Nationalitetssträvande Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet nationalitetssträvande

1. Våren 1914 utgav Svenska studenters partidelegation i Helsingfors en samling uppsatser, Svenskt i Finland. Ställning och strävanden. I inledningen framhålls att svenskhetsrörelsen sedan några år befann sig i ett nytt skede - man syftade naturligtvis på lantdagsreformens konsekvenser 1906. Tyngd fick publikationen inte minst av att ledande personer i Svenska folkpartiet lämnar sina bidrag. Även K.Rob.V. Wikman medverkade med en artikel betitlad "Österbottens svenskar". Begynnelseorden är: "I Österbotten möter oss ett svnskt folklynne måhända starkare särpräglat av sin ras, sin naturomgivning och sina historisk-sociala förhållanden änågon annanstädes i svenska Finland." "I förhållandet till finnarna har den svenske österbottningen alltid visat sig mäktig av en viss nationell självhävdelse. Varhelst svenskar och finnar längs hela den långa språkgränsen mötas, skall man finna, att de båda folkkaraktärerna instinktivt stötas från varandra." Wikman beklagar inte detta förhållande. "Det ligger någonting av självbevarelsens lag under den motvilja tvenne raser lägga i dagen inför varandras egendomligheter." Någon rasblandning på det svenska elementet vill han inte veta av. "Det är föga sannolikt, att Österbottens svenskar förr mer än nu för tiden skulle ha förmått absorbera finska element./.../ Allt tyder på, att den svenska befolkningen här är en självständig ren ras." Detta beror enligt honom på motsättningarna mellan raserna. Mot bakgrund av det sagda röjer han sin inställning. "Det måste uppväxa en pietet inför det egna med fordran, att det kulturella fars- och fädernearvet icke skall helt förgätas, när en släkt bosätter sig i Nyland eller någon annanstädes. Österbottnisk kultur behöver samling, det är lösenordet, samling kring det gamla, egna svenska bondearvet, samling kring österbottniska kulturideal. Under det vårt nationalitetssträvande går upp i det svenska nationalmedvetandets enhet, så äro vi dock och förblir vad vi äro för oss själva, österbottningar." Det är inte alls beklagasvärt att motsättningen existerar den är cementerad och bör så förbli, ty raserna är en storhet som inte får rubbas. Det är svenskhetens urkälla. (källa)
2. Gołuchowski var ståthållare i Galizien 1849-59, 1866-67 och 1871-75, och blev medlem för livstiden av det österrikiska herrehuset 1861 och av den galiziska lantdagen 1865. Som inrikesminister 1859-60 stod Gołuchowski bakom det så kallade oktoberdiplomet från samma år, vilket avvisade helstatsidén till förmån för en federalistisk organisation. Gołuchowski var en av ledarna för det polska adelspartiet och gynnade polska nationalitetssträvanden. (källa)
3. Köller blev 1868 lantråd i Landkreis Cammin, var 1881-88 som ledamot av tyska riksdagen en av Tysk-konservativa partiets skickligaste debattörer samt blev 1888 polispresident i Frankfurt am Main och 1889 understatssekreterare för Elsass-Lothringen. Han var oktober 1894 till december 1895 preussisk inrikesminister och augusti 1897 till augusti 1901 överpresident i provinsen Schleswig-Holstein. Som sådan sökte han genom hänsynslösa kraftåtgärder kväva alla danska nationalitetssträvanden bland den nordslesvigska befolkningen. (källa)