Ohyggligt Synonymer Betyder Uttal

• hemskt
• ruskigt

Hur används ordet ohyggligt

1. Allt eftersom åren går gömmer sig Odjuret i det dystra slottet och blir allt mer övertygad om att ingen någonsin kommer att kunna älska ett sådant ohyggligt odjur. (källa)
2. Utöver Wells bör särskilt nämnas Fredric Browns mycket karakteristiskt existentiellt humoristiska What Mad Universe (sv. Vilken vanvettig värld) från 1949, där tanken framförs att allt man kan tänka sig, hur absurt det än må vara, föreligger i en parallellt existerande verklighet av vilka det således finns ohyggligt många, möjligen ett oändligt antal. Denna idé används också i Bertil Mårtenssons Detta är verkligheten från 1968. (källa)
3. Bevismaterialet mot henne var klent och hon försvarade sig klokt och kraftfullt. Men hon utsattes för hård press och hölls "uti ett ohyggligt fängelse, där jag icke sett varken sol eller måne". Vad som anses ha inverkat mest negativt på hennes ställning var att hon i sina brev uttryckt sig ringaktande om hertig Karl och Reuterholm, som båda tog illa vid sig, hertig Karl var dessutom sedan förut illa inställd till henne då hon avvisat hans närmanden. (källa)
4. "Genom sönderrivna moln bryter då och då en månstråle fram. Tolv tunga slag hörs då från kyrktornet. Då sista slaget dör bort ljuder sällsamma toner från kyrkogården. Månljuset faller på en ohygglig gestalt. Det är döden som sitter på en gravsten och stämmer sin fiol, ihåligt och falskt. Man hör skrik och jämmer i gravarna och vinden rister klagande i de nakna trädkronorna. De dystra tonerna från dödens förstämda fiol kallar fram de döda ur gravarna. I vita svepningar fladdrar de runt i en demonisk dans. Ihåliga skrik och fasansfulla skratt river sönder gravfriden. Allt vildare jagar de rasslande skeletten omkring Döden, som stampar takten med sin klapprande fot. Då – som gripna av ett ohyggligt varsel – stannar skeletten. I den isande blåsten hörs inte Dödens musik. En skälvning går genom de dödas skara. De grinande skallarna vänds mot den bleka månen som om de lyssnade. Men åter skär Dödens hetsande toner genom stillheten. Åter störtar de döda sig in i dansen vildare än förut. Vinden tjuter med i den ohyggliga kören, och de nakna lindarna jämrar sig. Plötsligt stannar Döden upp sitt spel och i stillheten som följer hör man ljudet av en galande tupp. De döda skyndar tillbaka till gravarna och den fantastiska synen upplöses i ljuset av den gryende dagen.". (källa)
5. Halvdan snälle (fornvästnordiska Hálfdan snjalli) var en skånsk sagokung som tillhör 600-talet. Han omnämns i genealogier i Hervarar saga och i Hversu Noregr byggðist, där han sägs ha varit far till imperiebyggaren Ivar vidfamne. Enligt Hversu var han i femtonde led en ättling av Odens son Sköld, som var Sköldungaättens stamfader. Halvdans far var Harald den gamle (Haraldr gamli), sonson till Hroar Halvdansson (Hróarr Hálfdanarson) som tycks vara identisk med Beowulfkvädets kung Hroðgar. Halvdans mor hette Hild, enligt Hervarar saga, men i Hversu kallas hon Hervör. Enligt båda var hon dotter till Heidrek ulvhamn (Heiðrekr úlfhamr), kung över Reidgotaland, som var son till kung Angantyr, känd för att i ett ohyggligt slag som varade i åtta dagar ha krossat hunnernas välde. (källa)