Naturkraft Synonymer Betyder Uttal

Vad betyder naturkraft, varianter, uttal och böjningar av naturkraft

Naturkraft synonym, annat ord för naturkraft, vad betyder naturkraft, förklaring, uttal och böjningar av naturkraft.

Vad betyder och hur uttalas naturkraft

Naturkraft uttalas nat|ur|kraft och är ett substantiv.

Ordformer av naturkraft

Singular

naturkraft
obestämd grundform
naturkrafts
obestämd genitiv
naturkraften
bestämd grundform
naturkraftens
bestämd genitiv

Plural

naturkrafter
obestämd grundform
naturkrafters
obestämd genitiv
naturkrafterna
bestämd grundform
naturkrafternas
bestämd genitiv

Naturkraft är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Andra språk

Naturkraft på Engelska

  • force of nature

Hur används ordet naturkraft

  1. Segelflygplan är ett roderstyrt luftfartyg som primärt framdrivs av tyngdkraft som omvandlas till fart framåt när flygplanet befinner sig i en lång flack dykning. Lyftkraft för att hålla det flygande genereras samtidigt. För att vinna höjd måste antingen en bogsering ske (i samband med start) eller måste en naturkraft utnyttjas till exempel termik, hang- och våguppvindar. (källa)
  2. Sin första roman, Den unge Werthers lidanden, skrev Goethe 1774, men han gav ut den anonymt. Denna brevroman handlar om den olyckliga kärlek Werther hyser för den lika förälskade men redan trolovade Charlotte, som efter en kärlekshistoria bryter med honom, varför han begår självmord. Denna roman fick ett enormt inflytande, inte enbart för de litterära normerna, utan än mer för synen på kärleken mellan man och kvinna, och på dess naturkraft. Romanen lär ha varit inspirerad av Goethes eget förhållande med en trolovad Charlotte Buff, kärleken antas dock ha varit mycket svalare än den berättelse som emanerade från den. Goethe skulle på äldre dagar komma att uppsökas av Lotte, som då bar samma kläder som under deras första möte, vilket inte alls behagade konstnärssjälen som däremellan hunnit med flera förälskelser. (källa)
  3. Levis baphometföreställning var en ambivalent gestalt och naturkraft, men uppfattades inte som ond i moralisk mening. Den yttre likheten med senmedeltidens och barockens kyrkokonstnärliga djävulsgestalt gjorde emellertid att Levis Baphomet lätt lät sig lånas till svartmålande omtolkningar. Så skedde av Leo Taxil, som i ett antal skrifter attackerade frimurarna 1892-1897, och anklagade dem för att dyrka en djävulsk baphometgestalt. (källa)
  4. Efter sitt ursprung associerades jättarna med urtidens kaos och de vilda, otämjda naturkrafterna. De beskrevs som giganter som kunde kasta klippblock flera mil och som lämnade spår efter sig i landskapet i form av jättegrytor, flyttblock och gravhögar. De är fientliga mot all högre odling samt även till sitt yttre vanskapliga – omåttligt stora, månghövdade, svarthyade och skräckinjagande. Deras välde är Jotunheim (Jǫtunheimar), en av Yggdrasils nio världar, vilken tänktes breda ut sig bortom Midgårds gränser framför allt i norr och i öster, där ständigt snöhöljda berg och djupa skogar avskärmar människornas värld från jättarnas. I Jotunheim har de en väldig fästning kallad Utgård (Útgarðr) förestånden av den listige jätten Utgårdaloke (Útgarða-Loki). I Midgård bor de i mörka hålor eller vid jordens utkanter och ibland de vilda fjällen. De älskar mörkret och mörkrets gärningar, i synnerhet är detta fallet med de jättinnor, som kallas mörkridor (isl. myrkriður) och färdas omkring nattetid, ridande på ormtyglade ulvar, och bedriver allt ofog (jämför Hyrrokkin). Överraskas dessa onda varelser av solens ljus, förvandlas de till sten. Det är mot detta jättesläktens avskum, som Tor för en ständig kamp. (källa)
  5. Campanella tillhörde från 1582 dominikanorden. Under inflytande av Bernardino Telesios idéer och av ockultistiska strömningar övergick han snart till en panspykistisk naturalism, som strävar efter kunskap om den i tingen inneboende anden, det vill säga om naturkrafterna för att svinga sig upp till att behärska den och därmed införa människans herravälde. Det dröjde inte länge förrän Campanella misstänktes för kätteri och utsattes för flera rättegångar, men han lyckades under något år undgå straff, framförallt tack vare sina skrifter mot protestantismen och till förmån för en universell, teokratisk monarki. Sedan han i Kalabrien ställt sig i spetsen för en sammansvärjning mot spanjorerna för proklamerandet av en lag, som skulle gälla över den kristna lagen, vars sanna och levande element den uppsamlade i sig, och organisera samhället på kommunismens och den naturliga moralens grund, blev han arresterad 1599, och ställdes införätta, utsattes för tortyr och dömdes slutligen som vansinnig till livstids fängelse 1603. (källa)
  6. Inom målarkonsten och skulptur används allegori för att ge abstrakta begrepp som naturkrafter personligt liv. Avbildning görs i människor eller djurgestalter för att åskådliggöra begreppet och förklaras med ett attribut. Attributen kan till exempel vara ett timglas för tiden, en lie för döden, en vågskål förättvisan. Allegoriska skulpturer användes särskilt på offentliga byggnader för att redogöra för vilket myndighetsutövande byggnaden uppfördes till. (källa)
  7. Traditionell ainuklädsel utgörs av tyg vävt av almbarkfibrer och hudar. Klädseln är dekorerad med geometriska figurer. Männen har traditionellt stora skägg och kvinnorna mustaschliknande tatueringar runt munnen. Religionen kretsar kring besjälade naturkrafter som kallas kamuy och den viktigaste religiösa ritualen var att offra björnar. Både bruket att tatuera kvinnor kring munnen och offra björnar förbjöds när ainufolket kuvades av japanerna. (källa)
  8. Hur lång Torsdrapan ursprungligen har varit vet ingen. Det som nu finns kvar, och som har bevarats i Skáldskaparmál, är 19 drottkvättstrofer och två helmingar. Diktens gåtfullhet hänger framför allt samman med den rebusartade kenningstilen, som här drivs nästan in absurdum. Kenningarna är oftast flerledade, det vill säga bild staplas på bild som staplas på bild. Detta ger ett massivt intryck som i hög grad påminner om barockens stilideal. Drapan skildrar hur Tor, under våldsam kamp mot naturkrafter och kaosmakter, uppsöker jätten Geirröd på dennes gård, och med sina asakrafter till sist lyckas förinta både jätten och dennes hemska döttrar. Denna Torsmyt har varit populär i senhednisk tid, en prosaskildring av samma myt men med något avvikande detaljer, finns också i Snorres Edda. Men Torsdrapan har en sällsam dubbelhet. Å ena sidan är den hållen i en mycket högstämd stil, å andra sidan är det anmärkningsvärt, som redan Finnur Jónsson påpekade, hur själva Torsgestalten, framför allt i de gåtfulla kenningarna, avmytologiseras och förmänskligas. Ohlmarks tolkar detta på följande sätt: "Eilif är ingalunda blind för (...) Tors mänskliga fel: han är lättlurad i sin sveklösa godtrogenhet, han är så övermodig att han håller på att gå under, (...) Men insikten om dessa karaktärsdrag snarast ökar skaldens kärlek till föremålet, guden kommer med sina mänskliga svagheter sin mänsklige dyrkare närmare.". (källa)

Phonetiskt närliggande ord

Sök bland ca 39000 synonymer samt ca 88000 ordförklaringar. Skriv ordet och tryck Enter.

Den här webbplatsen använder cookies för att förbättra användarupplevelsen. Läs mer om vår dataskyddspolicy.