Nedtryckning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet nedtryckning

1. Vanligen har ett eufonium fyra ventiler. Varje ventil ökar längden av luftpelaren genom instrumentet när den trycks ned, beroende på längden av stämbygeln i anslutning till densamma. Rangordningen av längderna på dessa stämbyglar från den kortaste till den längsta är 2,1,3,4. (d.v.s. den första bygeln är näst kortast o.s.v.) Stämbygeln till den fjärde ventilen är ungefär lika lång som den första och tredje bygeln tillsammans. Den fjärde venitlen existerar för att den är något mer stämd i vissa sammanhang än kombinationen av första och tredje ventilen tillsammans. Den fjärde ventilen tillåter också musikanten att spela i det lägre registret, genom att addera mer bygel än det vanliga treventiliga instrumentet gör. Vissa eufonier är också utrustade med ett "kompenserande system" bestående av extra rör som kopplas in vid nedtryckning av vissa ventilkombinationer. Ett sådant system förbättrar både stabiliteten av instrumentets tonbildning i det lägre registret och tillåter spel i det registret med en mera konventionell fingersättning. (källa)
2. Till skillnad från den vanliga cittran spelas autoharpan genom att man trycker ner en eller flera ackordknappar, samtidigt som man slår över strängarna. Dessa ackordknappar är kopplade till tvärgående, fjäderbelastade "spänger", vid nedtryckning dämpar de alla strängar utom de som ska användas i ett aktuellt ackord. (källa)
3. Ett manubrium är en vippa, som vid nedtryckning av undre delen ansluter till exempel ett orgelregister så att detta ljuder när man spelar. En tryckning på överdelen kopplar ifrån anslutningen. Manubrierna har således samma funktion som registerandrag. De används också för manövrering av koppel och eventuell tremulant. (källa)
4. Spårledningar uppfanns av amerikanaren William Robinson 1870. De första spårledningarna var mycket korta och skulle bara indikera tågnärvaron i en växel. Man hade även rälskontakter som alternativ. Det var små gjutjärnslådor som påverkades av hjulaxlarnas nedtryckning av rälsen. I lådorna fanns kvicksilver som pressades upp i ett stigrör och slöt en ström. Spårledningarna blev starten för utvecklingen av linjeblockering, fjärrblockering och övriga säkerhetssystem som eliminerade den mänskliga faktorn. Efterhand har tillförlitligheten höjts genom batteristöd, dubblerade anslutningar, elektronik som eliminerar störningar och resistansminskningar i isoleringen mm. Spårledningar står dock för en stor del av driftsstörningarna. Dålig jordning av S-rälen, åska, fukt som sänker isoleringsmotståndet, övervalsning av skarvar och löv på spåren kan förekomma. Spårledningar vid SJ har funnits både för likström och växelström. Alltfler anser att spårledningar tillåtits vara kvar för länge och allvarligt begränsat järnvägens konkurrenskraft med för låg tillförlitlighet. Det finns numera alternativ såsom axelräknare och satellitbaserad tågpositionering med GPS. En ny europeisk standard för järnvägsdrift, ERTMS, öppnar för en enklare framtid utan spårledningar. (källa)