Vad betyder och hur uttalas novellistik
Novellistik uttalas nov|ell|ist|ik [-i´k] -en.
Novellistik betyder novelldiktning.
Ordformer och varianter av novellistik
Singular
- novellistik
- obestämd grundform
- novellistiks
- obestämd genitiv
- novellistiken
- bestämd grundform
- novellistikens
- bestämd genitiv
Novellistik är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet novellistik
Ursprungligen var en novell en berättelse om en nyhet av underhållande art, en anekdot i lätt framställning. Den moderna novellitteraturen har sitt ursprung i sagan och den fantastiska berättelsen. I outvecklad form förekom novellen (på vers) under medeltiden och odlades särskilt av de nordfranska trouvèrerna i form av fabliaux och contes, som blev givande källor för italienarna, när dessa på 1300-talet utvecklade novellens konstform. Övriga skattkammare, ur vilka den italienska novellistiken öste, var senantikens "Milesiska berättelser" samt en hel del österländska samlingar, såsom den indiska fabelsamlingen Hitopadeça (Bidpais fabler), De sju vise mästare, Gesta romanorum och Disciplina clericalis.
Halbe författade vidare för scenen komedin Die Insel der Seligen (1906), dramat Das wahre Gesicht (1907), lustspelet Blaue Berge (1909), skådespelen Der Ring des Gauklers, Freiheit (1913) och Schloss Zeitvorbei (1918) samt tragedin Hortense Ruland (1920), utan att likväl återfå sin starka ställning på den tyska teatern från 1890-talet. Han skrev även novellistik: Ein Meteor (1900), Der Ring des Lebens (1910) och framför allt romanen Der Tat des Heinrich Stobäus (1911) väckte åtskillig uppmärksamhet. Halbes Gesammelte Werke började utges 1917.
Karavelov är grundläggare av den bulgariska novellistiken och den nybulgariska prosan. Hans första novellsamling utkom 1864 (ny upplaga 1898). Han ägnade sig även åt poesi, journalistik och litteraturkritik. Hans samlade skrifter (folkvisor, skisser, episka dikter, översättningar av Sjevtjenko, Heine med flera) utgavs i åtta band av Stojanov 1887-88.
