Naturfilosof Synonymer Betyder Uttal

Vad betyder naturfilosof, varianter, uttal och böjningar av naturfilosof

Naturfilosof synonym, annat ord för naturfilosof, vad betyder naturfilosof, förklaring, uttal och böjningar av naturfilosof.

Vad betyder och hur uttalas naturfilosof

Naturfilosof uttalas nat|ur|filo|sof och är ett substantiv.

Ordformer av naturfilosof

Singular

naturfilosof
obestämd grundform
naturfilosofs
obestämd genitiv
naturfilosofen
bestämd grundform
naturfilosofens
bestämd genitiv

Plural

naturfilosofer
obestämd grundform
naturfilosofers
obestämd genitiv
naturfilosoferna
bestämd grundform
naturfilosofernas
bestämd genitiv

Naturfilosof är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet naturfilosof

  1. De joniska naturfilosoferna är ett samlingsbegrepp för ett antal försokratiska tänkare som var verksamma på 500-talet f.Kr. i Jonien, de grekiska kolonierna längs nuvarande Turkiets västkust. Området var med staden Miletos som ett av flera centra ursprunget till den mycket kraftiga expansion som det filosofiska tänkandet i Grekland uppvisade under 500- och 400-talet f.Kr, och härifrån härstammar de första bevarade skriftfragmenten som påminner om filosofisk verksamhet i striktare mening. De naturfilosofiska spekulationerna är inte vetenskapliga i dagens betydelse av ordet utan präglas av mångtydighet och mysticism, men är ändå tydligt avskiljda från dåtidens folkreligion och mytologiska skaldekonst. Området erövrades i början av 500-talet av Kyros den store och mycket talar för att persisk filosofi var en katalysator bakom den joniska naturfilosofin. Hur som helst spred sig den filosofiska expansionen till andra håll i den grekiska världen, inte minst i Magna Graecia, de grekiska kolonierna i södra Italien. (källa)
  2. Naturfilosofi var en filosofisk gren som studerade naturen, vetenskapsgrenen räknas numera ofta till fysiken, vetenskapsfilosofin, eller andra ämnen. Den första grupp som åsatts detta epitet är de joniska naturfilosoferna som verkade i det forngrekiska Jonien i nuvarande Turkiet. Under antiken var filosofin den högsta av vetenskaper, och till detta hörde även naturvetenskaperna. En naturvetare betraktades med andra ord som filosof, det naturvetenskapliga metoden hade ännu inte utvecklats. Bland tidiga naturfilosofer fanns Diogenes från Apollonia, och Theofrastos. (källa)
  3. Gaius Plinius Secundus maior, mer känd som Plinius den äldre, född 23 i Como eller Verona, död 25 augusti 79 i Stabiae, var en romersk författare och naturfilosof. Han skrev bland annat Naturalis Historiæ. (källa)
  4. Paracelsus eller egentligen Filippus Aureolus Theophrastus Bombastus von Hohenheim, född 10 november 1493 i Einsiedeln, död 24 september 1541 i Salzburg, var en schweizisk läkare, alkemist, naturfilosof och mystiker. Paracelsus kallades han från cirka 1530, och är det namn han främst är känd under. Det hävdas dels att detta egentligen är en latinisering av en tysk akademisk titel under hans samtid, dels att det troligen betyder "överträffande Celsus". Paracelsus räknades av sin tid som en föregångsman inom medicinen, och han är ett viktigt namn inom medicinhistorien såväl som kemins historia. Hans naturfilosofi hade stor påverkan på det västerländska tänkandet i slutet av 1500- och under hela 1600-talet, och brukar kallas paracelsism. (källa)
  5. Redan de gamla grekerna kände till magneter. Det förekommer naturliga permanentmagneter av till exempel mineralen magnetit. Den joniska naturfilosofen Thales tillskrev båda magneten och bärnsten en själ. Magnetisk influens beskrivs av Platon i dialogen Ion. Där jämför Sokrates poetisk inspiration med hur man kan hänga järnringar på en järnring som hänger under en permanentmagnet, men när man tar bort permanentmagneten försvinner järnringens magnetiska kraft. Lucretius nämner magnetisk repulsion. Augustinus berättar med förvåning om hur järnspån på en silvertallrik följer en magnet som flyttas runt under den. (källa)
  6. Växtgeografin har en lång historia. En av ämnets första förespråkare var den preussiske naturfilosofen Alexander von Humboldt, som ofta betecknas växtgeografins fader. Humboldt förespråkade en kvantitativ inställning till växtgeografin, vilken har karaktäriserat dess moderna form. (källa)
  7. Liksom när han lämnade Cambridge valde Erasmus även fortsättningsvis att undvika att ta anställning vid universiteten, då det var viktigt för honom att vara en, och framstå som en, oberoende forskare. Från 1506 till 1509 var han i Italien och 1506 tog han examen vid universitetet i Turin. Han kom att umgås med till exempel förläggaren Aldus Manutius och naturfilosofen Giulio Camillo i Venedig, men i övrigt var hans samröre med de italienska akademikerna mindre än man kanske kunde ha väntat sig. (källa)
  8. Joniska naturfilosoferna – ett samlingsbegrepp för ett antal försokratiska tänkare som var verksamma på 500-talet f.Kr. i Jonien. (källa)
  9. Det är möjligt att spåra den moderna vetenskapens exakta ursprung, tack vare de många viktiga texter som överlevt århundraden. Termer använda för att beskriva vad vi nu kallar vetenskapsmän har dock varierat. Det engelska ordet för vetenskapsman, "scientist", nämndes först på 1800-talet av Maxwell. Innan dess kallades många som undersökte naturen för naturfilosofer, och dessförinnan har vetenskapen ofta kopplats hårt till religion. (källa)

Phonetiskt närliggande ord

Sök bland ca 39000 synonymer samt ca 88000 ordförklaringar. Skriv ordet och tryck Enter.

Den här webbplatsen använder cookies för att förbättra användarupplevelsen. Läs mer om vår dataskyddspolicy.