Ockupationsstyrka Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet ockupationsstyrka

1. Folkrättsligt sett regleras deltagande i motståndsrörelser i väpnade konflikter inte av Genèvekonventionerna i de fall motståndsrörelsens deltagare anses utgöra kombattanter men de skyddas naturligtvis (som alla människor) av folkrättens förbud mot tortyr, summarisk avrättning osv. FN:s generalförsamling slog 1973 fast i resolution 3070 att alla folk har rätt att, med alla till buds stående medel (inklusive väpnad kamp) göra motstånd mot koloniala regimer, utländsk ockupation och andra former av utländskt förtryck. Denna rättighet bekräftades senare i resolution A/RES/42/22 1987, alla folk har rätt att göra motstånd mot utländska ockupationsstyrkor och rasistiska regimer i enlighet med principerna i FN-stadgan om allas rätt till frihet, självständighet och självbestämmande. Dessa motståndsrörelser erhåller dessutom rätt att söka stöd utomlands för sin sak. Tilläggas kan att en FN-resolution inte har någon folkrättslig kraft. (källa)
2. Fares Odeh. född i december 1985 död 9 november 2000, var en palestinsk pojke som sköts till döds av israeliska ockupationsstyrkor nära gränsterminalen Karni på Gazaremsan när han kastade sten under Al-Aqsa-intifadans andra månad. (källa)
3. Fastän termen "gerilla" myntades i Spanien under napoleonkrigen för att beskriva det spanska folkets kamp mot de franska ockupationstrupperna, är fenomenet dock avsevärt äldre. Redan på 100-talet f.Kr. använde mackabeerna framgångsrikt metoden i sitt uppror mot seleukiderna. Romarriket mötte mer eller mindre framgångsrika anfall från gerilla i Palestina (zeloter), Britannien (ledda av Cassivellaunus), Spanien (ledda av Viriathus) och andra områden. Den engelske kungen Edward I (1239-1307) mötte gerillakrigföring både i Wales och Skottland. De skånska snapphanarna under Horns krig är ett annat exempel på gerillakrig mot en ockupationsmakt. Under det amerikanska frihetskriget (1775-1783) fördes vissa strider med gerillataktik, särskilt innan de amerikanska styrkorna hade samlats. På andra världskrigets östfront bands tyska styrkor av partisaner. Mao Zedong förde ett framgångsrikt gerillakrig mot Guomindangregeringen och de japanska ockupationsstyrkorna i Kina från 1927 och fram till 1940-talet. I Vietnamkriget var gerillakrigföring av FNL (Även känt som Viet Cong) som byggde på Maos tankar en viktig del av strategin i kriget mot Frankrike och USA. (källa)
4. Ett stort antal Renault R-35 föll i tyska händer intakta och de sattes i tjänst med de tyska ockupationsstyrkorna i Frankrike. Många överfördes med tiden till tyska stridsvagnsskolor. I och med invasionen av Sovjetunionen i juni 1941 byggdes många om till artilleritraktortorer och ammunitionstransporter utan torn. Senare byggdes många av de Renault R-35 som var kvar i Frankrike om till infanteri- och pansarvärnskanonvagnar och tornen återanvändes som kanontorn i Atlantvallen som invasionsförsvar längs Frankrikes kust. (källa)
5. Det hela började efter andra världskriget när Zjukov blev inbjuden till överläggningar med de allierade ledarna i väst, däribland USA:s arméstabschef Dwight D. Eisenhower, och blev bjuden på Coca-Cola. Drycken var då stark förknippad med USA, dess imperialism samt kapitalismen i övrigt. Det fanns då inte på världskartan att den skulle säljas i Sovjetunionen, under Josef Stalins styre. Zjukov gillade dock vad han drack och i ett senare skede kontaktade han den amerikanske generalen Mark Wayne Clark, som var befälhavare för de amerikanska ockupationsstyrkorna i Österrike, om en förfrågan om att få komma över fler Coca-Cola-drycker. Zjukov hade dock två krav och det var att drycken var tvungen att vara färglös och vara tappad i en flaska som såg ut som en vodkaflaska. Det fick inte se ut som om Zjukov skulle stödja USA. Clark vidarebefordrade begäran till USA:s 33:e president Harry S. Truman (D), som vidarebefordrade till The Coca-Cola Company, som skickade det vidare till den förre USPS-chefen James Farley, som var då styrelseordförande för Coca-Cola Export Corporation. Farley var själv i Europa och övervakade uppförandet av 38 Coca-Cola-fabriker runt om på den europeiska kontinenten. Han skickade begäran till en underordnad, som fann en kemist som kunde göra drycken färglös med bibehållen smak. Den amerikanska förpackningstillverkaren Crown Cork och Seal Company fick uppdraget att tillverka specialflaskan, som var en rak genomskinlig flaska med en vit kapsyl med en röd stjärna på. Det gjordes i deras fabrik i Bryssel i Belgien. Flaskor för 50 dryckesbackar skickades sen till Coca-Colas fabrik i Lambach i Österrike för att fyllas och sen vidare till en lagerlokal i den sovjetiska zonen i Wien. Sovjetunionen hade stränga order om att all införsel av gods in i zonen var tvungen att sökas igenom och registreras, det kunde ta veckor innan allt var genomfört. Försändelsen av dryckesbackarna behövdes dock inte det utan de togs in utan någon frågade. (källa)