Nominativ Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet nominativ

1. För ord som deklineras är grundformen den form som står i nominativ singularis. Om ordet är adjektiviskt, det vill säga har genus som böjningskategori, står grundformen dessutom i maskulinum. Substantiv och pronomen kan dock ibland ha defekt paradigm och sakna denna form. (källa)
2. Den traditionellt vanligaste ståndpunkten bland svenska lingvister är att svenskan har två kasus – utifrån att substantivens s-former är genitiv och deras s-lösa former nominativ eller "grundform". Enligt andra synsätt har svenskan inga eller upp till tre kasus, beroende på hur och vad man räknar som kasus. (källa)
3. Lesson, lektion, från 1200-talet, att läsa högt ur Bibeln, eller något som ska läras av en student, via fornfranska leçon, från latinets lectionem (nominativ lectio), en läsning, från stammen legere, att läsa (se lecture (n.)). Den överförda innebörden ett tillfälle, situation, händelse, då något kan bli inlärt, är dokumenterat från 1580. Lecture, föreläsning, är från sent 1300-tal, aktiviteten att läsa, det som är läst, via medeltida latinets lectus av legere, att läsa, betyder från början att samla, plocka ut, välja, (se eng election), från leg-, att plocka ihop, samla, (grekiska legein, att säga, berätta, tala, deklarera ursprungligen att plocka ut, välja ut, räkna fram, lexis tal, dikt, logos, ord, tal, tankar, konto från latinets lignum, trä, ved, bokstavligen det som är samlat). Att läsa är att plocka ut ord i betydelsen aktivitet av att läsa högt (en lektion), från 1520-talet. Liksom en diskurs rörande ett givet ämne inför en publik med syftet att instruera som är från 1530-talet. Lecture från 1580-talet finns i betydelsen att adressera hårt och länge, sedan 1706. (källa)
4. Nominativ är det kasus som anger subjektet i en sats. I svensk grammatik benämns ofta substantivens grundform, vilken också används för fler syntaktiska funktioner – inklusive objekt, som nominativ. Om ett av kasusen i ett språk med flera sådana är omarkerat (får ingen ändelse eller motsvarande), brukar det ofta vara nominativ. I vissa språk är det ackusativ. (källa)