Oförmåga Synonymer Betyder Uttal

• inkompetens
• vanmakt

Hur används ordet oförmåga

1. Jag såg det omtalade järnrörsklippet och dess efterföljande diskussioner och debatter i tv, radio, ledarsidor och sociala medier och upplevde det som fullt krig. Det fanns en oförmåga att kunna höra och förstå den andra sidan. Det var för mig en språngbräda in i arbetet kring samtal som har fortsatt sedan dess. (källa)
2. Man kan säga så här att många funktionsnedsättningar är lite osynliga, som exempelvis olika kognitiva utmaningar som läs- och skrivsvårigheter eller en oförmåga att filtrera bort intryck. Synnedsättningar är mer välkänt än adhd. Så när det gäller den typen av områden så ligger det lite efter, säger Pär Lannerö. (källa)
3. Tidiga europeiska upptäcktsresande till Amerika använde garfågeln som praktisk mat och som bete vid fiske, vilket reducerade bestånden. De europeiska flottorna som fiskade och jagade säl och val utanför Newfoundland använde garfågelkött och ägg som föda och garfågelfett som bränsle vid matlagningen. Garfågeln betraktades som välsmakande, och den fångades i stora mängder eftersom dess oförmåga att flyga gjorde den lättfångad på land. Då den inte kunde flyga, drev man fåglarna flockvis antingen in i löst uppstaplade lådor eller direkt i båtar eller ombord på fartyg, där de sedan slogs ihjäl. (källa)
4. Sådan oförmåga att undkomma negativa händelser eller konsekvenser leder till nedstämdhet. Men när det handlar om att inte kunna förutse när positiva händelser uppkommer reagerar inte individen med depression, däremot störs motivationen och kognitionen, och personen blir likaså apatisk. Ett sådant fall kan vara att inte få klara regler för vinst vid en tävling, eller att omgivningen reagerar med likgiltighet när man försöker glädja dem. (källa)
5. I alla västerländska samhällen är våldsam hämnd förbjudet i lag (staten har våldsmonopol), och hämndbegär förekommer inte som legitim grund för institutionellt straff, oavsett missgärningens art. I straffrätten har fokus sedan 1800-talet kommit att skifta från hämnd till fångvård, inkapacitering och avskräckning. Under 1900-talet har flera länder övergått från diktatur till demokrati eller genomlevt svåra konflikter. Den allmänna hållningen efter sådana övergångar har i tilltagande grad varit att gå vidare och att kollektivt förlåta illdåd, ofta efter sannings- och försoningskommissioner. Metoden har dock kritiserats för att framtvinga förlåtande känslor hos personer som inte känner detta, och att det inte tillgodoser de individuella, psykologiska behoven hos offren som kan fortsätta bära på hämndbegär. I många sådana fall har offren med tiden kommit att betraktas som problem, för att de varit oförmögna att förlåta och gå vidare. Det finns en tydlig korrelation mellan oförmåga att förlåta och förekomst av posttraumatisk stress, depression och ångeststörningar. Under perioder har hämndbegär i varierande grad betraktats som ett medicinskt problem, ett synsätt som kritiserats för att sakna ett moraliskt perspektiv på brott. (källa)
6. Impulsiviteten kan uppfattas som bestå av delkomponenter. En vanlig tredelning av impulsivitet definieras den som att inneha en uppmärksamhetskomponent (att lätt bli uttråkad), en motorisk komponent (att skrida till handling) och en kognitiv komponent (oförmåga att planera). (källa)
7. Insolvens används i första hand som ett juridiskt och ekonomiskt begrepp. Myndigheter som Skatteverket och Kronofogden använder ofta begreppet i sina handlingar, och det förekommer även i flera lagtexter. Begreppet innebär att en gäldenär inte längre kan betala sina skulder och att denna oförmåga inte är endast tillfällig. Insolvens utgör grund för konkurs enligt 1 kap 2 § konkurslagen. (källa)