Omfattningsrörelse synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas omfattningsrörelse

Omfattningsrörelse uttalas om|fatt|nings|rör|else.

Omfattningsrörelse betyder med trupper.

Ordformer och varianter av omfattningsrörelse

Omfattningsrörelse är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet omfattningsrörelse

Då Karl XII inte lyckades besegra August II under Dünaoperationen, beslutade han att genomföra ett fälttåg på polskt territorium för att utmanövrera August II:s trupper och få ryggen tryggad innan han kunde genomföra en offensiv mot Ryssland. I juli 1702 kom Karl XII och hans huvudarmé ikapp August II vid byn Kliszów nordöst om Kraków. Karl XII var ivrig att anfalla August II, men på Rehnskiölds inrådan skulle de invänta förstärkningar från generallöjtnant Carl Mörners arméavdelning, som anlände den 8 juli. August II väntade samtidigt på den polska kronarmén, som anlände dagen därpå. Tillsammans med generallöjtnanterna Bernhard von Liewen och Jakob Spens gjorde Rehnskiöld upp den svenska stridsplanen. August II hade omkring 24 000 sachsiska och polska trupper som skyddades av en tät skog och vidsträckta träskmarker vid floden Nida. Artilleriet sattes upp på en höjd mellan de båda flyglarna, medan den sachsiska centern stod bakom artilleriet. De svenska trupperna uppgick till 12 000 man, huvudstyrkan skulle röra sig parallellt med den sachsiska frontlinjen och göra en omfattningsrörelse mot den sachsiska högerflygeln. Den svenska högra flygeln, som leddes av Rehnskiöld, skulle försvara sig mot det sachsiska frontalanfallet, som skulle ledas av fältmarskalk Adam Heinrich von Steinau, innan de sachsiska trupperna skulle omgrupperas för att stöta bort den svenska huvudstyrkan.

Inom militär taktik betecknar flank den yttersta delen av en truppavdelning eller stridsställning. Då ett förband uppställt på linje är starkast i sin front, måste en motståndare för att segra vara ännu starkare eller snabbt nå de svagare delarna, flank eller rygg, på motståndaren. Att med en trupprörelse nå flank eller rygg, samtidigt som motståndaren uppehålls frontalt kallas omfattning. Om man genom att göra en egen flygel starkare än motståndarens, oftast med lättrörliga trupper (kavalleri eller mekaniserat infanteri) och därefter kan göra en omfattningsrörelse runt motståndarens flank och rygg kallas det överflygling. Att samordnat genomföra omfattningsrörelser runt motståndarens båda flanker kallas dubbel omfattning. Om de omfattande trupperna får kontakt med varandra på motsatta sidan, är motståndaren inringad och har ingenstans att retirera. Motståndaren måste då antingen slå sig ut, eller få hjälp utifrån att bryta inringningen. Då relativt lite stridsverksamhet kan utvecklas i flanken är denna en trupps sårbaraste del, och bör vid förflyttning och strid skyddas med flankskydd.

Överflygling eller kringgående rörelse är en taktisk term som beskriver ett sätt att med en omfattningsrörelse övermanna en fiendes styrka från två eller flera håll. På samma gång som motståndaren uppehålls frontalt görs en kraftsamling för att gå runt motståndarens linje och nå flank, eller rygg. Detta gör att fienden får svårt att agera på slagfältet och även att försvara sig mot anfall. Den psykologiska aspekten av en överflygling är viktig, en fiende som uppfattar att motståndaren samtidigt slår till på fler ställen får svårt att kraftsamla i någon riktning och måste eventuellt retirera. De förband som utgör flyglarna, oftast de mest lättrörliga delarna av armén till exempel kavalleri, väntar sig normalt inte bli anfallna, eftersom deras uppgift är att svara för just en överflygling.

I 19 fick därför uppdraget att genomföra taktiska försök och utveckla ett förband särskilt anpassat för strid i övre norrland, Norrlandsbrigaden. Främst stod kravet att vid strid, främst vid omfattningsrörelser i väglös terräng, kunna förflyttas snabbt och smidigt samtidigt som underhållet kan följa med. Lösningen blev förband med översnöfordon, bandvagnar, inledningsvis av modell Bandvagn 202/203. Bandvagn 202/203 hade mycket god framkomlighet, såväl på barmark som i snö. Den saknade dock i allt väsentligt trupptransportkapacitet, varför skidtolkning var standardförfarande för truppen.