Officerare Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet officerare

1. I den svenska Försvarsmakten är generallöjtnant den näst högsta graden för officerare inom armén, flygvapnet och amfibiekåren, motsvarande viceamiral i flottan. Generallöjtnant bär tre guldstjärnor som gradbeteckning, på fältuniform är de dock numera svarta. (källa)
2. Genom den tjänsteställningsreform som genomfördes den första juli 1972 reformerades de tre existerande befälskårerna för underbefäl, underofficerare och officerare. Uppdelningen i tre olika befälskårer bibehölls, men istället förändrades deras benämningar till plutonsofficerare, kompaniofficerare samt regementsofficerare. (källa)
3. Hedersdomstol (ty. Ehrengericht), en domstol, som upptar till behandling sådana mål rörande officerare, vilka inte kan dras inför vanlig domstol, men anses beröra hela officerskårens heder. (källa)
4. En honnörsvakt eller hedersvakt är en ceremoniell vaktstyrka av varierande storlek och sammansättningar som vanligen tilldelas ett lands statsöverhuvud liksom främmande statsöverhuvuden på statsbesök som hedersbevisning. Honnörsvakt kan även tilldelas kungliga personer, regeringschefer, utrikesministrar, försvarsministrar, ambassadörer samt högre officerare. (källa)
5. Ursprungligen var herrfrisörerna barberare och hade som uppdrag att, inom sitt skrå, i städerna sköta männens hår och skägg, samt att i någon mån bidra till männens hygien genom badarverksamhet. Då barberarna hade skarpa instrument som rakknivar fick de också behandla sår och skador där kniven behövdes för läkning. Barberarna medföljde styrkorna under krig samt bistod officerare och soldater med fältsjukvård. En sådan barberare, även kallad bardskär eller bardskärare, assisterade som fältskär och utförde då ingrepp som att öppna bölder, amputera lemmar samt förlösa kvinnor som följt männen i strid och inte kunde klara födandet själva. (källa)
6. I Berlin bildades 1867 "Union Klub", en starkt aristokratisk herrklubb dominerad av officerare och andra personer med intresse för ridsport, vilken från 1882 disponerade flotta egna umgänges- och måltidslokaler. En senare känd tysk klubb var den 1924 grundade "Deutscher Herrenklub", vilken samlade framför allt adliga jurister och officerare (men däremot inte särskilt många representanter för näringslivet). Till kända medlemmar hörde generalfältmarskalkerna Paul von Hindenburg och August von Mackensen samt även den blivande rikskanslern Franz von Papen. Trots att "Deutscher Herrenklub" inte var en uttalat politisk organisation så anses de kontakter och den opinionsbildning som ägde rum inom klubben ha haft viss inverkan på det politiska spel som 1933 förde Hitler till makten. Samtidigt rymde dock klubben också en del av de adliga officerare som låg bakom 20 juli-attentatet, och efter detta förbjöds "Deutscher Herrenklub". (källa)
7. Under 1600-talet var hillebarden allmänt ett underofficersvapen och användes som befälstecken för underofficerare till början på 1800-talet. I Sverige kallades de "korsgevär" (från tyska Kurzgewehr - kort värja). (källa)
8. Svärdens symboliska värde har alltid varit starkt, och de har i både västerländsk och exempelvis japansk kultur fungerat som kännetecken för ridderlighet, religiositet och social status. Även under 1900-talet har olika militära enheter delat ut svärd till officerare och som förtjänsttecken, trots att de inte längre används på slagfälten. Delvis har det att göra med svärdets styrkor och svagheter. Svärdet har existerat parallellt med stridsyxor, stridshammare och många andra närstridsvapen. Man valde helt enkelt vapen utifrån vilken motståndare man skulle möta. Kraftigare rustningar gjorde dels att man lade mer och mer vikt vid svärdspetsen och dels att man utvecklade större och tyngre svärd. Många av de bilder som finns på folk i rustning som slåss med svärd avbildar juridiska dueller eller romantiska föreställningar. I sluten formation fungerar dock pikar och spjut betydligt bättre. Piken blev tidigt manskapets vapen medan svärdet blev officerarnas vapen. (källa)
9. Sedan 1917 görs honnören i Storbritanniens armé med höger hand, där handflatan visas framåt och fingrarna nästan nuddar huvudbonaden. Före det gjordes honnören med den hand som var längst bort från personen man hälsade på, oavsett höger eller vänster. En honnör får inte ges om soldaten inte bär sin reglementsenliga huvudbonad, till exempel basker eller skärmmössa. Dock gäller denna regel inte för soldater och officerare vid Blues and Royals i Household Cavalry som efter slaget vid Warburg år 1760 fick tillstånd att göra honnör utan huvudbonad. General John Manners ska ha tappat sin hatt och peruk när han ledde ett kavallerianfall och efter slaget ha gjort en anmälan till sin överordnade, utan huvudbonad, med honnör. (källa)
10. Följden blef ock den, att en ny reglementerad modell för huggvärja för sjöofficerare och underbefäl inom flottan blef fastställd och sjökrigaren erhöll ett verkligt anfalls- och försvarsvapen, i stället för den löjeväckande och odugliga paradvärja, han förut burit, mera till lyst", än på allvar. (källa)