Vad betyder och hur uttalas omröstningsförfarande
Omröstningsförfarande uttalas om|röst|nings|för|far|ande.
Ordformer och varianter av omröstningsförfarande
Singular
- omröstningsförfarande
- obestämd grundform
- omröstningsförfarandes
- obestämd genitiv
- omröstningsförfarandet
- bestämd grundform
- omröstningsförfarandets
- bestämd genitiv
Plural
- omröstningsförfaranden
- obestämd grundform
- omröstningsförfarandens
- obestämd genitiv
- omröstningsförfarandena
- bestämd grundform
- omröstningsförfarandenas
- bestämd genitiv
Omröstningsförfarande är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet omröstningsförfarande
Omröstning med (genom) namnupprop innebär i samband med omröstningar att var och en av de röstberättigade delger sitt ställningstagande muntligen (t.ex. "ja", "nej" eller "avstår") i tur och ordning efter att deras namn lästs upp. I regel registreras varje röstandes ställningstagande i protokoll eller liknande och är att anses som ett öppet omröstningsförfarande.
Europeiska rådet kan med enhällighet, efter godkännande av Europaparlamentet med absolut majoritet, ändra omröstningsförfarandet i Europeiska unionens råd från enhällighet till kvalificerad majoritet, utom för beslut om upptagande av nya medlemsstater och beslut med militära eller försvarsmässiga konsekvenser. På samma sätt kan Europeiska rådet ersätta ett särskilt lagstiftningsförfarande inom ett visst politikområde med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Dessa bestämmelser får dock inte tillämpas på artikel 7-förfaranden, systemet för egna medel, fleråriga budgetramen eller den allmänna rättsliga grunden i artikel 352 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Europeiska rådets beslut måste översändas till de nationella parlamenten, och kan inte träda i kraft om ett nationellt parlament invänder mot beslutet inom sex månader. Inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, med undantag för beslut med militära eller försvarsmässiga konsekvenser, och den fleråriga budgetramen kan dock Europeiska rådet besluta att rådet ska ersätta enhällighet med kvalificerad majoritet utan att varken behöva godkännande av Europaparlamentet eller översända detta beslut till de nationella parlamenten.
En statlig lag från 4 maj 1951 delade in omröstningsområdena i fyra zoner: Nordwürttemberg, Nordbaden, Südwürttemberg-Hohenzollern och Südbaden. En sammanslagning av länderna skulle accepteras när en majoritet i hela området (alla fyra zoner) och majoriteter i tre av de fyra zonerna röstade för. Omröstningsförfarandet favoriserade de som ville ha en sammanslagning då majoriteter för en sammanslagning fanns i Württemberg-zonerna och Nordbaden. Regeringen i Südbaden lade in en författningsprotest mot röstningslagen men nådde ingen framgång och först 1956 ogiltigförklarades omröstningen från 1951 av författningsdomstolen (Bundesverfassungsgericht) som fann att man vid röstningen inte tagit tillräcklig hänsyn till omröstningen i Südbaden och att man där skulle ha en ny folkomröstning. Författningsdomstolen fastställde att omröstningsförfarandet gjort att den südbadska folkviljan överspelats. Folkomröstningen sköts hela tiden på framtiden och det krävdes ytterligare ett beslut av författningsdomstolen 1969 varpå en folkomröstning var tvungen att ske innan 30 juni 1970. Denna genomfördes 7 juni 1970 med resultatet att 81,9 % röstade för det nya förbundslandet. Valdeltagandet låg på 62,5 %.