Nötväcka Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet nötväcka

1. Nötväcka (Sitta europaea) är en liten fågelart i familjen nötväckor som häckar över stora delar av Palearktis. Det är en satt fågel, med stort huvud, kort stjärt, lång spetsig näbb och starka fötter. Ovansidan är blekt blågrå, ansiktet vitt, undersidan ljusare i vitt eller orangebeige och den har svart ögonbrynsstreck. Arten delas upp i ett tjugotal underarter.
2. Liksom andra nötväckor födosöker den efter insekter på trädstammar och grenar, och har förmåga att röra sig med huvudet före nedför träd. Frön och nötter utgör en betydande del av dess vinterföda och om hösten lägger arten denna föda på lager. Under vinterhalvåret besöker den gärna fågelbord. Boet placeras i en trädhåla. Arten är vanlig och det finns ingen oro för dess fortlevnad i de större delarna av dess utbredningsområde.
3. Nötväckan är gråblå på ovansidan och vit undertill, med svagt rostgulaktig anstrykning på bröstet och magen. Genom ögat går ett svart streck. Kroppens sidor bakåt och delvis de undre stjärttäckarna är roströda. Näbben är rak, trind (rund), något trubbig och ungefär lika lång som huvudet. Näsborrarna täcks av täta, borstlika fjädrar. Första vingpennan är kort, fjärde pennan är längst. Vingarna är breda och trubbiga. Stjärten är kort, mjuk och tvär. Baktån och tarsen har samma längd. Vingarnas pennor är mörkbruna, stjärtens däremot svarta (utom de båda mittersta, som är grå). Totallängden kan bli upp till 14–15 cm. Vingspannet är 23–27 cm. En vuxen fågel kan väga cirka 23 gram.
4. Arten är mycket högljudd och har ett flertal olika kontaktläten. Sången är ljudlig och genomträngande och består av en serie visslingar. Under det att nötväckan klättrar på en lodrät stam, kan ibland en serie svaga pipljud höras.
5. Nötväckan förekommer över stora delar av Europa och Asien. Den förekommer också i Marocko i nordvästra Afrika. I Sverige är arten stannfågel.
6. Artgränser är svårdefinierbara bland nötväckorna. Nötväcka, naganötväcka (S. nagaensis), kashmirnötväcka (S. cashmirensis), kastanjenötväcka (S. castanea) och jakutisk nötväcka (S. artica) bildar en så kallad överart och ersätter varandra geografiskt över Asien. De definieras idag vanligen som fem separata arter, men de sydasiatiska taxonen behandlades tidigare som underarter till nötväckan.
7. Nötväckan kan delas in i en mängd underarter, vanligen 21–22 stycken. Nötväckan placerades tidigare i de tre underartsgrupperna europaea, caesia och sinensis, där europaea innehöll de norra underarterna i Skandinavien och österut genom norra Asien, där caesia innehöll populationerna i Västeuropa, Marocko, södra Asien och Iran samt där sinensis utgjordes av de populationer som häckar i delar av Kina. Denna uppdelning av nötväckans undergrupper har dock övergivits då det visat sig att underarterna europaea och caesia är mycket närbesläktade. Nedan syns en lista innehållandes underarterna och deras respektive utbredning följer Clements et al, som dock även inkluderar arctica i arten.
8. I Sverige häckar nominatformen av nötväcka. Tidigare brukade man säga att den förekom upp till omkring 60° nordlig bredd och de få observationer som gjordes i norra Norrland utgjordes av den sibiriska underarten S. e. asiatica. På en ganska kort tidsperiod har detta förändrats och idag förekommer nominatformen, om än glest, som etablerad häckfågel över stort sett hela norra Norrland.
9. Nötväckan är Blekinges landskapsfågel.
10. Väcka kommer av ett dialektalt verb, att hugga spånor ur furuträn. Förr har nötväckan bland annat kallats blåspett och dialektalt i Göteborg för grå hackspett. (källa)