Vad betyder och hur uttalas ofosterländsk
Ofosterländsk uttalas o|foster|ländsk -t -a.
Ordformer och varianter av ofosterländsk
Ofosterländsk är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet ofosterländsk
I dagens läge (2000-talet) är finlandssvenskarnas förhållande till Sverige någonting som en del finlandssvenskar tar avstånd från eller väljer att inte betona. Majoritetens värderingar påverkar den svensktalande minoriteten i Finland i ännu högre grad numera. Av historiska skäl anses en tanke om en distinkt svensk folkgrupp bland finnar lätt chauvinistisk och ofosterländsk.
Från och med 1911 fördes en livlig debatt inom den yngre svenskspråkiga intelligentian i Finland om behovet av att hitta nya beteckningar för språktillhörigheten i Finland. Diskussionen utmynnade inom några år i att man i denna krets började rekommendera orden "finländsk" och "finländare" skulle ersätta "finsk" och "finne" som epitet för samtliga medborgare i Finland. "Finne" skulle hädanefter vara endast den vars modersmål var finska, medan en person med svenska som modersmål borde gå under beteckningen "finlandssvensk". Förslaget vann inte genast bifall, eftersom beteckningarna "finländare" och "finlandssvensk" knappast alls hade förekommit i det allmänna språkbruket. Äldre svenskar ur den bildade klassen uppfattade dem inte sällan som sökta och obekväma. På finskt håll fördömdes neologismerna ofta som uttryck för en ofosterländsk isolationism och en direkt rasistisk hållning.
De kristligt sociala förkastade socialdemokratin såsom opraktisk, okristlig och ofosterländsk, de eftersträvade en fredlig organisering av arbetarna, minskning av de sociala klyftorna, större ekonomisk trygghet för arbetarna, något som skulle åstadkommas med ett kraftigt ingripande från statens sida. Kristendomen betraktades som allmän etisk princip för det sociala handlandet. Han lyckades med tiden att bilda ett kristligt socialt parti, visserligen inte av industriarbetare, utan av bland annat småhandlande och mindre hantverkare.
