiktiga mål. (källa)
5. Av de politiska ideologierna är det framför allt fascism, kommunitarism, nationalism, nationalsocialism, socialism, kommunism som förespråkar kollektivism, men det är också en tanke som är förknippad med de flesta traditionella samhällssystem och religioner, som exempelvis shintoism. Även renodlat kapitalistiska demokratier innehåller inslag av kollektivism. (källa)
6. Patriotism (av grekiskans παтριώτης patriōtēs, 'landsman'), fosterlandskärlek, är ett uttryck för lojalitet och kärlek till det egna landet eller staten alternativt en specifik region inom en stat. Patriotism har historiskt syftat på ett förhållningsätt i det enskilda livet, medan nationalism syftat på politiska rörelser. I praktiken har dock någon sådan skillnad aldrig upprätthållits. (källa)
7. monokultur - där den policyn är att assimilera invandrarna i det existerande samhällets kultur. Den metoden är vanligast i enhetsstater, och är nära knuten till nationalism. (källa)
8. Forskning om nationalism bortsåg länge från kön. Detta var förstås det vanliga inom de flesta forskningsområden, men kanske var försumligheten på detta område mer utdragen än inom många andra samhällsvetenskapliga och historiska forskningsfält. Hos de äldre klassikerna i nationalismforskning - Carlton H. Hayes, Hans Kohn, Hugh Seton-Watson, och till och med hos senare auktoriteter som Benedict Anderson, Ernest Gellner och Eric Hobsbawm, vilkas arbeten utkommit under 1980- och 1990-talen - skall man söka länge innan man hittar kommentarer om (socialt) kön eller, efter den internationella beteckningen "gender" (genus). En förklaring är givetvis att politik nästan per definition varit en manlig sfär, alltsedan det grekiska polis, där den medborgerliga traditionens rötter finns. En av de historiker som förhållandevis tidigt uppmärksammade kvinnor, kön och nationalism som ett angeläget område var den norska historikern Ida Blom. (källa)