Novellist Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet novellist

1. Som kvinnliga konstnärs- och utvecklingsromaner hör Alberte-böckerna till höjdpunkterna i Norges mellankrigslitteratur, och är ett huvudverk i norsk romandiktning över huvud taget. Böckerna visar hur en kvinna kan stå emot yttre press och inre hämningar och följa sin egen väg som konstnär. Sandels prosa är scenisk, men med en delvis bitande ironi. Denna stil renodlar hon i de båda romanerna Kranes konditori (1945, dramatiserad av Helge Krog och även filmatiserad) och Kjøp ikke Dondi (1958). Sandel är också en av Norges absolut främsta novellister, och gav ut fyra rika och varierade samlingar: En blå sofa (1927), Carmen og Maja (1932), Mange takk, doktor (1935) och Figurer på mørk bunn (1949). Hennes Samlede verker 1–7 kom 1952 och Barnet som elsket veier, ett urval av tidigare opublicerade texter, 1973. (källa)
2. Laila Stien, född den 16 maj 1946, är en norsk författare och översättare. Hon har utmärkt sig som en kräsen och stilsäker novellist med samlingar som Nyveien (1979), Sånt som skjer (1987), I det fri (1994), Gjennom glass (1999), Svømmetak (2001), Veranda med sol (2003) och Hjem til jul (2010). (källa)
3. Solveig Margareta von Schoultz, född Segerstråle, 5 augusti 1907 i Borgå, död 3 december 1996 i Helsingfors, var en finlandssvensk författare, främst lyriker och novellist. Hon arbetade även som lärare och som frilansjournalist vid Borgåbladet. (källa)
4. Hoffmann är en av de främsta företrädarna för den tyska romantiken. Särskilt framstående är han som epiker i det mindre formatet, som novellist. Hos Hoffmann är motsatsställningen mellan fantasins värld och vardagen det centrala motivet. (källa)
5. Novalis, pseudonym för friherre Georg Philipp Friedrich Leopold von Hardenberg, född 2 maj 1772 i Oberwiederstedt, Sachsen, död 25 mars 1801 i Weissenfels, var en tysk romantisk poet och novellist. Han kallas ibland "romantikens profet". (källa)
6. Landesmann framträdde på 1840-talet i pressen med dikter och artiklar och fick för 3 års tid gå i landsflykt för sin stridsskrift Wiens poetische Schwingen und Federn, som gav en skoningslös bild av litteraturens lägervall under Klemens von Metternichs censurregemente. Landesmann, som var döv, nära nog bild och tillbringade mycket tid i ensamhet, utvecklade särskilt under 1870- och 1880-talen en betydande produktivitet, särskilt som novellist och författare av tidsromaner. Främst verkade han dock inom den filosofiska essayens område med en starkt ursprunglig tankelyrik, som gav en sällsynt gripande totalbild av hans mörka livsåskådning. (källa)